2349144 GJ09115 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:115 Fredagen den 12 juli 1995/96 115 1996-07-12 00:00:00 En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, m.m. 854D8E15-607F-48D7-B634-511BF3489CC0 6 Arne Kjörnsberg (s) s Fru talman! I uppslagsboken Focus står det: "demokrati - folkstyre, statsskick som innebär att majoritetens vilja utövar det avgörande inflytandet på styrelsen". Men demokrati är något mer än ett system för att välja, något mer än konstitutionella ramar och något mer än filosofiska resonemang. Demokratins styrka beror inte uteslutande på om institutionerna fungerar utan också på om demokratin kan uträtta något, kan lösa viktiga problem för med- borgarna i vardagen. Demokratin måste ständigt vara beredd på att ta itu med nya problem. Den måste vara levande och ständigt visa medborgarna, väljarna, att alla behövs och att vitaliteten i systemet är beroende av samverkan och delaktighet. Genom samarbete med andra partier här i riksda- gen har vi socialdemokrater velat åstadkomma resul- tat som rör människorna i vardagen. Bl.a. i detta ljus skall våra överenskommelser med Centerpartiet ses. Centerpartiets gruppledare här i riksdagen och jag har i tidigare debatter talat om handslagsöverenskommel- ser mellan våra respektive partier. Det är med stor glädje som jag i dag får argumentera för en ny sådan överenskommelse. Våra partier och riksdagsgrupper har insett att vå- ra uppdragsgivare, väljarna, väntar sig att vi skall sätta in alla krafter för att lösa de problem som väljar- na, medborgarna, har. Självfallet innebär det att vi får kompromissa. Men ligger det inte i själva demokra- tins väsen att man gör så, att man samarbetar och kompromissar? Innan jag fortsätter vill jag för ordningens skull yrka bifall till finansutskottets hemställan i alla dess delar. Fru talman! I söndags läste jag Jan Lindströms krönika i Expressen. Lindström har en förmåga att komprimera och blottlägga det som sker. I söndags skrev han bl.a.: "Sysselsättningen i USA har ökat kraftigt. Det visade en rapport i slutet av veckan. Arbetslösheten har minskat rejält, från 5,6 till 5,3 procent på en månad. Samtidigt har nettolönen stigit med i genomsnitt nio cent, 67 öre, i timmen. Det låter som glada nyheter. Men när dessa nyheter kom ut i fredags, blev det kursras på börserna världen över. Och marknadsrän- torna steg överallt. När några arbetslösa stackars jänkare fick jobb och litet mer pengar, blev det dyrare att låna pengar till en bostad i till exempel Sverige." Det som Jan Lindström tar upp på sitt sätt är ett exempel på det som jag tidigare har talat om, nämli- gen att det politiska systemet -demokratin - måste visa sig handlingskraftigt. När jag är ute på möten, när jag besöker arbets- platser och när jag träffar folk hemma i Sjuhärads- bygden säger man till mig: Det här är inte klokt. Var- för skall räntorna gå upp i Sverige när arbetslösheten går ner i USA? Det finns såvitt jag förstår bara två sätt att hantera det här. Det ena är att man träffar internationella överenskommelser. Det andra är att man ser till att ha de pengar som behövs för att betala de utgifter som man har skaffat sig. Vi är på god väg att klara av landets ekonomi. Efter överenskommelsen mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna är vi på god väg att få ordning på det som Gunnar Sträng kallade för moder Sveas portmonnä. Och det arbetet skall fullföljas. Fru talman! Kampen för att alla som vill och kan arbeta skall få göra det är också en kamp för att vi skall kunna hålla ihop vårt land. Socialdemokraterna och Centerpartiet fullföljer nu sitt drygt årsgamla samarbete. Den uppgift som vi nu förelägger oss är att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. En god grund är lagd för det: Bytesbalansen visar rekordstora överskott. Inflationen är lägre än den har varit under de senaste 35 åren. Statsskulden slutar att växa som andel av bruttonationalprodukten. Underskottet i de offentliga finanserna har halverats på två år. Räntorna har gått ned sedan våren 1995 med ungefär 3,5 pro- centenheter. Den svenska kronan har stärkts. Grunden är alltså lagd. Nu går vi över i nästa fas. I Socialdemokraternas partiprogram står det: "Socialdemokratin hävdar att arbetet är grunden för all välfärd och att folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång." Det var därför som vi i valrörelsen 1994 bad om förtroende för att ta itu med två saker: få ordning på ekonomin och få ner arbetslösheten. Vi sade också: Arbetslösheten har tredubblats på tre år. Därför kom- mer detta att ta tid, men låt oss sätta i gång! Vi bad om mandatet, och vi fick det. I punktform innehåller det förslag som nu före- lagts riksdagen bl.a.: * ett miljardprogram för småföretag för tillväxt och utveckling * en skatteinjektion för bilindustrin som kommer att följas upp av ett miljövänligare sätt att ta ut skatt på förmånsbilar * en unik stor satsning på utbildning - ett rejält kunskapslyft för Sverige * ökade möjligheter för kommuner, företag och fackföreningar att göra insatser när det gäller jobben * en miljard för att påbörja omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle * en miljard för Östersjösamarbete Eftersom företrädare för flera fackutskott senare under dagen kommer att debattera detta tänker jag, fru talman, nöja mig med att ta upp några få saker. En miljard är en väldig massa pengar. Det avsätts under en femårsperiod för att samarbete och utveck- ling i Östersjöregionen skall stärkas. Om alla ställer upp - staterna, näringslivet, universiteten och högsko- lorna - kan detta ge ett verkligt lyft. Östersjön kan bli ett fredens och utvecklingens hav i dess riktiga be- märkelse. Betänk bara vad det kan komma att innebä- ra för svenskt näringsliv och för sysselsättningen! I Borås och Bollebygds kommuner hemma i Sju- häradsbygden bor ungefär 100 000 människor. Lika många reguljära utbildningsplatser inrättas nu inom vuxenutbildningen. Dessutom inrättas i en första om- gång 15 000 reguljära platser inom universitet och högskolor. Alla talar om hur viktigt det är med större kunskaper och höjd kompetens. Nu får vi i riksdagen ta ställning till om vi tycker att det är viktigt. Regeringen föreslår ett femårigt program till en kostnad av en miljard för att påbörja den ekologiska omställningen. Programmet syftar i första hand till att driva på den tekniska utvecklingen och skapa syssel- sättning främst genom kretsloppsanpassning av bygg- nader och teknisk infrastruktur. Vi skall påbörja vandringen från avlopp till krets- lopp. Jag har inte tillräcklig fantasi för att fullt ut förstå det som vi nu påbörjar. Men jag inser några saker. I det arbete som vi nu sätter i gång kommer det att finnas plats för allas insatser. Den omställning som dessa förslag skall vara en del av kommer att innebära nästa stora språng för Sverige. Vi är glada över att det finns en bred uppslutning i riksdagen för det. Hittills har jag inte haft några synpunkter på op- positionspartiernas förslag. Skälet är att jag tycker att vår egen politik - den som vi har gjort upp om med Centerpartiet - är mer konkret och framåtsyftande. Men, fru talman, jag måste faktiskt ta upp en sak som jag tycker är uppseendeväckande fräck. I en av Mode- raternas partimotioner står det: "Även socialdemokra- terna har tvingats börja inse att stora budgetunderskott och en hög inflationstakt endast kan ge mycket kort- siktigt positiva effekter för sysselsättningen." Detta, fru talman, skriver företrädare för det parti som mer än något annat i modern tid är ansvarigt för statsfinansernas totala förfall. Carl Bildt, Anders Björck, Per Unckel, Gun Hellsvik, Bo Lundgren, Per Westerberg och själve arkitekten Lars Tobisson finns alla som undertecknare. Det får väl ändå vara någon måtta på hur man söker friskriva sig från ansvar? Fru talman! Riksdagen föreslås i dag ställa sig bakom målet om att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. Det finns en del som säger att det inte går. Vi hörde Roy Ottosson stå här och säga: Det går inte. Den öppna arbetslösheten kommer att bita sig fast på 8 %. Vi får väl se, Roy Ottosson. Hade man blundat när man hörde Roy Ottosson och inte upptäckt att det var en man som talade, kunde man ha trott att det var Anne Wibble som talade. Anne Wibble kunde ha hållit åtminstone 90 % av det anfö- rande som Roy Ottosson höll. Roy Ottosson, ni är på fel planhalva. Dessa olyckskorpar är det största hotet mot fram- gång. Glöm inte att det var samma svartmålare som sade: Det går inte att sanera ekonomin. Socialdemo- kraterna kommer inte att lyckas med det. Nu är vi på god väg att lyckas med det tillsammans med Center- partiet. Nu skall vi ta oss an nästa stora uppgift: att halve- ra den öppna arbetslösheten. Om det inte går åt rätt håll kommer vi att göra mer. Går det inte i tillräckligt snabb takt kommer vi också att göra mer. Regeringen kommer att återkomma två gånger per år till riksda- gen och redovisa hur det har gått. Vi har föresatt oss att med det svenska folkets hjälp klara det här - för de arbetslösas skull, för välfärdens skull, för fördelning- ens skull och för Sveriges skull. Låt oss då komma ihåg, fru talman: Det finns inte de och vi. Det finns bara vi. Låt oss tillsammans åter- skapa en svensk modell, en modell som präglas mer av samarbete och mindre av konfrontation. I detta arbete behövs alla som bor och verkar i Sverige. I detta arbete behövs de fackliga organisationerna. I detta arbete behövs företagen, de stora och de små. I detta arbete behövs kommuner och landsting, kyrkor och ideella organisationer. I detta arbete behövs pri- vat näringsliv och offentlig sektor. I detta arbete be- hövs de politiska partierna, både de som står bakom förslaget i dag och de som i dag utgör opposition. Fru talman! I detta arbete behövs bokstavligt talat alla. (Applåder) 0921939922800 N 2010-01-01 00:00:00 233078 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09115/#anf6