2349044 GJ0915 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:15 Torsdagen den 26 oktober 1995/96 15 1995-10-26 00:00:00 Information från regeringen om erfarenhe- ter rörande vårens översvämningar information från regeringen 5F131943-D90B-4903-8D3C-790A747146FD 23 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s) s Herr talman! Jag lovade i ett skriftligt frågesvar i somras att jag skulle återkomma till riksdagen med information om översvämningarna våren 1995. Årets vårflod i mellersta och norra Sverige var en av de största under detta århundrade. Många faktorer samverkade till de mycket höga flödena. Den snörika vintern innebar att det i stora delar av Norrlands och norra Svealands skogsområden och fjälltrakter fanns en halv gång mer snö än normalt vid månadsskiftet april/maj. Det kyliga vädret fram till mitten av maj försenade snösmältningen, och det gjorde att skogs- flod och fjällflod kom att sammanfalla i tiden. I mit- ten av maj inleddes en lång period med varmt väder och stora mängder regn. Under tre veckor föll det i stora delar av Norrlands inland och fjälltrakter mer än 80 mm regn, dvs. två till tre gånger den normala mängden under denna period. Regnet föll på redan mättade naturliga magasin, vilket ytterligare bidrog till de höga flödena i älvarna. Översvämningarna krävde mycket omfattande in- satser av räddningstjänsten i de drabbade kommuner- na. För att räddningstjänsten skulle kunna klara sin svåra uppgift fordrades en nära samverkan med bl.a. statliga myndigheter (inklusive militära förband), vattenregleringsföretag och frivilligorganisationer. Regeringen ansåg, när det akuta skedet var över, att de erfarenheter som vunnits borde tas till vara. Rege- ringen gav därför i slutet av juni i uppdrag åt Statens räddningsverk att i samråd med de berörda länsstyrel- serna utvärdera den kommunala räddningstjänstens sätt att fungera i samband med översvämningarna. Förhållanden som avsåg beredskap, förvarning, in- formation till allmänheten, samverkan och resurser skulle analyseras särskilt. Räddningsverket redovisade sitt uppdrag i början av september. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län drabbades hårdast av vårfloden, men svåra över- svämningar förekom också i Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. De största skadorna inträffade utmed oreglerade vattendrag. Jag kan nämna några orter som drabbades särskilt hårt. Piteälven, som är i det närmaste oreglerad, orsakade stora skador på ett stort antal permanentbostäder och fritidshus i Älvs- byn. Kommunens vatten- och avloppsverk var hotat. I Västerbotten översvämmades stora områden utmed Vindelälven, bl.a. i Sorsele. Ett antal byar isolerades sedan vägar förstörts av vattenmassorna. I Vännäsby var förutom ett stort antal fastigheter också en järn- vägsbro hotad. I Jämtland ledde höga flöden i Indals- älven bl.a. till att järnvägstrafiken till Norge måste stängas av under några dagar. I Värmland förekom översvämningar i alla kommuner utmed Klarälven. Skadorna var störst i Torsby, Hagfors och Karlstad. Sammanfattningsvis visar Räddningsverkets ut- värdering att den kommunala räddningstjänsten i allt väsentligt fungerat väl. Den möjlighet som finns för länsstyrelsen att ta över ledningen har inte utnyttjats i något fall. Enligt Räddningsverket skulle ett överta- gande av ledningen inte ha påverkat resultatet av insatserna. Länsstyrelsernas uppgift har i stället varit att svara för samordning, information och annat stöd. I de län, där det finns etablerade samordningsgrupper mellan myndigheter, kommuner och näringsliv har samarbetet kommit i gång tidigast och fungerat bäst. Ytterligare forskning behövs enligt Räddningsver- ket om de faktorer som påverkar vattenflödena, t.ex. förhållandena mellan temperatur, nederbörd, snö- mängder och markens vatteninnehåll. Bättre progno- ser och förvarning kan enligt Räddningsverket avse- värt påverka utgången av det skadeavhjälpande arbe- tet. För varje älvsystem behövs en regional samord- ning med uppgifter, när det gäller förebyggande åt- gärder, information och planering. Räddningsverket konstaterar att dammsäkerheten har varit god. Inga skador på dammar eller risker för dammbrott har rapporterats. Herr talman! Så långt Räddningsverkets utvärde- ring. Jag vill gärna tillägga några ord om mina egna intryck från vårens översvämningar. Jag hade tillfälle att besöka tre av de svårast drab- bade kommunerna, nämligen Älvsbyn, Sorsele och Vännäs. På mitt uppdrag besökte dessutom mina medarbetare på Försvarsdepartementet Jämtland och Klarälvsområdet i Värmland för att bilda sig en upp- fattning om händelseutvecklingen där. Den bild som framträder är en räddningstjänst, som har klarat sin uppgift väl. Inom vissa områden har man tvingats vidta mycket omfattande åtgärder för att skydda byggnader och andra värden. Bl.a. militära förband, frivilligorganisationer och privata entreprenörer har bistått räddningstjänsten på ett mycket förtjänstfullt sätt. Vissa svagheter, dock inte av avgörande natur, fö- refaller ha förelegat i fråga om förmågan att analysera och förutsäga förloppen och att i tid få ut den infor- mation som behövs för att de skadebegränsande åt- gärderna skall komma i gång. Det är vidare slående att människors önskan att bo nära vattnet är så stark att man bortser från riskerna med att bygga i anslut- ning till vattendragen. Det förefaller som om inte heller myndigheterna alltid väger in översvämnings- riskerna i bebyggelseplaneringen. Jag vill påminna om att regeringen nyligen låtit ut- reda frågor om dammsäkerhet och skydd mot över- svämningar. I rapporten Älvsäkerhet (SOU 1995:40) föreslår den särskilde utredaren bl.a. att länsstyrelser- na får i uppdrag att, där det inte redan är gjort, bilda och leda älvvisa regionala samordningsorgan för flödesfrågor. Samordningsorganen skall bl.a. verka för att det görs riskanalyser och riskzonkartor. Vidare föreslås ett tillägg till vattenlagen, som skall göra det möjligt för länsstyrelsen att besluta om ökning eller begränsning av tappningen i en reglerad älv, om det är nödvändigt för att avvärja fara för liv, hälsa eller egendom. Avsikten är att ett ingripande skall kunna göras på ett tidigare stadium än vad som nu är möjligt med stöd av räddningstjänstlagen. Utredningens be- tänkande har remissbehandlats. I Räddningsverkets utvärdering berörs likartade frågor. Regeringen har nu ett omfattande underlag för att ta ställning till hur säkerheten vid höga flöden skall kunna förbättras. Erfarenheterna från vårens översvämningar bör emellertid också tas till vara i samband med bered- ningen av Hot- och riskutredningens betänkande (SOU 1995:19), vilket enligt regeringens planering skall resultera i förslag till riksdagen i anslutning till totalförsvarsbeslutets etapp 2 hösten 1996. Utred- ningen har föreslagit en rad olika åtgärder, som alla syftar till att göra samhället säkrare. Utredningen pekar på vikten av att samhällets samlade resurser kan utnyttjas vid alla slag av händelser - stora olyckor, allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner och krig. Myndigheter, som får i uppgift att vidta bered- skapsåtgärder skall göra det i hela hotskalan fred-krig. I den kommunala räddningstjänsten har integre- ringen av resurser för fredshändelser med resurser för krig gått längre än på andra områden. Räddningstjäns- ten bygger dessutom i hög utsträckning på samverkan. I samband med översvämningarna samverkade rädd- ningstjänsten med en rad olika aktörer, bl.a. med militära förband och frivilligorganisationer. Detta har haft stor betydelse för resultatet. I propositionen (prop. 1995/96:12) Totalförsvar i förnyelse, som regeringen för några veckor sedan överlämnade till riksdagen, betonas att en helhetssyn skall prägla sam- hällets satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera hot och risker i såväl fred som krig. Det är inte godtagbart att resurser som avdelats och dimen- sionerats för ett visst syfte inte kan utnyttjas fullt ut även för andra ändamål, när detta är möjligt och än- damålsenligt. Jag tycker att det finns mycket att lära i detta sammanhang av vårens översvämningar och räddningstjänstens sätt att hantera översvämningarna, när vi nu skall gå vidare i arbetet med att göra samhäl- let säkrare. 0348268153001 N 2010-01-01 00:00:00 223972 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0915/#anf23