2349054 GJ0925 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:25 Fredagen den 17 november 1995/96 25 1995-11-17 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:7 om flyk- tingar och barnkonventionen interpellationsdebatt 6CCE80AF-935F-45F7-8297-A027AAC42AE1 4 Andre vice talman GÖREL THURDIN (c) c Herr talman! Barnkonventionen är egentligen det starkaste instrument som världen har i dag när det gäller att försvara mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna i övrigt, kopplade till FN, är knutna till deklarationer, inte till någon konvention. Därför är det också oerhört viktigt att just den här konventionen hanteras på ett sådant sätt att åtminstone de av värl- dens länder som har ratificerat den lever upp till mänskliga rättigheter gentemot barnen, för då uppfyl- ler man samtliga andra krav när det gäller oss vuxna. När barnkonventionen skrevs under sade man att just den respekt för barnet som man uttalade i kon- ventionen var en omvälvande idé. Tidigare hade bar- net hela tiden uppfattats som föräldrarnas tillhörighet. Det är också det som är så väldigt viktigt, här är bar- net för första gången utpekat som en självständig egen individ, med en egen rättighet att behandlas på ett bra sätt. Varför har vi tagit fram sådana rättigheter för bar- net? Jo, för att det är så oskyddat. Det har inte samma möjligheter som en vuxen människa att slåss för sina rättigheter. Det har inte den mognaden att det kan göra avvägningar och bedömningar och fatta beslut för att ta hand om sig själv. Därför har vi skyldigheten att verkligen se till barnets bästa. Men uppfattningen är olika världen över. Det finns faktiskt också länder vars företrädare slåss för föräldrars rätt att aga sina barn. Detta har vi i Sverige tagit bort. Vi är ganska ensamma om att ha en lag- stiftning om att man inte skall slå barn. Ibland blir man väldigt upprörd när folk försvarar föräldrars rätt att slå sina barn. Det visar att det finns grundläggande värderingar över hela världen som på något sätt måste ändras just utifrån den här konventionen. Det har förekommit en del upprörande fall, inte minst under sommaren och hösten, som visat att vi inte uppfyller barnkonventionen. Vi hade inte tänkt igenom tillämpningen av den. När vi såg över våra svenska lagar i samband med ratificeringen kan jag föreställa mig att det fördes ett allmänt resonemang - jag var inte inblandad i just den debatten - om att vi har så bra lagar att vi uppfyller barnkonventionen. Det är det som är felet med mycket av det som FN beslutar, att man inte funderar på tillämpningen. Hur skall man få beslutet att fungera i de olika länderna och ute i samhället? Därför visar det sig när vi tilläm- par vår lagstiftning att vi bryter mot barnkonventio- nen. Inte minst uppseendeväckande är det, om vi tar åldersgränsen som exempel, att vi inte förde in grän- sen 18 år på en gång, när vi tyckte att vi skulle uppfyl- la barnkonventionen. Åldersgränsen 16 år har funnits hela tiden. Det tycker jag är ganska märkligt, för det är en tydlig sak som borde vara enkel att åtgärda. En annan fråga när barnkonventionen skall in i svensk lagstiftning är om den i sig skall bli en fristå- ende lag och liksom fungera vid sidan om eller om den skall tas in och genomsyra varenda lag som han- terar barns särskilda villkor. Jag hoppas att invand- rarministern verkligen tittar på vilket som är det bästa, vilket som ger barnet det starkaste skyddet. Det är när vi kommer till tillämpningen som kra- ven måste vara kopplade till beslutssituationer och utformade så att man vet att här skall dessa hänsyn tas. Annars blir det ett instrument som man hänvisar till precis som man hänvisade till barnkonventionen förut. Den får då inte full rättstillämpning. Jag har länge tyckt att det är ganska märkligt att myndigheter som fattar beslut, t.ex. Utlänningsnämn- den, ensamma skall avgöra om beslutet eventuellt skall prövas av någon annan. Jag tycker inte att det är riktigt förenligt med rättssäkerhet att beslutsfattaren själv, när man väl har fattat beslutet, skall ändra upp- fattning därför att någon tycker att beslutet inte var riktigt. Det är inte säkert att man tycker att man inte har sett igenom allt material. Det borde vara någon annan, t.ex. Barnombudsmannen, som har rätten att för barnets räkning begära att regeringen engagerar sig extra i ett ärende därför att det krävs för att man skall klara av att uppfylla de här villkoren. Jag skall med stort intresse invänta invandrarmi- nisterns svar och förhoppningsvis beskrivningar på hur invandrarministern ser på just lagstiftningen och hur vi skall få tillämpningen att fungera i praktiken. 0763802658906 N 2010-01-01 00:00:00 224816 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0925/#anf4