2349056 GJ0927 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:27 Onsdagen den 22 november 1995/96 27 1995-11-22 00:00:00 Val av skolform för utvecklingsstörda barn, m.m. 6A6D3D93-2233-45BE-8522-48E680C070CB 185 INGRID NÄSLUND (kds) kds Herr talman! Jag har med intresse följt debatten i dag. Jag har varit djupt involverad i den här frågan, vilket de som tidigare tillsammans med mig har suttit i utbildningsutskottet vet. Mina åsikter överensstämmer till stor del med Sonja Franssons. Jag tycker att försöksperioden är onödig. Jag tycker naturligtvis att man i enlighet med vad ett enigt utskott kom fram till under förra perio- den skall låta detta beslut gälla alla föräldrar till olika typer av utvecklingsstörda barn. Om man försöker säga att vi behöver en utveck- lingsperiod och att vi behöver se hur metoderna kan utvecklas och hur pedagogiken kan växa fram just när det gäller skillnaden mellan träningsskola och grundsärskola, så tycker jag faktiskt att det är oför- skämt om de föräldrar som har ett barn i just den gruppen av barn som lätt hamnar mellan två stolar om man inte riktigt vet var de hör hemma inte skall få vara med och bestämma. Nu har vi ytterligare krympt den här gruppen av föräldrar som inte anses tillräckligt kompetenta eller vad det nu är för att avgöra vilken skolgång deras barn skall ha. Jag vänder mig mot att man jämför detta med att välja klass i en vanlig skola. Det är inte detta det är fråga om. Att välja klass i en vanlig skola är en organisationsfråga. Man hamnar ofta i den klass där man tidigare har gått. I vissa skolor väljer man att splittra upp klasserna därför att vissa klasser har haft svårt att komma överens, och man tycker att det är bättre att få nya typer av klasser. Det har inte så mycket med pedagogik att göra, även om pedagogi- ken berör sådana val. Här är det fråga om något annat. Under förra perioden fick vi mycket noggrann in- formation om detta, och vi hade kontakt med någon förälder som var i just den situationen att hennes barn hade placerats i en träningsskola i stället för i en grundsärskola. Såvitt jag kunde bedöma var detta en mycket kompetent kvinna som skulle ha stora förut- sättningar att avgöra vad som var viktigt för hennes barn. Hon talade med förtvivlan i rösten om hur hen- nes barn som enda talande barn hade hamnat i en träningsskolegrupp. Jag var också i kontakt med nå- gon annan förälder som tyckte att det inte minst här i Stockholm var oerhört svårt att få den undervisning som man ville ha för sitt barn. Naturligtvis skall man ha samråd. Men om de kompetenta pedagogerna inte lyckas förklara för föräldrarna att den typ av undervisning och pedagogik som de vill ge barnet är den bästa för barnet, då ifrå- gasätter jag verkligen om det är rätt av skolan att bestämma att det skall vara just denna pedagogik. Har man inte nog pedagogik för att göra detta klart för föräldrarna, då ifrågasätter jag som gammal pedagog att man kan få ett fortsatt bra samarbete. Jag är helt för att man försöker utveckla alla dessa metoder och att man får mindre skillnader mellan grundsärskola och träningsskola. Det är en sund ut- veckling såvitt jag kan förstå. Jag kan inte låta bli att till sist uttrycka min för- våning över att Socialdemokraterna och Vänsterpar- tiet nu inte vill följa det beslut fullt ut som ett enigt utskott fattade under förra perioden, dvs. att låta för- äldrar bestämma även inom särskolans ram. Detta förvånar mig mycket när jag tänker på den hetta som man använde i diskussionen för att så att säga göra ned de partier som då inte var redo att fatta beslut - om jag tänker på ett tidigare stadium ens när det gäll- de föräldrars rätt att bestämma. Var finns nu dessa hetsiga debattörer från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som nu inte vill ge föräldrarna beslu- tanderätten fullt ut? 0841779272604 N 2010-01-01 00:00:00 225180 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0927/#anf185