<anforande>
<dok_hangar_id>2349056</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0927</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:27 Onsdagen den 22 november</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>27</dok_nummer>
<dok_datum>1995-11-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Val av skolform för utvecklingsstörda barn, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>41C2422E-6E7F-4BFA-B3A9-003D1C8DEEFB</anforande_id>
<anforande_nummer>169</anforande_nummer>
<talare>BRITT-MARIE DANESTIG- OLOFSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ibland känns det som om vi talade
förbi varandra. Det viktigaste för mig är barnets be-
hov och möjligheter. Det skall vara grunden för hur
undervisningen utformas - vilken pedagogik och
vilken kursplan som används. Här är gränserna fly-
tande. Barn förändras ju, och utvecklingsstörda barn
är, som jag tidigare sade, inte en homogen grupp. I
stället är de väldigt olika. Man får pröva sig fram. Vet
inte Tuve Skånberg så mycket om verkligheten - hur
det faktiskt ser ut i särskolan och hur man arbetar där?
Hela tiden är gränserna flytande. Man har hela tiden
en dialog med föräldrarna om barnets utvecklings-
möjligheter. Jag tycker att man här stirrar sig blind på
en enda detalj i ett mycket viktigt och stort komplex
av helheter.
</anforandetext>
<intressent_id>0190801883908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>225164</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0927/#anf169</protokoll_url_www>
</anforande>
