2349052 GJ0923 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:23 Onsdagen den 15 november 1995/96 23 1995-11-15 00:00:00 Skogspolitik 390AA063-DC71-441C-9C4C-B7686D78D5F8 96 LENNART BRUNANDER (c) c Fru talman! Det har redan sagts från denna talar- stol att skogen är vår viktigaste naturresurs. Den är också den viktigaste inkomstkällan för Sverige som land. Den har en stor betydelse för vår bytesbalans. Den ger också väldigt många jobb. Carl G Nilsson redogjorde ganska bra för detta inledningsvis. Han poängterade också att det inte bara är skogens ekonomiska värden som är viktiga. Vi har möjligheter till rekreation och naturupplevelser i skogen som få andra människor i världen har. Det är naturligtvis viktiga saker att ta hänsyn till och vårda. Det råder ingen tvekan om att de människor som är sysselsatta i det svenska skogsbruket också är besjä- lade av denna tanke och denna vilja. Det har föränd- ringen av skogsvårdslagen och det som har hänt däref- ter klart visat. Behandlingen av skogen är annorlunda i dag än den var tidigare som ett resultat av en förändrad skogsvårdslagstiftning, men naturligtvis inte bara därför. Det är också ett resultat av den kunskapsupp- byggnad som har skett, inte bara hos skogsägarna utan också hos dem som jobbar i skogen, dvs. de som kör avverkningsmaskinerna och gallringsmaskinerna och som över huvud taget är verksamma i de avverkningar som sker både av bolagsskog och av enskild skog. Det finns ett grönt kort nu. För att få detta gröna kort skall man ha en utbildning där man lärt sig vilka värden som finns i naturen. Väldigt mycket av det vi vill bevara är ju sådant som vi inte ser. Det är lavar och kryp av olika slag. Det måste man känna till för att begripa att det är värt att bevara. Den kunskapen är avsevärt mycket större i dag än den var bara för fem år sedan. Den är ännu större jämfört med hur den var längre tillbaka. Men längre tillbaka i tiden skötte sig detta mer på ett naturligt sätt, eftersom uttagen inte var så stora och mångfalden i brukningsmetoderna var större. Skulden till att det blev som det blev är naturligt- vis flerfaldig. Den skogsvårdslagstiftning vi hade, som ställde utpräglade krav på att det skulle finnas ekonomiska utgångspunkter för skogsbruken, var avgörande. Den hade naturligtvis en väldigt stor skuld. De som inte lydde lagen då, lät lösslyn växa och gallrade på sitt sätt framstår i dag faktiskt som mer framsynta än de som följde lagen till punkt och pricka. Det är i och för sig allvarligt, men det var det som var grunden för förändringen av skogslagstift- ningen. Man skulle ge ett större ansvar till den enskil- de brukaren. Som jag ser det har man tagit detta an- svar på ett väldigt bra sätt. Det har flera redan pratat om här i talarstolen. Utskottet var ute på exkursion i Gävleborg och Dalarna. Vi besökte Korsnäs AB och tittade på deras arbete med just detta. Vi fick en klar praktisk visning av vad det har lett till. Vi var också hos skogsägare i Dalarna, som visade hur man där har levt upp till dessa nya krav. Vad vi lärde oss på den resan var att de förändringar som har skett är betydande och att vi kan se framtiden an med tillförsikt. Men det är alldeles klart att det kommer att ske misstag också i framtiden. Som Gudrun Lindvall sade finns det naturligtvis de som gör fel, men det kommer vi alltid att få leva med. Vi kommer aldrig att få ett samhälle där alla gör rätt. Vi vill inte leva i ett sam- hälle där vi pekar ut för varje människa vad han eller hon skall göra. Det faktum att vi har givit ett ansvar till dem som har att sköta detta tycker jag är en fantastisk styrka. Det ger också förutsättningar för att vi skall få enga- gerade människor som vill skapa någonting, och som också kommer att göra det. Sedan finns det en mängd detaljer som har berörts. Man har bl.a. talat om rotsnurr, och det är naturligtvis inte något som är bra. Vad det beror på är det litet svårt att säga. Det är ekonomiska kriterier, att man skall effektivisera, som har lett fram till det. Det har kanske också funnits en liten övertro till experters idéer. Att man sprutade bort lövskogen under 1960- och 1970-talet var också en sådan företeelse. De som pläderade för det borde nu träda fram, tala om sin visdom och stå till svars för den, när nu björkmassa- ved är mer betald är barrträdsmassaved. Detta visar att människors olika idéer måste tas till vara. Det är på det sättet vi bäst tryggar en långsiktig och bra skogsvård. Skogsvården är långsiktig, och den sträcker sig över en lång tid. Från Centerpartiets sida har vi ingen reservation till betänkandet. Vi tycker att skogsvårdslagen har verkat under ganska kort tid. Det har hänt väldigt mycket, och vi måste se framtiden an. Sedan finns det naturligtvis bekymmer. Det har här talats om avstyckning av fastigheter och kalavverkning. Erik Artur Egervärn kommer att tala om det senare, och jag går därför inte närmare in på det. Det är en sådan fråga som Centerpartiet har fäst uppmärksamheten på, och där måste det göras någonting. Vi har tendenser när det gäller röjning och när det gäller plantering. Men det är inte lätt att vara tvärsä- ker. Självföryngring är inget dåligt sätt att få fram ny skog. Det visade sig också vid den exkursion som vi gjorde i Dalarna, där man klart visade att det är ett bra alternativ på många marker, dock icke på alla. Fru talman! Centern har avgivit ett särskilt yttran- de. Där tar vi upp det som Moderaterna tar upp i sin reservation, nämligen att skogslagstiftningen bör finnas kvar som en särskild skogslagstiftning. Vi tycker inte att det finns anledning att i dag skriva regeringen på näsan hur det skall vara. Man arbetar med en miljöbalk. Vi har haft ett för- slag till en miljöbalk där skogslagstiftningen inte fanns med. Det finns inga sådana planer från vår sida, och vi vill heller inte att den skall vara med. Däremot kan naturligtvis vissa delar av sådant som har med skogens skötsel att göra, framför allt bevarandet av biologisk mångfald, föras in i lagen. Det är en ganska naturlig åtgärd. Fru talman! Det här är sådant som man kan prata ganska länge om, men jag skall begränsa mig till detta. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. 0982209946601 N 2010-01-01 00:00:00 224660 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0923/#anf96