2349052 GJ0923 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:23 Onsdagen den 15 november 1995/96 23 1995-11-15 00:00:00 Allergi och andra folkhälsofrågor D4B50DCF-BDA9-40F6-9C81-AD1FF4C5F874 6 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Herr talman! Jag är en av dem som har skrivit motioner om allergi. Jag tänkte berätta litet grand om varför jag är så engagerad i allergifrågor. I Miljöpar- tiet har vi flera allergiker i våra led än vad man har i andra partier, eftersom det finns en så stark koppling mellan det samhälle vi har i dag - kemikaliesamhället - och allergifrekvensen. Många inser att allergi är politik. Det är det samhälle vi skapar som skapar allergierna. Därför är det naturligt att man vill ta ett politiskt ansvar om man känner att det här är frågor som ligger en varmt om hjärtat. Jag har själv en mycket, mycket allergisk syster. Bakgrunden är att i det hem som hon och jag växte upp i gjorde man alla fel man kunde göra. Vi hade hund och andra djur och sådant som man har i vanliga hem. På den tiden diskuterades inte de här frågorna så mycket. Vi blev mycket förvånade över att min syster blev så hemskt sjuk den dag pappa fyllde 50 år. Efteråt har vi förstått att det berodde på alla de växter och blom- mor som plockades in. Det gällde framför allt liljorna, som många är väldigt allergiska mot. Så småningom när hon flyttade in i en nyrenove- rad lägenhet i Stockholm förvärrades hennes allergi rejält. Alla de kemikalier som finns i dagens byggma- terial gör att överkänslighet och allergier ökar drama- tiskt. För henne blev det här avgörande. Hon blev verkligen sjuk. Sedan dess har hon hela tiden gått på allergimedicin. Hon skulle inte klara sitt dagliga liv om hon inte hade medicin. Min syster är sambo med en kille som också är allergiker. För sex år sedan fick de sitt första barn. Då bestämde hon sig för att den här lilla tjejen, Anna, inte skall bli allergisk. Att hon har disposition att bli allergiker är givet. Har man två föräldrar som är al- lergiker har man disposition att bli allergiker. Min syster satte igång att läsa allt som gick att läsa om hur hon skall leva för att Anna inte skall debutera som allergiskt barn. De flyttade ut på landet, hon ammade mycket länge och hon började tänka efter när det gäller vad hon stoppade i barnet, vilka kläder hon satte på henne och hur hon i övrigt skulle göra. Hon läste, läste och läste. Jag måste säga att jag är mycket imponerad över det arbete hon har lagt ner. Lilla Anna är ett allergiskt barn. Hon reagerar på vissa saker. Hon reagerar på jordgubbar och sådant som vi vet att barn först reagerar på. Hon reagerar t.ex. på rött färgämne i godis. Men hon är inte ett utpräglat allergiskt barn. Hon har inte debuterat på de allra flesta områden, och det är tack vare den kamp som hennes mamma har fört för att se till att förebyg- ga debuten. Man vet att barn som är överkänsliga och allergis- ka och debuterar som små, får det mycket besvärligt senare i livet. Det är som att fylla en bägare med allergen och överkänslighetsämnen. Har bägaren blivit full och börjat rinna över kan man bli allergisk mot allt. Man kan börja som pälsdjursallergiker och övergå till att vara överkänslig mot vissa kemikalier. Och man kan tvärtom börja med att vara överkänslig mot formalin, och sedan kan man oerhört lätt bli al- lergisk mot pälsdjur, födoämnen osv. Det gäller alltså att se till att barnet inte debuterar som allergiker. Vi har det samhälle vi har. Jag skulle önska att det fanns en mycket, mycket större politisk vilja att ändra kemikaliesamhället. Tyvärr kan jag se att när det gäller allergi är det ofta tomma ord. Man vill inte se vad som utgör grunden, nämligen det sam- hälle vi har skapat. Därför måste vi börja jobba före- byggande så att de barn som föds i dag inte debuterar som allergiker utan kan få leva ett fullvärdigt liv. Många allergiker lever i dag inte vad vi kallar ett fullvärdigt liv. Förebyggande åtgärder och information är oerhört viktigt. Det är faktiskt fortfarande så i Sverige i dag att om man kommer till sjukhuset med ett litet barn med astma säger de "Välkommen tillbaka!" när man lämnar sjukhuset. Däremot har man inte fått informa- tion om hur man skall kunna undvika att komma till- baka. Jag tycker att det är skrämmande, med tanke på att så många motioner om allergier ändå läggs fram i riksdagen. Det är oerhört glädjande att så många är engagerade, men det måste få konsekvenser långt ner i samhället där personal möter allergiska barn. I dag vet vi att siffran hela tiden ökar. Den senaste siffran jag hörde gällde att 70 % av alla barn har nå- gon form av allergi eller överkänslighet. När siffran börjar bli så stor kan vi inte längre tala om arv. I så fall skulle vi ha en generationsväxling på två år, och det har vi inte. Det beror på andra saker. Det beror på miljön. Det kanske egentligen är så att vi alla har disposition att bli överkänsliga eller allergiska, och sedan beror det mycket på vad vi utsätts för. Barn med sina växande celler, sin hud som lättare tar in ämnen osv. är oerhört mycket mera exponerade än vad vi vuxna är. Vi vuxna klarar oss mycket bättre. Trots det debuterar i dag många vuxna som allergiker, och det är en helt ny kunskap. För ett antal år sedan sade läkarna att en vuxen människa inte kan bli aller- gisk eller överkänslig. I dag vet man att det inte är så. Många målare får t.ex. problem. Den nya typen av plastfärger - vattenbaserade färger - innehåller många plastämnen som avges under lång tid och i små kon- centrationer. Många målare är överkänsliga och al- lergiska mot de här ämnena som finns i plastfärgerna. Lik förbaskat använder vi dem. Det finns mycket information som jag skulle vilja att folk fick. Vet ni t.ex. att barn som är allergiska mot gråbo nästan alltid blir allergiska mot selleri? Det är svårt att hitta födoämnesallergiker, men det underlät- tar om man vet att denna koppling finns. Om man har ett barn som reagerar på gråbo - det kan man lätt testa - skall man också undvika selleri. Har man ett barn som är björkallergiker kan man med stor sannolikhet säga att det här barnet kommer att bli allergiskt mot nötter och äpplen. Det finns många sådana koppling- ar, men den här informationen kommer inte ut till föräldrarna. Om man talade om för föräldrar att det finns for- malin i barnkläder och att de skall tvättas ett antal gånger, kanske man får folk att göra det. Jag kan inte förstå varför det finns formalin i barnkläder. Jag är glad att även kds har uppmärksammat yrkandet. I Tyskland och Japan har man förbud mot formalin i barnkläder, och det tycker jag är bra. Vi måste fråga oss vilken frihet vi egentligen vär- nar. Värnar vi friheten att fabrikanter skall kunna få använda de kemikalier de vill eller värnar vi friheten att barn faktiskt skall ges möjligheter att växa upp i ett samhälle där man inte blir sjuk? Nu när 70 % av alla barn är överkänsliga eller allergiska tycker jag att den frågan börjar ställas på sin spets. Vad vill vi? Vill vi skapa ett samhälle det är möjligt att växa upp utan att föräldrarna får jobba som attan för att skaffa den information som behövs för att barnet skall få en uppväxt som gör att barnet blir friskt i sitt vuxna liv? Eller vill vi hjälpa till att skapa ett samhälle där det här kan ske automatiskt, där barnen faktiskt får möj- ligheter att växa upp och bli friska? I dag är det näs- tan omöjligt. Vi i Miljöpartiet jobbar mycket med den här frå- gan. En del i detta är att vi har lyckats få två miljarder avsatta för att allergisanera daghem och skolor. Mycket av detta handlar om inomhusmiljön. Man använder färger, ämnen i plastmattor osv. som inne- håller en enorm mängd kemikalier. I Sverige är situa- tionen en annan än i många andra länder. Vi har haft en byggboom som har medfört att vi har tillåtit många ämnen som inte är tillåtna på andra ställen. Vi borde börja fundera över om det är nödvändigt att använda alla de här ämnena. Jag vill påstå att många av de skolor och daghem vi har i dag förvärrar för allergiska barn. Jag skulle verkligen vilja uppmana alla som sitter här och som har kontakt med kommunalpolitiker att se till att an- vända det bidraget som Miljöpartiet tilsammans med regeringen har tagit fram, så att vi kan börja allergisa- nera daghem och skolor. Det är enormt viktigt. Det är därigenom vi kan hjälpa de barn som redan är aller- giska och överkänsliga att få en dräglig tillvaro. Det är också på det sättet vi kan se till att barn inte utsätts för det här i framtiden. Det här är ett folkhäl- soproblem. Det ställer krav på oss, och det ställer krav på vilket samhälle vi vill ha i framtiden. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 224570 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0923/#anf6