2349052 GJ0923 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:23 Onsdagen den 15 november 1995/96 23 1995-11-15 00:00:00 Arkeologiska frågor 66268370-0FA2-45B4-B39D-B8F851CDD7C2 55 JAN BACKMAN (m) m Herr talman! Jag har inget annat yrkande än det Björn Kaaling framfört, nämligen bifall till hemställan i betänkandet. Avsikten med mitt inlägg är att fästa uppmärksamheten på några väsentligheter i min och Lennart Fridéns motion. Den tredje av dem som Björn Kaaling talade om. Den handlar om vad som händer när två lagar tycks innehålla till synes oförenliga föreskrifter. I det här aktuella fallet gäller det lagen om offentlig upp- handling, LOU, respektive lagen om kulturminnen m.m., eller KML. Enligt Nämnden för offentlig upphandling, som fått kulturutskottets uppdrag att yttra sig över vår motion, innehåller LOU inte något undantag beträf- fande upphandling av arkeologiska tjänster. Detta finns också tydligt angivet i utskottsbetänkandet. Enligt huvudprincipen i LOU gäller att all upphand- ling skall vara objektiv, affärsmässig och ske med utnyttjande av befintlig konkurrens. NOU anser att det är lämpligt att det är länsstyrel- sen som upphandlar tjänsten och som träffar avtal med leverantören. Länsstyrelsen har ansvar för att utredningen eller undersökningen blir utförd på ett sätt som är objektivt och vetenskapligt korrekt. Läns- styrelsen bör fastställa krav avseende kunskap, erfa- renhet, metod, projektledning, dokumentation etc. Enligt min uppfattning kan detta förfarande mycket väl anses vara helt i kulturminneslagens anda. Vi har i Sverige en tradition som präglas av mycket hög myndighetsintegritet. Myndigheternas ställningstaganden grundas på tydliga hänvisningar till lagparagrafer eller författningstexter. Det är därför begripligt att länsstyrelserna, när de skall handlägga ärenden där två lagar vid en första anblick, tycks motsäga varandra, ibland reagerar reflexmässigt. En av lagarna känner man till sedan länge, den andra är ny och förhållandevis obekant. För säkerhets skull gör de som de alltid har gjort, eller som det står i betän- kandet i ett citat från ett betänkande från 1994: "Utskottet framhöll bl.a. att de kulturmiljövårdande myndigheterna motsatt sig att anbud och upphandling tillämpades då de ansågs strida mot KML:s bevaran- defilosofi." Man läser in argument för sin uppfattning i den ena av de två aktuella lagarna, utan att förvissa sig om att det inte strider mot den andra lagen. Problemet är bara att detta sätt att reagera är fel när det gäller att handla upp arkeologiska undersök- ningar. Och det har, som jag tidigare har sagt, Nämn- den för offentlig upphandling slagit fast i sitt yttrande. Det är därför viktigt att de anvisningar som bidragit till oklarheten ändras. Ett steg på vägen har Riksan- tikvarieämbetet redan tagit när man i en skrivelse till länsstyrelserna den 9 oktober 1995 skriver: Enligt RAÄ:s mening är det därför många gånger lämpligt att länsstyrelserna alltefter omständigheterna i det enskilda ärendet förfrågar sig hos flera företag och organisationer som kan tänkas uppfylla kvalitetskra- ven. Det är min förhoppning att den informella arbets- grupp som Björn Kaaling talade om och som tillsatts inom Kulturdepartementet snarast blir färdig med sitt arbete. Med hjälp av det tydliga yttrandet från Nämn- den för offentlig upphandling borde det vara möjligt för arbetsgruppen att komma fram till ett tydligt ställningstagande. Det vore nyttigt för myndighetsför- troendet, och också för den arkeologiska undersök- ningsverksamhetens framtida utvecklingsmöjligheter. Det är min fasta övertygelse att detta även skall vara positivt inte bara för arkeologin utan även för kulturmiljövården och den historiska museiverksam- heten i dess helhet. Herr talman! Jag instämmer i bifallsyrkandet. 0919710128803 N 2010-01-01 00:00:00 224619 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0923/#anf55