2349056 GJ0927 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:27 Onsdagen den 22 november 1995/96 27 1995-11-22 00:00:00 Alkoholfrågor 4725B8DC-3D7F-4DD6-9C92-13CA9829EDFF 98 ANNIKA JONSELL (m) m Herr talman! Som vanligt när det handlar om frå- gor som rör alkohol driver vi moderater en mycket ensam linje, för ökad öppenhet i stället för restriktio- ner, för visad tilltro till de allra flesta människors förmåga att ta ansvar i stället för att vi politiker skall ta ansvaret ifrån dem och för inriktningen att det är missbruket som måste bekämpas snarare än totalkon- sumtionen av alkohol. Ju mer jag tänker på det här, desto mer förvånad blir jag över att vi fortsätter att vara så ensamma bland partierna om denna linje. De som inte vet bättre och de som vill få oss mo- derater att framstå i dålig dager kan ibland påstå att vår linje i alkholpolitiken skulle innebära att vi inte tar de problem som alkholism och missbruk innebär på allvar. Ingenting vore mer fel. Vi är alla överens om att alkoholmissbruk orsakar och förvärrar många personliga tragedier, och vi blir alla lika förtvivlade över de situationer som vissa människor hamnar i där överkonsumtion av alkohol är en bidragande orsak. Men det är just överkonsumtionen som orsakar dessa både sociala och medicinska problem. Det är överkonsumtionen som medför det stora lidandet hos enskilda alkoholister och deras familjer, och det är samma överkonsumtion som orsakar så stora kostna- der för hela samhället. Det är missbruket som så starkt kan kopplas till olyckor, våldsbrott och andra brott. Men å andra sidan finns det en hel del positiva si- dor med det normala bruket av alkohol, och det är faktiskt synd att det verkar vara mer eller mindre tabu att tala om detta i Sverige. Förutom rent sociala och kulturella förtjänster visar ju internationell forskning på det alkoholmedicinska området att en viss mängd alkohol kan vara nyttig för t.ex. hjärta och kärl. Som så mycket annat - som nästan allting annat - kan alkohol både brukas och missbrukas, och det är just därför som missbruket, inte det normala bruket, av alkohol måste bekämpas. Vi får inte dra all kon- sumtion över en kam. Vi politiker måste mycket mer än i dag lita på att de allra flesta människor klarar av att ta ansvar för sig själva - så också vad gäller att kunna hantera alkohol. Det ligger inte i någons intresse att vi lägger ned kraft på att förbjuda och reglera för dem som tillhör den stora majoritet som klarar av sitt alkoholbruk. Det ligger på samma sätt i allas intresse att vi kan använda våra krafter och resurser till att hjälpa dem som verkligen behöver hjälp. Om vi gör tvärtom börjar vi i helt fel ände. Då tar vi från början ifrån alla människor deras personliga ansvar, så att de blir mera hjälplösa, ännu mer bero- ende av oss politiker, mer benägna att tro att det hela tiden är lagstiftningen och politikerna som skall hind- ra dem från allt som är skadligt. Det uppmuntrar till ett synsätt som går ut på att allt som inte uttryckligen är förbjudet därmed måste vara okej. Därmed får vi ännu fler människor som inte ens försöker ta ett eget ansvar. Det är inte en bra situation om man vill för- hindra att fler blir missbrukare. Dessutom är det oerhört ineffektivt att försöka komma åt alkoholbrukets avarter genom att ge sig på totalkonsumtionen. Det är som att försöka skjuta mygg med hagelbössa. Om man fortsätter att försöka minska den mätbara konsumtionen av alkohol i form av försäljning från utskänkningsställen och systembolag genom att göra det ännu krångligare - kommer man framför allt att förhindra det normala bruket. Vi vet, om vi tänker efter, att riktiga missbrukare - de som har utvecklat ett beroende av alkoholen - alltid kommer att vara så angelägna att få tag på och att i sin ekonomi prioritera inköp av alkohol, att de är de som sist låter sig hind- ras. Genom en ensidig fokusering på att begränsa den mätbara totalkonsumtionen av alkohol i vårt land öppnar vi för det som vi aldrig kan mäta, dvs. hem- bränning och smuggling. Det är verksamheter som sker helt utan offentlig insyn och som bäddar för att man, när man väl överskridit gränsen för det olagliga, har möjlighet att konsumera ännu större kvantiteter, dessutom av alkohol som på grund av låg kvalitet ofta kan vara direkt farlig. Så här långt kommen i mitt inlägg vill jag yrka bi- fall till den av våra reservationer som framför allt uttrycker det som jag har sagt hittills, dvs. reservation 1. Innehållet i våra andra reservationer står vi givetvis fast vid, men för att spara kammarens tid skall jag inte framföra några fler bifallsyrkanden. I linje med övertygelsen att de allra flesta männi- skor är kapabla att ta ansvar för sin egen alkoholkon- sumtion utan onödiga restriktioner ligger vår stånd- punkt att det borde vara möjligt för vanliga medbor- gare att inhandla drycker med alkohol även på andra ställen än just i Systembolagets butiker. Med ett li- censieringsförfarande kan man garantera att såväl specialbutiker för t.ex. vin som vanliga dagligvarubu- tiker kan sälja dessa drycker, om de visar att de kan göra detta på ett ansvarsfullt sätt. För att undvika "kalv på grönbete"-effekter skulle man kunna släppa efter på det kvarvarande försäljningsmonopolet steg för steg genom att börja med de svagaste av de dryck- er som Systembolaget i dag har försäljningsmonopol på. På sikt finns det dock knappast någon anledning att tro att svenskar skulle klara det här sämre än med- borgare i andra länder. Vad gäller Systembolaget saknas skäl att ha kvar hinder för t.ex. regelbundet lördagsöppet. Bolaget borde självständigt ha möjlighet att bestämma vilka dagar och tider som bäst tillgodoser önskemålen hos dem som vill handla och även kunna bestämma om etablering och lokalisering av försäljningsställen. Tvånget att en pub måste kunna servera en viss typ av mat för att få rätt att utskänka alkohol är en restriktion som knappast uppfyller något syfte. Den som går ut en kväll för att äta middag väljer knappast ett ställe som inte serverar mat för att i stället dricka sig mätt på öl. Den som å andra sidan har för avsikt att gå ut och prata med sina vänner över ett glas vin och på sin höjd en skål med jordnötter gör detta oav- sett om det är ett ställe som dessutom serverar mat eller inte. Av samma anledning bör teatrar och konsertloka- ler som i dag har möjlighet att servera ett glas vin och öl även få lov att servera ett glas sherry eller andra starkare drycker. Dessutom bör givetvis även hotell med serveringstillstånd kunna ha alkoholhaltiga drycker i sina minibarer. I andra länder är detta en självklarhet. De bestämmelser som det här gäller är knappast vad som förhindrar alkoholism och missbruk utan begränsar endast människors dagliga liv. Tidsbegränsning av alkoholservering fyller knap- past heller någon missbruksbegränsande funktion, utan ger endast upphov till det vi brukar kalla svart- klubbar. Dessa svartklubbar öppnar på natten när de lagliga och skattebetalande näringsställena stänger. Verksamheten sker helt utan insyn, och de lagliga serveringsställena har ingen möjlighet att konkurrera med dessa olagliga. Det måste var bättre att ge hederliga godkända försäljningsställen möjlighet att själva bestämma sina öppettider än att vi genom regleringar öppnar för okontrollerbar verksamhet. Det är ologiskt att ha en åldersgräns för inköp av drycker med alkohol som är en annan än myndig- hetsåldern. Meningen med myndighetsåldern måste rimligen vara att markera att en person anses som vuxen och kapabel att ta ansvar för sitt eget liv. Av denna anledning är det också just vid 18 års ålder som vi får rätt att rösta, gifta oss, köra bil och göra mili- tärtjänst. Vid 18 års ålder kan man t.o.m. sitta i riks- dagen. Att då inte kunna köpa en flaska vin eller föra in några flaskor likör från utlandet framstår minst sagt som ologiskt. Avslutningsvis vill jag än en gång understryka att den svenska alkoholdebatten skulle vinna oerhört mycket på att göra skillnad mellan normalt bruk och missbruk av alkohol samt att göra sig av med mycket av den dubbelmoral och de tabun som alltför ofta märks på detta område. 0724153546015 N 2010-01-01 00:00:00 225093 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0927/#anf98