2349054 GJ0925 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:25 Fredagen den 17 november 1995/96 25 1995-11-17 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:7 om flyk- tingar och barnkonventionen interpellationsdebatt 37DCFA1F-3AF5-4CAD-B56D-01289FB80726 14 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) s Herr talman! Det är så, Roy Ottosson, att jag inte nonchalerar enskilda fall. Hela den verksamhet som jag är ansvarig för som minister handlar om enskilda fall - bara enskilda fall. Inte ett enda kollektivt beslut om tre eller åtta eller tolv eller tiotusen personer, utan det handlar om individuella ärenden. Jag kommer i kontakt med en del av dem. Eva Zetterberg frågade mig tidigare hur många av dessa människor jag träffar. Jag träffar väldigt många av dem. Om jag skulle få bestämma själv i alla de här frågorna, utan att bry mig om regelverk och lagar som ni i riksdagen har bestämt att vi skall följa, kanske jag skulle säga: Ja, det där var förfärligt, och hon eller han måste få stanna. Men då skulle vi utlämna det här totalt åt mitt godtycke. Jag har träffat jättemånga människor som upprör- da, ledsna och förtvivlade tar upp sina fall med mig och vill ha svar på en massa frågor. Och så får jag säga till dem, precis som jag säger till Roy Ottosson: Jag kan tyvärr inte gå in och diskutera ditt fall, det går inte. Jag får inte göra det, och jag kan inte göra det. En sak som det omedelbart faller på, om jag fick göra så här, är att jag också måste känna till fallet om det skall vara någon mening med den diskussionen. Det är enkelt för en meddebattör att oanmält ta upp ett fall och tala om hur saken ligger till, och veta att den han eller hon debatterar med inte har en chans att säga emot. Då blir det som debattören säger sanning. Det är ett litet knepigt sätt att debattera, när man som riksdagsledamot dessutom vet att vi inte i den här kammaren kan diskutera enskilda fall. Utanför den här kammaren kan jag inte heller göra det. Jag skulle gärna vilja göra det, t.ex. i de tidnings- debatter som förekommer om enskilda fall, om Chri- sen och Monica Barrantes och hennes lilla bebis och sådana fall, men jag kan inte gå ut och ta den debat- ten. Jag skulle gärna vilja göra det, men jag kan inte, därför att då bryter jag mot regeringsform och konsti- tution. Den respekten för vår egen konstitution och rege- ringsform måste man också ha som riksdagsman, tycker jag. Annars blir det litet konstigt. Det är mot den bakgrunden jag säger att jag inte kan gå in i ett enskilt fall och debattera det, även om jag skulle öns- ka att jag kunde det. Det vore enklare om man hade hela fallet framför sig. Men då snubblar vi bl.a. på sekretessreglerna, som är till skydd, inte för mig, utan för den individ som har fått sin ansökan prövad. Utan en fullmakt kan jag inte diskutera hela ärendet. Därför blir debatten litet snedvriden emellanåt. När det gäller Görel Thurdins förslag om en Barnombudsman är det en fråga som jag inte kan stå här och svara på. Jag bara noterar att jag har det upp- skrivet på mitt papper, och sedan får man se om man skall göra någonting av det eller inte. Det är svåra frågor. Återigen - jag vänder mig nu till Sigge Godin - är det så med handikappade barn så att jag inte kan det ärendet. Därför kan jag inte svara på din fråga. Dess- utom får jag inte heller gå in och diskutera den frågan, och det vet Sigge Godin. Därför är det meningslöst att ställa den frågan. Jag vet inte grunderna för den. Jag kommer att ta reda på dem, men jag kan ändå inte diskutera ärendet med Sigge Godin. 0615371546701 N 2010-01-01 00:00:00 224826 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0925/#anf14