2349043 GJ0914 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:14 Onsdagen den 25 oktober 1995/96 14 1995-10-25 00:00:00 Bordläggningsdebatt 38188D9A-9256-49B3-BD8D-A420BD8FE6D7 8 INGRID NÄSLUND (kds) kds Fru talman! Fru utrikesminister! Ärade kolleger! FN angår oss alla. Sverige som är ett litet land är beroende av FN, men FN är också beroende av Sveri- ges medverkan. Om FN inte hade funnits i dag skulle vi säkert uppfinna det eller dess motsvarighet. I sam- band med FN-dagen och firandet av FN:s 50-årsdag var jag i ett gymnasium och träffade ett par klasser för att tala om FN:s roll och dess betydelse. En del elever var snara att framföra kritiska synpunkter. Och det är inte svårt att kritisera FN. Det kan vi göra litet till mans. Eleverna kände väl till att många medlemslän- der inte betalar sina avgifter till FN och att FN därför är i ständig penningknipa. Flera tog fram den kontro- versiella roll som FN har spelat i f.d. Jugoslavien och menade att förtroendet för FN hade skadats allvarligt. Vissa framförde att FN var en koloss på lerfötter och därmed mycket inneffektivt. En del trodde sig veta att FN var helt styrt av USA. Allt detta låter sig sägas och kan inte utan vidare avfärdas, men det är inte hela sanningen om FN. Det finns också mycket som talar för att FN är oumbärligt. FN:s konventioner om mänskliga fri- och rättigheter borde ständigt tas upp i alla sammanhang. Reglerna som finns i FN:s konventioner om de mänskliga rät- tigheterna har enligt författarna sin utgångspunkt i tio Guds bud, men de är generella och upplevs av männi- skor över hela vår värld som något som stämmer med deras övertygelse om hur vi skall behandla varandra. Vi vet att miljoner och åter miljoner barn i Asien lever ett ovärdigt liv i slavliknande förhållanden, där de drivs att under dagens alla timmar arbeta långt utöver sin kraft och förmåga. Andra säljs och utnyttjas som prostituerade, både av sitt eget folk och av sam- vetslösa västerlänningar. Men det är inte bara i Asien som barn far illa. Så sent som i går läste jag i tidningen om ett tyskt föräld- rapar som lämnade tre minderåriga barn inlåsta i en källare med bara bröd och några konservburkar som de inte ens hade möjlighet att värma upp. Själva skulle de resa på semester en vecka och hade tänkt lämna barnen åt sitt öde. Detta upptäcktes emellertid av en lärare som saknade de tre barnen i skolan. Inte ens i vårt eget land tillämpar myndigheter FN:s barnkonvention om att alltid sätta barns rättighe- ter och barns bästa i första rummet. Vi behöver bara nämna Evelyn, den peruanska lilla flickan, som med all säkerhet skulle ha varit utvisad vid det här laget om inte människor och massmedierna hade reagerat så häftigt. Inte minst när det gäller flyktingbarnen upplever vi gång på gång hur barnkonventionen nonchaleras på grund av stelbenthet i handläggning och brist på inle- velse i barns situation. Jag skulle vilja fråga utrikes- ministern om hon i regeringen vill medverka till att vi får en större flexibilitet och verkligen sätter barnkon- ventionen först, den konvention som vi starkt har medverkat till att den har antagits av många länder. FN:s möjligheter att ingripa för att försvara re- spekten för den enskildes mänskliga rättigheter måste stärkas. Vår vaksamhet får aldrig avta när det gäller att upptäcka och beivra förtryck och övergrepp mot både enskilda människors rättigheter och etniska minoriteters frihet och rättigheter. En ovärdig be- handling får inte förbigås med tystnad eller accepte- ras. I FN-stadgan uttalas mycket klart att varje individ, oberoende av ras, ålder, kön och intellekt har ett okränkbart värde. Men i åtskilliga länder som har ratificerat FN-stadgan förtrampas ändå de mänskliga fri- och rättigheterna gravt. I många FN-anslutna länder råder diktatur. Medborgarna har inte rätt att verka politiskt och fritt uttrycka sina åsikter. Vi måste tyvärr konstatera att kvinnor förtrycks och diskrimine- ras i många FN-länder. Diskriminering är snarare regel än undantag trots konventionen om avskaffande av all diskriminering av kvinnor, och vårt eget land kan inte svära sig fritt. Är då FN ett hopplöst företag? Förhållandena på vår jord kommer aldrig att bli fullkomliga, men de kan förbättras. Det är jag övertygad om. Jag vill påstå att i många avseenden har viktiga framsteg gjorts, och FN har tillsammans med andra goda krafter spelat en viktig roll. Barnadödligheten har halverats i u- länderna sedan 1960. Tre miljoner barn räddas till livet varje år tack vare vaccinationer genomförda av FN:s barnfond Unicef och Värdshälsoorganisationen. Ideella organisationer och missionsarbetare har tillsammans med FN bidragit till att 60 % av alla vuxna i u-länderna kan läsa och skriva och till att 80 % av barnen i dessa länder går i skolan. Vi från krist- demokratisk sida tror mycket starkt på de ideella organisationernas förmåga att nå ut på den allra lägsta nivån och att verkligen bygga upp det basarbete som behövs för en stark utveckling. Bristen på medel får inte betyda att vaccinationer- na och annat förebyggande hälsoarbete måste avta. Bassjukvården måste få fortsätta att utvecklas också i de fattigaste länderna. Insatserna för att alla skall få möjlighet att lära sig läsa och skriva får inte avta. Alla människor på vår jord måste få rätt till en dräglig tillvaro, till vatten och mat och till att tillfredsställa sina basbehov. Vi har ett globalt ansvar, och Sverige har också tagit på sig ett sådan ansvar på ett föredöm- ligt sätt. Men vi håller väl inte på tröttna på att tillsammans med Norge vara världsledande på det här området? Jag hör till dem som tror på välsignelsen av att inte bara leva för sig själv, varken på det personliga planet eller som nation. Jag är bekymrad över de signaler som gavs i samband med förra årets biståndsbudget. De inskränkningar som gjordes i biståndsbudgeten tillsammans med dem som aviserades fram till 1998 gör att Sverige hamnar farligt nära, kanske t.o.m. under, de 0,7 % som FN för mer än 30 år sedan re- kommenderade världen att ge i bistånd till världens fattigaste. Omräknat till procent kommer biståndet att sänkas från en nivå på mellan 0,93 % och ända upp till 1,02 %, som vi hade under den förra regeringen, till 0,7 % eller ännu mindre under 1988, om inte re- geringen kommer på bättre tankar. Regeringen har också hotat med en framtida ned- dragning på 20 % till FN:s olika utvecklingsorgan om FN inte effektiviserar sitt arbete. Det är en ytterst tveksam strategi i tider då FN trots sin skröplighet och svaghet ändå utgör den enda multilaterala institution med verkligt brett medlemskap som har möjlighet till global påverkan. Socialdemokraterna riktade ofta kritik mot den borgerliga regeringen för bristande intresse för FN och dess verksamhet. Att nu själva hota med ned- dragning innebär att man riskerar att ytterligare be- gränsa FN:s möjligheter till nödvändiga insatser på de ekonomiska och sociala områdena. Sverige bör även efter 50-årsjubileet och efter pre- sentationen av Ingvar Carlsson-kommissionens rap- port ha en generös inställning. Jag vill fråga utrikes- ministern om vi kan förvänta oss att detta hot inte sätts i verket. 0841779272604 N 2010-01-01 00:00:00 223914 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0914/#anf8