<anforande>
<dok_hangar_id>2349052</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0923</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:23 Onsdagen den 15 november</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>23</dok_nummer>
<dok_datum>1995-11-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>1995/96:SoU2 Äldreomsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BDBBAC55-CDBC-4AEE-A61D-FC892D2EF833</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>ROLAND LARSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det jag nämnde som våra förslag har
ju faktiskt inte genomförts än, så de kan knappast
användas som skäl för att resurser inom äldrevården
nu dras ner. Det som gör att man drar ner resurser är
ju den politik som förts bakåt i tiden. Det vet ju Stig
Sandström mycket väl. Därför är det vi pekar på här
ett sätt att använda de resurser som blir kvar.

Det går inte på någon av de punkter som jag har
ställt mig bakom i reservationerna att påstå att det
kostar mer för samhällets del. Däremot innebär det
ökad kvalitet för den enskilde, både när det gäller
vårdkvalitet och livskvalitet, och det innebär sannolikt
också besparingar för samhället där man uppnår en
större effektivitet.

Låt oss genomföra det här, och sedan kan vi se
vad som händer. Jag kan ganska säkert påstå att det
kommer att märkas att det i varje fall ur kvalitetssyn-
punkt blir en förbättring, utan att kostnaderna ökar.
</anforandetext>
<intressent_id>0391621769505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>224577</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0923/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
