2349048 GJ0919 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:19 Onsdagen den 8 november 1995/96 19 1995-11-08 00:00:00 Museifrågor 6388E243-959B-4B13-96F7-367F1660680B 129 JAN BACKMAN (m) m Herr talman! Årets betänkande om museifrågor har tidsmässigt hamnat i ett politiskt vakuum. Kul- turutredningen har avgivit sitt slutbetänkande och där ägnat stort utrymme åt de förslag som Museiutred- ningen på sin tid presenterade. Remissarbetet pågår, och regeringens stora kulturproposition är förvarnad till mars 1996. I avvaktan på det nya bränsle som den kommer att tillföra den museipolitiska debatten har många kulturdebattörer tagit time-out. När det gäller kulturutskottets arbete innebär det att samtliga mo- tionsyrkanden som innehåller förslag om statliga insatser till olika museiprojekt avstyrks med stor majoritet. Helt stilla har det ändå inte varit på museiområdet. Regeringen tog för någon vecka sedan ett beslut att fördela 169 miljoner kronor till ett stort antal museer och arkiv för att ta igen något av den eftersläpning som finns när det gäller att registrera och vårda eller konservera några av de viktigaste föremålen på våra svenska museer. Beslutet innehåller en viktig signal; genom att både statliga och regionala museer och museer med annan huvudman har fått del av bidraget har Kulturdepartementet markerat att begreppet "nationellt ansvar" kan gälla oberoende av huvudman. Det kan kanske nyansera diskussionen om Stock- holmsfixering och leda tankarna i en något annan inriktning än begreppen nollåttor och bondläppar. T.ex. har man i Eskilstuna, Gränna, Helsingborg, Olofsfors och Skellefteå fått del av Sesampengarna. I det remissarbete som nu pågår kommer man sä- kert att tangera liknande frågor som de som aktualise- ras i de olika motioner som utskottet avstyrker i detta betänkande. Av entusiastiska människor - enskilt eller i olika organisationer och föreningar - initierade museisatsningar på olika håll i landet har bromsats upp av de ekonomiska realiteterna. Pengarna har inte räckt för att förverkliga alla idéer. Eventuella kom- munala eller landstingskommunala anslag har förbru- kats i uppbyggnadsskedet. Då återstår möjligheten att se sig om efter pengar från andra kassor. I det sam- manhanget blir staten en möjlig räddare och välgöra- re. Men den ekonomiska situationen är ju inte funda- mentalt annorlunda i staten än i kommuner och lands- ting. Därför är det realistiskt att avvakta den möjlighet till ett samlat grepp och en samlad bedömning som kulturpropositionen kommer att ge. Då kan man kan- ske bättre bedöma om det är ett kvinnomuseum i Surahammar, Stockholm, Växjö, Skellefteå, Skara, Norrköping eller Göteborg - det är de orter där det enligt vad som sägs i betänkandet just nu finns sats- ningar på kvinnomuseiområdet - som skall få bli bärare av det övergripande, nationella uppdraget på det genusmuseala området. I det sammanhanget kommer en moderat idé som lanserats i flera av de kulturpolitiska utredningarna att få förnyad aktualitet. Jag tänker på möjligheten att genom avtal mellan den berörda statliga myndigheten och kulturinstitutionens huvudman reglera det upp- drag staten är beredd att inom ramen för en samlad nationell bedömning ge institutionen - det kan vara ett museum, en symfoniorkester eller teater - och det ekonomiska bidrag som kan utfalla som en följd av uppdraget. Med en avtalslösning kan man vinna ökad tydlighet i uppdraget, bättre uppföljning av om peng- arna används på avsett sätt och säkra en långsiktig planering av verksamheten. Skulle förhållandena ha ändrats när avtalet skall omförhandlas kan man i ett nytt avtal ta hänsyn till detta. Staten kan teckna nya avtal på områden som fått ny aktualitet eller som tidigare ansetts vara en regional eller lokal angelä- genhet. Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga hemstäl- lanspunkter i betänkandet och avslag på alla reserva- tionerna. 0919710128803 N 2010-01-01 00:00:00 224340 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0919/#anf129