<anforande>
<dok_hangar_id>2349055</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0926</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:26 Tisdagen den 21 november</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>26</dok_nummer>
<dok_datum>1995-11-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1995/96:125 om krigsmate- rielexport till Indonesien</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3BC0BFAD-050F-432E-A99B-1623083CA796</anforande_id>
<anforande_nummer>157</anforande_nummer>
<talare>EVA GOËS (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Om nu uppgiften i Jane´s Fighting
Ships stämmer och det handlar om export av fyra nya
fartygskanoner från Bofors till Indonesien, kan jag
inte se det som att det handlar om en följdleverans
eller reservdelar. Det handlar ju här om något helt
nytt, och det kan inte betecknas som reservdelar. I
svaret står att det kan handla om ammunition, men
detta är definitivt inte ammunition. En kanon är inte
ammunition, men däremot kan jag tänka mig att den i
förlängningen behöver ammunition. Då blir det alltså
fråga om ytterligare följdleveranser på grund av att
man har sålt de här kanonerna.

Läget i Östtimor är nu sådant att indonesiska
dödsskvadroner sprider skräck, de tar sig in i husen
nattetid och skrämmer upp civilbefolkningen. Det
råder anomi i samhället, det råder upplösningstill-
stånd. Till ett sådant land kan man väl inte tänka sig
att sälja kanoner!

Jag vet att statsrådet inte vill gå in i det enskilda
ärendet, men jag vill ändå fråga: Anses kanoner vara
krigsmateriel?
</anforandetext>
<intressent_id>0401344912307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>224994</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0926/#anf157</protokoll_url_www>
</anforande>
