2349048 GJ0919 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:19 Onsdagen den 8 november 1995/96 19 1995-11-08 00:00:00 Jämställdhet 5B5F55CD-8F55-4E97-AE38-63F1E807533F 5 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) kds Herr talman! På frågan hur det står till med jäm- ställdheten i Sverige kan man ge vitt skilda svar. Det beror helt enkelt på vad man ställer det i förhållande till, vad man jämför det med. Vi kan jämföra förhål- landena i Sverige med hur kvinnorna som globalt kollektiv har det. Jag tror att väldigt många av oss har hört den här välkända sekvensen: Kvinnorna i världen utgör drygt hälften av befolkningen, utför två tredje- delar av allt arbete, får för det en tiondel av inkoms- terna och äger en hundradel av alla egendom i värl- den. Skall man jämföra svenska förhållanden med det kan man kanske karakterisera våra förhållanden t.o.m. som rent paradisiska. Det enda som stämmer med den globala bilden är detta med drygt hälften av befolk- ningen. Arbetet då? Utför vi svenska kvinnor inte mer arbeten än svenska män? Som jag har uppfattat de undersökningar som har gjorts arbetar vi ungefär lika mycket, men skillnaden ligger i att vi kvinnor utför mer obetalt arbete. Männens arbetsinsatser är till större del betalda. När det gäller inkomsterna finns det visst skillna- der, men inte på långa vägar som det är globalt. Det finns osakliga löneskillnader. Kvinnodominerade arbeten är ofta lågt värderade. När det gäller hur mycket vi äger av egendomen har jag inga siffror, men det är mycket mer än vad det är globalt. Det blir allt vanligare att de som lever tillsammans delar den fasta egendom som man har. Tidigare var det oftast mannen som ägde den. Vi kan jämföra situationen i Sverige med situatio- nen i enskilda länder, land för land. Då kan vi natur- ligtvis upptäcka att det finns länder som har kommit längre på något område när det gäller jämställdhet. Men ser man på kvinnors totala situation har ändå svenska kvinnor det troligtvis bäst i världen. Vi kan framstå litet grand som ett föredöme i dessa samman- hang. Men vi kan också jämföra med målet i den svenska jämställdhetspolitiken, som uttryckts så här: Kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldig- heter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Om man lägger till att detta skall gälla både formellt och reellt inser de flesta av oss att vi har långt kvar. Själv vill jag helst jämföra det med mina visioner av det jämställda samhället, när jag skall försöka komma fram till hur det står till med jämställdheten i Sverige. Mina visioner av det jämställda samhället visar på ett varmare och mjukare samhälle där barnen, kvinnorna och männen alla är vinnare. Herr talman! I den visionen tar mannen och kvin- nan gemensamt ansvar för hem och familj. Båda har möjlighet, frihet, att kombinera eller välja mellan hemarbete, förvärvsarbete och studier under olika skeden i livet utan påverkan av fördomar och negativa konsekvenser. I den visionen är kvinnors och mäns villkor i arbetslivet lika. Lika lön för likvärdigt arbete är en självklarhet. En kvinna på en hög position är lika naturligt och vanligt som en man på en hög posi- tion. Segregationen på arbetsmarknaden har upphört. Dagis och skola är inte längre kvinnovärldar. Alla barn har både kvinnliga och manliga förebilder, och ungdomar väljer framtid fria från fördomar. I visionen är inte mannen längre norm och kvinnan avvikande. Kvinnan och mannen gäller båda som norm. I den visionen finns män och kvinnor tillsammans inom alla samhällsområden och på alla beslutsnivåer. När jag jämför min vision med verkligheten undrar jag allt om jag kommer att få se visionen förverkligad. Herr talman! Jag begrundar också arbetsmark- nadsutskottets betänkande nr 1, som vi behandlar just nu här i riksdagen. Kommer detta betänkande att bidra på något sätt till att öka jämställdheten i Sveri- ge? Bakom detta betänkande finns 23 motioner och ännu fler kvinnor och män. Det är kvinnor och män med förhoppningar som vill mycket och som vill väl. Bakom de ord som är präntade i betänkandet finns visioner och drömmar. Men kommer detta på något sätt att bidra till framsteg? Jag ställer mig frågan: Vad förmår världens mest jämställda parlament att göra av dessa visioner, drömmar, förhoppningar och den goda vilja som finns hos alla män och kvinnor bakom de här visionerna? Vad förmår man göra av det? Det mycket korta och enkla svar som jag kommer fram till är att man förmår att göra en sammanställning. Det är nämligen tänkt att riksdagen praktiskt taget skall lägga detta betänkande till handlingarna. Inte ett enda egentligt beslut skall tas. Inte en enda position skall flyttas framåt ett enda steg. Projekt bedrivs, utredningar pågår och en proposition skall komma nästa år. Det är tydligen ett prestigefyllt förhållande mellan den första och den andra statsmakten. Den första kan inte ta ställning till något 1995 för att inte trampa den andra på tårna, eftersom den i sin tur skall komma med förslag 1996. Uppriktigt sagt, herr talman, är jag besviken över att världens mest jämställda parlament inte kan samla sig till några ställningstaganden. Själv kan jag inte avstå från att säga att jag tycker att beslut skall fattas. Därför yrkar jag bifall till den kristdemokratiska reservationen nr 4 och reservation nr 14, och natur- ligtvis också till den gemensamma folkpartistiska och kristdemokratiska reservation som Ola Ström har yrkat bifall till. Det gäller arbetsvärdering och det gäller kvinnors hälsa och kvinnor som norm. 0699354970600 N 2010-01-01 00:00:00 224216 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0919/#anf5