<anforande>
<dok_hangar_id>2349055</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0926</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:26 Tisdagen den 21 november</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>26</dok_nummer>
<dok_datum>1995-11-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1995/96:125 om krigsmate- rielexport till Indonesien</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AAF38B28-007F-4585-AF32-AC8F8C244C71</anforande_id>
<anforande_nummer>153</anforande_nummer>
<talare>EVA GOËS (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Enligt den senaste upplagan av det
marina uppslagsverket Jane´s Fighting Ships är det nu
aktuellt med export av fyra nya fartygskanoner från
Bofors till Indonesien. Det här verkar med andra ord
vara offentligt. Jag frågar mig: Är det här en följdle-
verans? Klassas det som följdleverans, eller klassas
det som reservdelar? Det handlar här om försäljning
av fyra nya fartygskanoner till fyra nya båtar - och
båtarna är inte från Sverige.

Indonesien har befunnit sig under ockupation i 20
år. EU har fattat beslut om att stoppa all vapenför-
säljning dit och allt ekonomiskt samarbete med Indo-
nesien så länge Östtimor är ockuperat. Jag menar att
den här försäljningen minst sagt ligger inom ramen
för de områdena.

Hur försvarar man försäljningen av detta materiel
till Indonesien? Varför handlar Sverige med Indone-
sien? Det är precis som om vi under den tid då Syd-
afrika levde under apartheid skulle ha sålt vapen dit.
Skulle vi ha gjort det? Skulle vi ha sålt fyra kanoner
till Sydafrika under de förhållanden som rådde då?
</anforandetext>
<intressent_id>0401344912307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>224990</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0926/#anf153</protokoll_url_www>
</anforande>
