2349048 GJ0919 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:19 Onsdagen den 8 november 1995/96 19 1995-11-08 00:00:00 Jämställdhet 24C038C7-9075-4FFD-9EC0-00FE04865ABF 6 BERIT ANDNOR (s) s Herr talman! Det finns en bred politisk enighet om det övergripande målet i jämställdhetspolitiken, näm- ligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Det finns också i det stora hela en bred samsyn över partigränserna om hur detta mål skall uppnås. Men det finns ett undantag, som blev väldigt tyd- ligt i början av denna debatt. Det finns ett parti som ställer sig vid sidan om. Moderaterna väljer i väsent- liga stycken en väg som är helt främmande för utskot- tet i övrigt. Moderaterna avvisar i sin kommittémotion politis- ka lösningar som ett medel för att uppnå jämställdhet. Enligt Moderaterna kräver ett framgångsrikt jäm- ställdhetsarbete i framtiden enbart ett individuellt ansvar. Förändringar kan bara uppnås, skriver de, genom att enskilda individer tar ett personligt, prak- tiskt och moraliskt ansvar. Och den viktigaste jäm- ställdhetsfrågan för Moderaterna är att bryta upp de offentliga monopolen inom vård och omsorg. Detta är en traditionell moderat omskrivning för att det även inom jämställdhetspolitiken är marknadslösningar som förespråkas. Receptet är som vanligt inga politis- ka beslut utan individuella lösningar och marknads- lösningar. Vi i de övriga partierna i utskottet anser att det är lagstiftning, politiska beslut och attitydförändrande åtgärder, långsiktighet och uthållighet som är grunden för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Det som är intressant i en sådan här debatt - jag vill lyfta fram det tydligt - är att se hur det är i de länder som har valt den väg som Moderaterna nu förespråkar i sin motion. De exempel som finns visar att det där har skapats lågavlönade servicejobb som man inte kan försörja sig på trots att man jobbar hel- tid. De jobb som erbjuds är tillfälliga. Avtalen och villkoren är individuella och därmed inte särskilt bra. Man har skapat en arbetsmarknad där arbetsgivaren ensidigt bestämmer villkoren och där det finns ett A- och ett B-lag, vilket ökar och permanentar klyftorna i samhället. Framför allt: Jämställdheten mellan könen är inte särskilt utvecklad. Detta är en utveckling som vi socialdemokrater helt avvisar. Vi tycker dessutom att det är helt fel tänkt. Det är inte med ökade löneskillnader och vid- gade klassklyftor vi får ett samhälle i utveckling och tillväxt. Det är heller inte med minskade utan med ökade insatser för jämställdheten mellan kvinnor och män som vi kan nå bra resultat. Det perspektiv som genomsyrar den moderata kommittiémotionen är enligt min uppfattning helt befängt. Moderaterna menar tydligen på fullt allvar att kvinnor som inte är jämställda mannen får skylla sig själva eftersom de inte tar ansvar för sin egen situa- tion. Det resonemanget skulle innebära att kvinnlig underrepresentation i samhällets olika organ beror på briser hos kvinnorna själva. Det är deras egen brist på kompetens och vilja som är anledningen till att de har lägre löner, mindre ekonomisk makt och till att de i liten utsträckning är arbetsledare och chefer. Det är deras eget fel att de har sämre arbetsmiljöer och fler arbetsskador. Innebär detta då, Christel Anderberg, att de kvinnliga partimedlemmarna i Moderata samlingspar- tiet är inkompetenta och okunniga, eftersom de i så- dan liten utsträckning är representerade i denna riks- dag? Den beskrivning som Christel Anderberg gav av det svenska samhället och de svenska kvinnorna är häpnadsväckande. Det är ett klarspråk som vi inte hört i denna riksdag sedan den förra mandatperioden, då vi hade nydemokraterna representerade i denna kammare. Kvinnorna är ofria. De är slavar under det socia- listiska kollektivistiska oket, säger Christel Ander- berg. Detta är en förolämpning mot alla de kvinnor - 60 % av de förvärvsarbetande kvinnorna - som finns i den offentliga sektorn. Menar Christel Anderberg att dessa kvinnor icke gör ett riktigt jobb och ett värde- fullt arbete? Den väg som vi i Sverige har valt under mycket stor politisk enighet har varit en helt annan väg. Den har byggt på politiska beslut, samarbete och brett förankrat attitydförändrande arbete. Vår modell, där parterna på arbetsmarknaden kommer överens i kol- lektivavtal, har tillsammans med låglönesatsningar gynnat kvinnorna och stärkt deras ställning på ar- betsmarknaden. Likaså har en stor offentlig sektor givit jobb men också skapat förutsättningar för kvin- nor och män att förvärvsarbeta. Detta, i kombination med en lagstiftning som stö- der och stärker jämställdheten mellan könen, har lett till att Sverige är det mest jämställda landet i världen. Detta är något att vara stolt över och slå vakt om. Därför avvisar vi helt den moderata politiken som bara kommer att innebära ökade klyftor, motsättning- ar och i sin förlängning ett otryggt och försvagat sam- hälle där vi alla skulle vara förlorare. Det finns en annan skiljelinje i debatten i dag, och det är de krav som finns på mer resurser till den of- fentliga sektorn och mer lagstiftning för att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män. Tänk om det vore så enkelt, men det är det inte. Skälen till detta är flera, men jag skall senare utveckla dem litet närmare. Det finns också anledning att titta på hur situatio- nen ser ut i dag. Jag kan konstatera att de svenska kvinnorna har en jämförelsevis unikt stark ställning i samhället. Detta beror ju på den höga förvärvsfre- kvensen och den därmed fria och oberoende ställning som svenska kvinnor har. Arbetslösheten är fortfaran- de lägre för kvinnor än för män. Det är ett förhållande som skiljer sig i förhållande till situationen i Europa i övrigt. De rent diskriminerande löneskillnaderna mellan kvinnor och män är jämförelsevis små, även om de finns. Men det finns saker som hotar denna situation. För det första: Kvinnorna drabbas särskilt hårt av den offentliga sektorns försämrade ekonomi. Det beror delvis på att vi har en ekonomisk situation som är ett elände, ett moras, som den borgerliga regering- en lämnade efter sig med den enorma statsskulden och det stora budgetunderskottet. Men det beror ock- så på de nedskärningar och förändringar som skett under de tre gångna åren i kommuner och landsting, där man har haft borgerligt styre och där nedskärning- arna har genomförts av ideologiska skäl. För det andra: Vi har en starkt könssegregerad ar- betsmarknad. Det könsmässiga valet av utbildning och yrke kvarstår och det som hänger samman med det, nämligen att lönerna inom kvinnodominerade yrkesområden är lägre. Detta är ett stort och omfat- tande problem som vi inte kan lösa enbart med lag- stiftning. Att komma till rätta med detta förhållande är enligt min uppfattning en fördelningspolitisk fråga för hela samhället, som kommer att kräva ett omfattande och långsiktigt arbete. För det tredje: Det finns könsdiskriminerande lö- neskillnader inom yrkesområden och yrkesgrupper. För det fjärde: Det råder en betydande brist på jämställdhet i hemmen. Det oavlönade hemarbetet utförs till övervägande del av kvinnor, och det är kvinnorna som fortfarande har huvudansvaret för barn och familj. För det femte: Det ofrivilliga deltidsarbetandet är grunden för könsmässiga skillnader som kvarstår hela livet. Detta hänger till viss del också ihop med den föregående punkten. Många kvinnor tvingas till del- tidsarbete beroende på den bristande jämställdheten i hemmen. Men det finns också andra orsaker som står att finna i organisationen av arbetet inom vård, om- sorg och service. För det sjätte: Kvinnors makt i samhället är för li- ten i förhållande till sin andel av befolkningen. Det är tydligt när det gäller fördelning av de ekonomiska resurserna, inflytandet i näringslivet, osv. Hur skall vi då gå vidare? Vad kan vi göra för att förändra denna situation? Vi socialdemokrater har under detta år arbetat för att skapa tillväxt, sanera statsfinanserna och skapa fler jobb. Vi ser nu att utvecklingen har vänt. Investering- arna ökar, vi har fått 80 000-100 000 fler arbeten under det senaste året, tillväxten beräknas bli 3,5 % i år, räntorna är på väg ner och kronan stärks. Vi får grepp på ekonomin, och stabiliseringen går snabbare än vad vi hade trott var möjligt. Detta är viktigt, därför att en ekonomi i balans är en förutsättning för utveckling i samhället. En eko- nomi i balans betyder allra mest för kvinnorna. Det är de som har mest att vinna på detta. Vi har inte utrym- me nu för ökade satsningar i kommuner och landsting. Trots vår prioritering av den offentliga sektorn, finns inte det utrymmet. Det är den ökade tillväxten och de ökade intäkterna som kommer att ge kommuner och landsting ett bättre läge. Vi måste även fortsättningsvis betona parternas ansvar för utvecklingen på arbetsmarknaden. Vi kan inte och skall inte lagreglera allt. Det är parterna som måste ta sitt ansvar för att t.ex. utveckla könsneutral arbetsvärdering. Från samhällets sida kan vi stötta projekt, ge resurser för utveckling av metoder, mallar och för spridning av goda exempel osv. Detta sker också. Det är parternas ansvar att avsätta utrymme för låglönesatsningar och särskilda kvinnopotter. Exem- pelvis Kommunal har i sitt avtal fått in rätten till mer- tid för de deltidsarbetande och har också avsatt sär- skilda kvinnopotter, och Metall har fört in arbetstids- förkortningen i avtalsförhandlingarna. Men jag utesluter ju därmed inte alls att det också kan behövas en skärpning av jämställdhetslagen. Vi överväger nu t.ex. remissvaren och utredningen när det gäller grupptalan. Det finns också andra konkreta frågor som bör övervägas i en total översyn av jäm- ställdhetslagen. Det gäller t.ex. definitionen av be- greppet likvärdigt arbete, arbetsgivarnas ansvar för att inte bara kartlägga utan också åtgärda lönediskrimi- nering, arbetsgivarnas ansvar för att förhindra sexuel- la trakasserier och de små arbetsplatsernas ansvar för att upprätta jämställdhetsplaner. Men förändringar i den omfattning som jag nu skisserar kräver underlag och analyser innan det kan bli dags att skärpa jäm- ställdhetslagen. Detta arbete pågår nu och kommer att resultera i en proposition under hösten 1996. Men det kommer också att krävas andra insatser än lagstiftningsarbete för att utvecklingen skall gå åt rätt håll när det gäller jämställdheten. Den satsning på kompetensutveckling och utbildning som regeringen nu aviserar i tillväxtpropositionen är särskilt viktig ur ett jämställdhetsperspektiv. Andra utredningar som är på gång och som har betydelse för jämställdheten är arbetstidsutredningen, studiestödsutredningen och utredningen om kvinnors arbetsmarknad nu och i framtiden, utredningen om fördelningen av den ekonomiska makten och arbets- rättskommissionens uppdrag att behandla frågan om rätt till mertid för deltidsarbetande. Det är viktigt att dessa utredningar görs. Vi behö- ver dem för att kunna fatta bra beslut. Tanken är att även detta skall vävas in i den proposition som läggs fram under hösten 1996. Ett annat viktigt inslag för att driva på utveckling- en mot ett mer jämställt samhälle är det attitydföränd- rande arbetet. Det är ett arbete som måste ske på olika plan och mycket brett i hela samhället. Ett litet exem- pel som ändå har mycket stor betydelse, där vi själva i denna kammare skulle kunna vara med och påverka, förändra och vara föredömen, är möjligheten att fak- tiskt genomföra varannan damernas. Vi är stolta, Christel Anderberg, därför att vi har såväl kompetenta kvinnor som kompetenta män i vårt parti. Vi har genomfört varannan damernas i rege- ringen, i riksdagsgruppen och på våra listor till kom- muner och landsting. Frågan är: Vad gör ni i de andra partierna? Ni skulle kunna bidra till att bilda ett före- döme för ett jämställt samhälle. Herr talman! Slutligen och sammanfattningsvis har vi i Sverige kommit mycket långt när det gäller jämställdheten mellan kvinnor och män. Vi ser flera hot mot en fortsatt positiv utveckling, och vi har ett parti i denna riksdag som avviker i sin uppfattning från den i övrigt mycket breda enighet som finns om att driva på ett fortsatt jämställdhetsarbete inom sam- hällets alla områden. Det finns mycket kvar att göra. Jag har i mitt in- lägg visat på några områden som kan utvecklas vidare och där vi kan föra frågorna framåt. Men vi ser nu att vi har en politik som börjar få genomslag och som också visar att det kommer att finnas förutsättningar för att även i framtiden ta fortsatta steg mot en för- bättrad jämställdhet och jämlikhet i vårt samhälle. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem- ställan. 0332067570917 N 2010-01-01 00:00:00 224217 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0919/#anf6