<anforande>
<dok_hangar_id>2349052</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0923</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:23 Onsdagen den 15 november</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>23</dok_nummer>
<dok_datum>1995-11-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skogspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B4FC3EFB-3FE7-499F-973B-9334B740B540</anforande_id>
<anforande_nummer>97</anforande_nummer>
<talare>ROY OTTOSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Miljöbalken skall täcka lagstiftning
som har att göra med hälsa, miljö och bevarande av
naturresurser. Skogsvårdslagen handlar just om det
och är i själva verket en central lagstiftning för det
som miljöbalken skall innehålla. Det är därför ganska
självklart för Miljöpartiet att skogsvårdslagen skall
vara med i miljöbalken.

Jag har lyssnat på de andra debattörerna här i dag
som är emot detta. Det gäller i första Carl G Nilsson
och Lennart Brunander, men även Leif Marklund
hade synpunkter åt samma håll. Såvitt jag kunde höra
anförde de i sak inga argument emot att skogsvårdsla-
gen skulle in i miljöbalken. Det de sade var att de
tycker att det är bra med en egen lagstiftning för en
speciell näring.

Med det synsättet skulle det inte vara möjligt att
ha någon miljöbalk över huvud taget. Det är nämligen
tillämpbart för varenda lagstiftning som skall vara
med i balken. Det gäller lagen om kemiska produkter,
där Kemikalieinspektionen tycker att det kan vara bra
med egen lagstiftning. Det gäller självfallet vattenla-
gen, där man på Vattendomstolen och annorstädes
tycker att det är jättebra med egen lagstiftning. Det
gäller naturligtvis också hälsoskyddslagen, som man
är van att tillämpa på ett visst sätt hos myndigheterna,
osv.

Finessen med miljöbalken är att vi skall få en hel-
täckande lagstiftning som tar upp bevarandet och
hanteringen av naturresurserna och de miljöeffekter
och hälsoeffekter detta har. Det handlar om att förenk-
la lagstiftningen, att få bort dubbelskrivningar och att
få samma kravnivåer och straffskalor, osv., att sam-
ordna så att vi får en heltäckande lagstiftning på om-
rådet. Detta vill uppenbarligen Lennart Brunander och
Carl G Nilsson motverka genom att hålla en central
del av den lagstiftning som handlar om just detta
utanför.

Även om man skall hålla skogsvårdslagen utanför
miljöbalken innebär det att miljöbalken blir tillämp-
bar på skogbruket. Man kommer att bli tvungen att ha
paragrafer i miljöbalken som gäller för skogsbruket,
och då får skogsbruket hålla sig till två lagstiftningar,
miljöbalken och skogsvårdslagen.

Man måste självfallet också göra följdändringar i
skogsvårdslagen så att den stämmer överens med
miljöbalken, så att vi inte får två lagstiftningar som
säger olika saker på samma sakområde. Då är det
ännu svårare att begripa varför man skall hålla
skogsvårdslagen utanför.

Jag tror att ni har tänkt fel. Ni har reagerat reflex-
mässigt för att försvara ett revir. Ni vill ha det i fred,
eftersom ni länge har ägnat er åt just detta område,
och ni ser inte helheten i det.

Det finns ingen nackdel för skogsbruket att föra in
skogsvårdslagen i miljöbalken. Det blir tvärtom enk-
lare också för skogsbruket. Det har också ett stort
pedagogiskt värde för alla som skall följa lagstift-
ningen och arbeta med den att man får den samlad,
enhetligt och förenklad på detta sätt.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
4 och avslag på reservation 3.
</anforandetext>
<intressent_id>093487175616</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>224661</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0923/#anf97</protokoll_url_www>
</anforande>
