<anforande>
<dok_hangar_id>2349056</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0927</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:27 Onsdagen den 22 november</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>27</dok_nummer>
<dok_datum>1995-11-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Alkoholfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9F7E0839-BDF2-4A2B-B8CF-ABB249A174D1</anforande_id>
<anforande_nummer>114</anforande_nummer>
<talare>RINALDO KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi övriga i den här kammaren - jag
tror att jag törs svara för alla övriga - vill att männi-
skor över huvud taget inte skall få de här problemen.
Vi menar att om totalkonsumtionen ökar så kommer
fler in i alkoholberoende. Är människor redan inne i
ett beroende så är det helt självklart, precis som An-
nika Jonsell säger, att man skall rikta åtgärderna mot
dem. Men varför skall denna riksdag sitta med hän-
derna i byxfickorna och vänta tills människorna är
nedsupna och då vidta åtgärder? Det är väl ändå i
linje med en humanistisk syn att vidta förebyggande
åtgärder? Det ena behöver ju inte förta det andra.

Ingen kan förneka att om det är mycket alkohol i
omlopp så blir det både fler påverkade och fler ska-
dade. Det är ett känt förhållande i hela västvärlden,
och detta är en faktor som ni måste erkänna.

Naturligtvis skall vi ta hand om dem som har
problem och rikta insatserna dit - men helst före.
</anforandetext>
<intressent_id>0214302391005</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>225109</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0927/#anf114</protokoll_url_www>
</anforande>
