2349043 GJ0914 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:14 Onsdagen den 25 oktober 1995/96 14 1995-10-25 00:00:00 Ny ellagstiftning D3098B8D-7963-4ADC-BF0F-08210FFA1067 18 MIKAEL ODENBERG (m) m Herr talman! Dagens ärende på kammarens före- dragningslista är näringsutskottets betänkande om ny ellagstiftning. Det är ett stort och komplicerat ärende, som handlar om en elmarknadsreform vars syfte är att stärka elkundernas ställning genom att åstadkomma en fri konkurrens mellan dem som producerar elek- trisk energi. Syftet med denna reform är att vi skall få ett mer rationellt utnyttjande av våra resurser och att vi skall kunna tillförsäkra kunderna, företag och individer, flexibla leveransvillkor och el till lägsta möjliga pri- ser. Det här är ingen framhafsad reform. Tvärtom är den väl förberedd och väl genomarbetad. Det arbetet bedrevs länge under bred parlamentarisk enighet. Inledningsvis medverkade i hög grad socialdemo- kratin. Man bolagiserade Vattenfall, och man tillsatte Ellagsutredningen. Arbetet togs sedan över av den nya borgerliga regeringen och dåvarande näringsmi- nister Per Westerberg. Våren 1994 lade regeringen fram ett förslag till en ny ellagstiftning, och riksdagen beslöt våren 1994 att genomföra reformen från den 1 januari 1995. Trots det här gedigna beredningsförfarandet valde Socialdemokraterna vid den tidpunkten att rösta nej till elmarknadsreformen. Plötsligt riskerade den nya ellagstiftningen att försvåra en kärnkraftsavveckling. Plötsligt hotade den glesbygdskundernas ställning. Plötsligt skulle elmarknadsreformen beröva Sveriges riksdag och regering möjligheten att bedriva en aktiv energipolitik. Efter valet och regeringsskiftet valde den nya so- cialdemokratiska regeringen att riva upp reformen. Bara tolv dagar före ikraftträdandet uppsköts den på obestämd tid. I stället gavs den sittande energikom- missionen i uppdrag att titta närmare på och utreda de plötsligt påkomna socialdemokratiska farhågorna. Om det här kan sägas två saker, herr talman. Den första kommentaren är att Energikommissio- nen har fullföljt det här uppdraget. I våras presentera- de vi i kommissionen ett delbetänkande där det fram- gick att enligt Energikommissionens uppfattning påverkar inte elmarknadsreformen förutsättningarna för investeringar i ny kraftproduktion. Elmarknadsre- formen försvårar inte heller möjligheterna till effekti- vering av elanvändningen. Den låser definitivt inte Energikommissionen i dess fortsatta arbete. Den gör ingenting för att försvåra en aktiv energipolitik - tvärtom gör kanske de nya ekonomiska styrmedlen på en avreglerad elmarknad energipolitiken ännu mer verkningsfull än tidigare. Energikommissionen kunde också konstatera att utrikeshandeln inte var ett hot utan tvärtom ger oss stora fördelar i form av lägre produktionskostnader och bättre miljö. Inte heller fanns det några risker för att en avreglering av elmarknaden skulle leda till en våldsam export av el som skulle riskera att priserna höjdes. Kommissionens slutsats blev att elmarknadsre- formen borde genomföras och det snarast möjligt. Kommissionen lade fram en del smärre förslag till justeringar i den vilande lagstiftningen som regering- en nu tar upp i sin proposition. Men det är alltigenom små, närmast kosmetiska förändringar, vilket tydligt avslöjar att socialdemokratins invändningar våren 1994 faktiskt saknade grund. Man kan fråga sig om motståndet då var ett utslag av någon sorts reflexmässig oppositionspolitik. Den mest näraliggande slutsatsen är naturligtvis ändå att det var - återigen, frestas man tillägga - intern social- demokratisk splittring och inte elmarknadsreformen i sig som utgjorde problemet. Den andra kommentar jag vill göra till dagens ärende, herr talman, är att inga av de förslag som nu framläggs i propositionen är av den digniteten att de sakligt sett har motiverat ett ettårigt uppskov med reformens ikraftträdande. Jag tycker nog att detta är det allvarliga i den här frågan, eftersom det säger någonting om vilka prioriteringar regeringen och socialdemokratin gör. Alla, även regeringen, är ju på det klara med att långsiktighet och fasta spelregler är av vital betydelse för investeringar, företagande och tillväxt. Ändå tilläts den interna socialdemokratiska oenigheten i den här frågan leda till att man med bara tolv ynka dagars varsel inställde en reform som varit beslutad i över ett halvår, som varit väl förberedd och som alla aktörer på marknaden har ställt in sig på och förberett sig inför. Det är givet att den typen av veckopolitik skapar förvirring, alldeles bortsett från att det naturligtvis också har inneburit att de vinster vi kan göra på ratio- naliseringar i distribution och produktion av elektrici- tet hittills har uteblivit. Men när det sedan visar sig, och det har det gjort både i Energikommissionens betänkande och i dagens proposition, att de invändningar som man haft och som officiellt motiverat uppskovet i det närmaste varit helt obefogade kan naturligtvis inte regeringen undgå allvarlig kritik för det. Detta är nu historia, herr talman. Nu har man tagit sig samman, och vi kan i dag äntligen fatta ett beslut som innebär att marknadens aktörer får klart besked om vilka spelregler som gäller på elmarknaden. Det är givetvis mycket positivt. Vi kan också konstatera att det beslut som vi fattar senare i eftermiddag kommer att fattas under bred parlamentarisk enighet. Det finns invändningar från Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt ett antal över- körda ledamöter av den socialdemokratiska riksdags- gruppen, men det kan vi kanske, herr talman, leva med. Det förändrar dock inte faktum: Det finns i dag ett brett parlamentariskt stöd för att äntligen genomfö- ra reformen. Vi moderater har invändningar på en mindre punkt som har med utrikeshandeln med el att göra. Energi- kommissionen visade nämligen i sitt delbetänkande att statsmakterna med det gamla, vilande lagförslaget har det inflytande över utrikeshandeln som man kan begära att staten skall ha. Energikommissionen säger i delbetänkandet rent ut att det i ett kortare tidspers- pektiv inte finns något behov av ökade möjligheter till kontroll och styrning. Nu vill regeringen ändå införa ett särskilt konces- sionsförfarande för varje kontrakt som ingås för ex- port eller import av el. Man vill också slå fast att alla eventuella tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten. Med stöd i Energikom- missionens betänkande finner vi detta onödigt, och vi yrkar avslag på regeringsförslaget i dessa delar. För formens skull, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den gemensamma reservation som Modera- terna och Folkpartiet liberalerna har avgivit, reserva- tion nr 7. Jag yrkar också bifall till den motivreserva- tion som Moderata samlingspartiet, Folkpartiet libera- lerna och Kristdemokratiska samhällspartiet har av- givit i reservation nr 4, som handlar om ägarförhål- landena i Vattenfall. Talmannen har för någon tid sedan påtalat det oartiga och otillständiga i att ledamöter som debatte- rar här i kammaren avlevererar sina inlägg och sedan lämnar kammaren utan att höra vad andra debattörer har att tillföra. Jag delar talmannens uppfattning på den punkten, och jag vill därför oförbehållsamt be kammaren om ursäkt för att detta är just vad jag strax kommer att göra, nämligen avvika härifrån. Detta beror inte på ointresse utan på att jag befinner mig i en tvångssituation: Jag skall nämligen gå och delta i ett sammanträde med Energikommissionen vars ären- den är av sådan art att jag behöver vara med. I det sammanhanget vill jag säga att Energikom- missionen ju nu arbetar med sitt digra underlag för att om en månad presentera sitt slutbetänkande och lägga fram sina synpunkter på den framtida energipolitiken i Sverige. När Energikommissionen tillsattes med den uppgiften hade vi 18 månader till vårt förfogande. Den nya regeringen förkortade den tiden i slutet med en månad, och genom hattandet med elmarknadsre- formen har kommissionen tvingats ägna betydande tid åt just den frågan. Detta har inneburit att Energikommissionen till sin huvuduppgift har fått 9 månader i stället för 18 måna- der till sitt förfogande. När jag nu avviker till Energi- kommissionens sammanträde är det bl.a. för att fram- föra uppfattningen att man faktiskt inte kan beröva en statlig utredning halva den tid som står till dess förfo- gande utan att det får konsekvenser. Det är rimligt att Energikommissionen också i slutskedet av sitt arbete bedriver det så att de experter som kommissionen själv har engagerat får möjlighet att ha synpunkter på det underlagsmaterial som tas fram. Det är naturligtvis bra att man tar fram ett gedi- get underlagsmaterial, men det är ju onekligen en fördel, om man nu skall ha en kommission, att leda- möterna får erforderlig tid för att ingående diskutera och värdera det framtagna materialet. Min slutsats är att det inte är möjligt för Energi- kommissionen att till den 1 december på ett seriöst sätt behandla, diskutera, processa och förankra det digra utredningsmaterialet, som inte ens till alla delar är färdigt. Moderaterna kommer mot den här bak- grunden att begära utsträckt tid, så att kommissionen i stället får avge sitt slutbetänkande under det första kvartalet 1996. Att vi tvingas ta det steget beror ute- slutande på regeringens hantering av elmarknadsfrå- gan. 0483316376813 N 2010-01-01 00:00:00 223924 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0914/#anf18