2349056 GJ0927 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:27 Onsdagen den 22 november 1995/96 27 1995-11-22 00:00:00 Val av skolform för utvecklingsstörda barn, m.m. 4B15DDF6-BD7E-44EE-9DEB-1D6C986F3544 141 BEATRICE ASK (m) m Fru talman! Frågan om val av skolform för ut- vecklingsstörda barn har diskuterats i flera år. Under den förra mandatperioden, när valfrihetsfrågorna tog många steg framåt, växte också en opinion bland föräldrar med utvecklingsstörda barn för ökat infly- tande när det gäller barnens skolgång. Inte minst Socialdemokraterna, då i opposition, drev frågan om föräldrars rätt att välja grundskola eller särskola hårt. Jag skall gärna erkänna att jag tyckte att det var en besvärlig debatt. Det tyckte jag inte därför att det finns olika uppfattningar i sakfrågan och att frågan engagerar, utan därför att det är så oerhört viktigt att det blir riktigt bra för dessa elever. Det är komplice- rade beslut hur man än vänder och vrider på det. Att välja skola och att välja skolform är inte sam- ma sak. Särskolan finns ju till för en tydligt definierad elevgrupp. Därtill kommer att bedömningen av i vil- ken skolform ett utvecklingsstört barn får bäst utbild- ning är komplicerad. Det ställer krav på stora kunska- per om det enskilda barnet, om handikappet som sådant och om olika skolformers mål, krav och ar- betssätt. Detta är inte ett argument emot att föräldrar fattar beslut om skolform - absolut inte - men det är ett argument för de kunskaper och erfarenheter som de professionella i skolan har. Det är avvägningen mel- lan dessa två vi måste klara. När vi fick en proposition från den socialdemo- kratiska regeringen framgick det att Socialdemokra- terna har fått kalla fötter och numera inte alls anser att föräldrars rätt att välja skolform för utvecklingsstörda barn är självklar. Något annat skäl för den försöks- verksamhet som man nu föreslår finns naturligtvis inte. Förslaget är inte det Socialdemokraterna talade om före valet, och jag förstår den besvikelse som inte minst FUB känner över detta. Vi moderater har reserverat oss mot förslaget om försöksverksamhet. Vi föreslår i stället att föräldrarna utifrån barnets bästa skall välja grundskola eller särskola. Jag betonar att det gäller barnets bästa, ef- tersom vår uppfattning har sin grund i uppfattningen att barnets bästa måste vara utgångspunkten. Föräldrarna har huvudansvaret för barnens ut- veckling och fostran, och som de viktigaste personer- na i barnens liv utgår vi också ifrån att de har just detta för ögonen vid beslut som rör barnen. Denna utgångspunkt, som finns i barnkonventio- nens idéer, är också ett skäl för den reservation som vi gör. Det är inte enbart populärt i debatten. Beslut mot föräldrarnas vilja måste kunna tas i mycket speciella fall. Vi har uttryckt det som att det skall vara uppen- bart att ett barn inte kan gå i grundskolan eller att det skall ha visat sig att barnet inte klarar skolgången där. Då skall kommunen kunna fatta ett beslut mot föräld- rarnas vilja. Vi är väl medvetna om att det finns kritik också mot detta, men alternativet är att kommunerna i mycket speciella fall tvingas till beslut om omhänder- tagande av barn. Det är varken bra för barn eller för- äldrar. Nu är det lyckligtvis ovanligt att beslut om särskola fattas mot föräldrars vilja. Särskolan har ungefär 8 000 elever. Under en period av fem år överklagade vårdnadshavare till åtta elever de beslut man hade fattat i kommunerna. Om nu föräldrarna får rätten att fatta beslut, som vi föreslår, är den förmåga till samarbete och samsyn som statistiken ger uttryck för givetvis en styrka. Men jag tycker att det i detta sammanhang skall påpekas att det är viktigt att föräldrar med utvecklingsstörda barn tidigt får information om olika alternativ som gäller barnets skolgång. Det är en förutsättning för att för- äldrarna skall få den information som krävs för beslu- tet. I frågan om föräldrar också skall kunna välja grundsärskola respektive träningsskola finns en reser- vation i utskottet. Vi moderater anser att det måste vara skolans professionella som avgör hur eleverna skall grupperas inom olika skolformer. Det är en pedagogisk uppgift för lärare och skolledare - inte en fråga för statligt nationellt beslutsfattande. Däremot kan man, vilket utskottet också gör, förorda en över- syn av om uppdelningen inom särskolan i grundsärskola respektive träningsskola är relevant. Till sist vill jag säga att vi moderater har fått gehör för förslaget om en justering av betygen i särskolan. Visserligen anser vi att Socialdemokraternas uppri- vande av betygssystemet i grundskolan var fel, men eftersom majoriteten glömde bort att göra rimliga konsekvensändringar i särskolan tog vi upp det i vår moderata motion. Jag är glad över att särskolans elever i framtiden inte är de enda som kan ges betyget Icke godkänd. Så hade det varit om utskottet inte hade antagit vårt för- slag. Däremot hade jag önskat fler steg i de betyg som eleverna i särskolan skall kunna få, men något får man ju ge om man skall få bort de riktigt fula plumparna. Jag yrkar bifall till den moderata reservationen. 0262017901513 N 2010-01-01 00:00:00 225136 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0927/#anf141