2349044 GJ0915 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:15 Torsdagen den 26 oktober 1995/96 15 1995-10-26 00:00:00 Svar på interpellationerna 1995/96:2 och 4 samt fråga 1995/96:14 om rasistiskt våld interpellationsdebatt B9D3D726-33D5-40EB-9DFD-8764FA73D16B 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) s Herr talman! Låt mig börja i lagstiftningsändan. Det gläder mig att det finns en stor enighet om att vi har en lagstiftning som täcker hela det område som vi talar om här. Vi har kriminaliserat alla de uttryck för rasism som kan förekomma i vårt samhälle. Vi har dessutom en lagstiftning som mycket tydligt markerar att vi ser särskilt allvarligt på den typen av brottslig- het. I några av inläggen här i dag har det dock aktuali- serats några lagstiftningsfrågor. Den första vill jag klara av med en gång. Det är frågan om förbud mot politiska uniformer. Det är en lagstiftning som kom till efter andra världskriget. Den riktade sig helt och hållet mot just fascistiska och nazistiska uniformer som hela debatten då handlade om. Men lagstiftning- en utformades neutralt. Det betyder att den teoretiskt kan användas mot vilken politiskt organisation som helst. För några år sedan var frågan uppe om lagen bor- de avskaffas mot den bakgrunden. Men den finns fortfarande. Nu finns det fall där den kommer att prövas i domstol. Jag kommer att noga följa hur da- gens domstolar har möjlighet att tillämpa den här lagstiftningen. De alternativ vi har är att tydligt klar- göra den lagen och att lagens syfte är att kunna ingri- pa mot odemokratiska organisationers uniformering. Den andra lagstiftningsfrågan som har aktualise- rats av flera av talarna handlar om förbud för vissa organisationer. Det är en gammal fråga i den här debatten. Jag vill skarpt tillbakavisa de påståenden som ut- går ifrån tidningsskriverier om att FN:s kommission för mänskliga rättigheter skulle har kritiserat Sverige i något avseende i detta sammanhang. Det som har skett nu - och har skett många gånger tidigare - är att enskilda ledamöter i kommittén kritiserar Sverige. Det är ingen nyhet. Det är ett led i den debatt som pågår där olika länders syn på hur rasism och främlingsfi- entlighet skall hanteras har brutits mot varandra. När det gäller tankar på införande av ny lagstift- ning som kanske inte tar sikte på organisationer men på vissa beteenden, om jag förstod saken rätt, t.ex. organiserad etnisk förföljelse, är nog mitt svar taget rakt ur luften att det beror på vad man menar med det. Jag tycker att låter som om man menar att det skall vara kriminaliserat om någon i organiserad systema- tisk form ägnar sig åt etnisk förföljelse. Då vill jag svara att det redan är kriminaliserat. Men den viktiga frågan är ju, som många har på- pekat, hur vi tillämpar vår lagstiftning. Hur kommer den till praktisk användning. Det är naturligtvis så att bara för att saker och ting är förbjudna betyder det inte att de försvinner. Tänk om det vore så enkelt. Då skulle jag som justitieminister ha väldigt litet att göra. Vi vet ju att det inte hjälper att vi bara förbjuder. Det krävs också ett mycket målmedvetet och effektivt arbete för att förbudet skall få effekt. Här handlar det väldigt mycket om hur man priori- terar de insatser som samhället gör på olika nivåer och av olika slag. Det är onekligen så, tror jag, att det finns mycket kvar att göra när det gäller olika männi- skors, tjänstemäns och organisationers insikt om be- tydelsen av att reagera och utnyttja den lagstiftning vi har. Det är därför jag poängterade i mitt svar att när det gäller polisens arbete har vi lyft fram den här frågan särskilt i regleringsbrevet till dem. Våld är ett prioriterat område för polisen i allmänhet. I regle- ringsbrevet har vi dessutom markerat att man måste skaffa sig metoder som är effektiva för att hantera rasistiskt våld. Det kommer naturligtvis att innebära att jag med mycket stor noggrannhet kommer att följa utvecklingen och hur polisen utvecklar sina metoder och sitt arbetssätt för att kraftfullt möta den här typen av aktiviteter. I den mån det kräver lagändringar vad gäller polisens befogenheter eller liknande har jag beredskap för att kunna vidta nödvändiga åtgärder. Jag tycker att skolan är ett särskilt bekymmer i sammanhanget. Nu är inte jag skolminister, och därför tänker jag inte uppehålla mig särskilt länge vid detta. Jag vill ta tillfället i akt att här markera att det är all- deles uppenbart att de som arbetar i vår skola inte har klart för sig vad som står i skollagen, vad som står i läroplanen och vilka möjligheter de som arbetar i skolan har att reagera mot rasistiska uttryck. Vår skola har till uppgift att fostra barn i demo- kratisk anda och med de värderingar som vårt samhäl- le vilar på. Den skall inte vara neutral i förhållande till olika åsikter utan aktivt verka för att främja barns utveckling och åsikter i demokratisk riktning. Detta kräver naturligtvis att man reagerar mot det som stri- der mot dessa värderingar. Det är helt oacceptabelt med nazistiska yttringar i skolan. Skolan har alla möjligheter att reagera. Detta framgår av skollagen och av läroplanen. Jag tror att det behövs en intensifierad diskussion inom skolvärlden kring dessa frågor så att inte förvir- ringen ökar. Den är redan i dag stor nog. Skolan skall vara mycket tydlig i det här avseendet. Då krävs det att lärare och annan personal är ordentligt kunniga om detta. Jag är övertygad om att skolministern och Skol- verket kommer att vidta de åtgärder som behövs för att öka skolans möjligheter att ta på sig den roll den har att spela i det här sammanhanget. Jag vill understryka det som några har varit inne på, nämligen att det viktiga frågorna har att göra med motsättningar mellan olika grupper i vårt samhälle. Det har i sin tur att göra med under vilka förutsätt- ningar invandrare har möjligheter att leva och verka i vårt land. Den ökande segregationen i vårt samhälle är ett klart problem. Det är därför jag hänvisar till Invand- rarpolitiska kommitténs kommande betänkande. Det kommer att lägga fram en plan för hur vi skall gå vidare när det gäller att motverka segregation i bo- stadsområden och annat. Det brottsförebyggande programmet kommer un- der vintern 1995/96, Gun Hellsvik. Skälet till att det inte kommer tidigare är att BRÅ inte uppfyllde kravet på att komma med underlaget i våras, utan det kom för en tid sedan. Men detta hindrar självfallet inte någon kommun från att redan nu starta ett brottsföre- byggande arbete, och så sker. I flertalet kommuner finns det viss verksamhet ef- ter det att jag 1989 startade försöksverksamhet i fem kommuner. Numera har detta spritt sig till de flesta kommuner. Men de behöver hjälp med flera modeller, mera exempel och vetenskapligt underlag för att komma vidare i det arbetet. 023712446506 N 2010-01-01 00:00:00 223958 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0915/#anf9