2349144 GJ09115 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:115 Fredagen den 12 juli 1995/96 115 1996-07-12 00:00:00 En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, m.m. CE4256EF-5BE2-4B1B-B5EB-B2306094E19B 3 LARS BÄCKSTRÖM (v) v Fru talman! Vår tid för denna debatt är kort. Jag skall därför börja med att sammanfatta mitt och Vänsterns budskap i tre punkter. För det första: Slå inte mot de arbetslösa! För det andra: Strama inte åt så hårt! För det tredje: Vi behö- ver en allians för arbete. I dag samlas vi för att fatta beslut mot arbetslöshe- ten. Men kommer vi att fatta några beslut som skaffar fler jobb? Vi kommer sannolikt att godkänna två beslut som redan har trätt i kraft; sänkt stämpelskatt och sänkt bilaccis. Finns det någon i denna församling som tror att de eventuella besluten påtagligt kommer att höja sysselsättningen? Finns det någon? I övrigt rör de enda konkreta förslag som förelig- ger arbetsmarknadspolitiken och a-kassan. Det hand- lar om att behålla ALU. Det är inget offensivt förslag. Det handlar om att införa något som man kallar för OTA. Det innebär att man låter, eller rättare sagt tvingar, arbetslösa över 55 år att jobba åt kommuner- na med a-kasseersättning. Det var det förslaget som ett statsråd, möjligen av misshugg, kallade för ett värdigt slut på arbetslivet. Det är inget offensivt för- slag. Förslaget som vi skall behandla om en ny a-kassa riktar sig ju snarast mot de arbetslösa, inte mot arbets- lösheten. Det skaffar inte fler jobb. Det är ett dåligt förslag. Ledamöter! Skulle ett bifall till dessa lagförslag vara de enda beslut vi fattar här i dag tror jag att många skulle vara glada om inte riksdagen träffades på sommaren. Då tror jag att många arbetslösa skulle vara glada om riksdagen tog semester i ordets gamla mening - en ledighet under sex månader. Vi måste göra någonting mer konkret. Att rege- ringens förslag till ändring av a-kassan är dåligt är berett och snarast riktat mot de arbetslösa kan alla som ser sakligt på frågan inse. Det framgår också av arbetsmarknadsutskottets yttrande. Utskottet tillstyr- ker visserligen förslaget - det är sant - men man gör det med formuleringar som snarast påminner om biskop Brask en gång i världen. Arbetslöshetskassornas samorganisation har hårt kritiserat förslaget och riktat en svidande kritik mot det. LO och TCO vädjar till denna församling att inte anta lagförslaget. Om riksdagen ändå skulle göra det vore det, för att använda politikerspråk. ett ej väl avvägt beslut. Eller på mer vardaglig svenska: ett dumt beslut. Det är ett beslut som kommer att ta tid att reparera när det gäller förtroende. Det är en kon- frontationspolitik i politiken, men det är också kon- frontation på arbetsmarknaden. Det kommer att ta tid att reparera de skadeverkningarna. Så till min andra punkt: Sluta att strama åt så hårt. Vi stödjer ambitionen att sanera statsfinanserna. Vänsterpartiet och regeringen var överens om 114 miljarder, och så höjde regeringen i våras budet till 126 miljarder. Det är en skillnad på 12 miljarder. Om vi antog vår lättare finanspolitik skulle vi ändå kunna nå målet om balans i de offentliga finanserna år 1998. Det skulle vara möjligt med tanke på den förbättrade situationen. De 12 miljarderna skulle kunna användas för att trygga jobb, t.ex. i vård och omsorg. Det är sant som Bo Lundgren sade att vi politiker inte kan bestämma fram jobb här i riksdagen. Men vi kan bestämma att vi inte skall avskeda i offentlig sektor. Det kan vi bestämma. De 12 miljarder som vi har lättat finanspolitiken med skulle kunna användas för att stimulera den privata och offentliga tjänstesek- torn. En dryg tiondel av de 12 miljarderna skulle räcka för att höja upp a-kassan till 80-procentsnivån. Det är kanske inte någon dramatiska skillnad. Men det är en viktig skillnad för sysselsättningen. Varför har ni höjt ribban till 126 miljarder? Det är kanske för EMU:s skull, eller kanske för att imponera på finansmarknadens aktörer; de som Göran Persson kallar flinande 25-åringar. Det är möjligen därför. Men man kan inte tygla den marknaden på det sättet. Den är som jätten Gargantua, omättlig. Det är därför dags att återvända till den klassiska frågan: Har vi över huvud taget råd att arbeta? Vi i Vänstern säger att vi har det. Landets finanser kan inte uthålligt saneras med någon slags anorexi för den offentliga sektorn. Landets finanser skall saneras med fler i arbete, fler sysselsatta, fler anställda och fler företagare. Det finns en politik för en sådan utveckling. Vi kan stödja den genom en aktiv närings- och utbild- ningspolitik inriktad på kompetenshöjning och miljö- omställning. I proposition 222 finns en del riktlinjer som går åt rätt håll. Det finns en del gamla Vänster- partiförslag, och vi har fler förslag. Där finns det möjligheter. Vi behöver en stark exportsektor. Men vi behöver också en hemmamarknad. Det borde stå klart för alla att alla företag behöver kunder. När köpmännen tvingas konstatera att det fattas kunder även när man nu igen har rea på rean på kläder borde vi politiker inse att det är brist i efterfrågan. Det är litet knepigt att det är vi i Vänstern som skall behöva påpeka ett sådant fundament i marknadsekonomin. Det krävs bättre villkor för både privat och offentlig tjänstesek- tor. Vi har anvisat en ram på 10 miljarder för sådana skattesänkningar. Något som hör samman med hemmamarknaden är fördelningspolitiken. Man säger att sparandet är högt, och det är det. Samtidigt vet vi att många hushåll har svårt att klara dagliga utgifter. Det visar att vi behöver en aktivare fördelningspolitik som styr pengar från ett finansiellt sparande till effektiv efterfrågan. Det är en politik för fler jobb. Men den räcker inte. Om vi skall få tillbaka en politik för full sysselsättning behöver vi också en arbetstidsförkortning. Det är helt nödvän- digt. Det är inte något passivt, utan det är aktivt. Under 60- och 70-talet steg sysselsättningen i Sverige. Samtidigt sjönk den totala mängden arbetade timmar. Det visar att vi på 60- och 70-talet klarade att korta arbetstiden och öka sysselsättningen. Vi skall gå tillbaka till den politiken. En nedkortning av arbetsti- den och ett ökat utrymme för offentlig och privat tjänsteproduktion stärker kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Det är viktigt, eftersom arbetslöshe- ten just nu slår hårdast mot kvinnorna. Vi har förslag till stimulanser. Vi har ett 20- miljarderspaket för fler jobb. Det är ett paket som inte främst handlar om ökade utgifter, som ni säkert tror, ni som inte har läst våra förslag. Sanningen är att det faktiskt främst handlar om riktade skattesänkningar för att stimulera jobb. Vi sätter kampen för jobben i första rummet. Fru talman! Jag vill avrunda med att tala om min sista punkt: En allians för arbete. Det behövs. På vår kongress talade vi om ett nytt alternativ förankrat i arbetarrörelsens fackliga och politiska organisationer, ett alternativ med en tydlig röd-grön profil. Gudrun Schyman sade i den senaste partiledardebatten att vi i ett sådant alternativ naturligtvis ser Vänstern och Socialdemokraterna men även andra partier. Det måste vi nu ha. Vi måste sätta kampen för jobben i främsta rummet. Vårt 20-miljarderspaket kan till stora delar rym- mas inom ramen för en lättare finanspolitik. Men vi är också beredda att finansiera med andra skattehöjning- ar och inkomstförstärkningar. Vi är beredda att disku- tera besparingar. Det skulle vara en fördel om vi kun- de skapa en sådan bred allians som inte bara omfattar partier utan också arbetsmarknadens parter. Men då måste politiken sluta att slå mot de fackliga organisa- tionerna och löntagarna. Annars kan man inte skapa en allians. Det är bra att regeringen vill lägga fast målet om att halvera den öppna arbetslösheten. De borgerliga partierna säger att det är otillräckligt. Anne Wibble sade det. Det är nog sant, Anne Wibble, att det är otillräckligt. Men när ni säger det är det inte riktigt trovärdigt. Ni har inte sådan record på det området att ni kan säga så. Det låter snarast om ett utslag av klas- sisk överbudspolitik. Det är vad man en gång ankla- gade vpk för. Liksom på bondauktioner höjer man buden hela tiden. Varför inte säga: Arbete åt alla? Det är bra med ett operativt mål. Jag talar om en allians för arbete. Det hade varit bra om jag också kunnat hälsa och se en möjlighet till en borgerlig vänster i en sådan allians. Men den dörren tycks vara definitivt stängd. I stället har tre partier ånyo slutit sig samman i ett borgerligt block. Det är inte längre några fyra musketörer som kan säga: Alla för en! Det är snarast Kvartetten som sprängdes. Budskapet är detsamma - det ständiga borgerliga budskapet - att ta med den ena handen och ge med den andra, som Bo Lundgren sade. Man tar från låg- inkomsttagare och hushåll och ger till företagare. Det är en politik som har prövats. Den höll inte, och väl- jarna har avvisat den. Vi kommer att avvisa den igen. Men vi ser gärna en borgerlig vänster. Just nu har ni i regeringen majoritet tillsammans med Centerpartiet. Och det är ju bra för er det! Visst. Men en politik mot arbetslösheten handlar inte främst om mandatmatematik. Det handlar faktisk också om att ge framtidstro och optimism i detta samhälle. Som det är nu låter många människor i samhället, även när de försöker att vara optimistiska, ungefär som den borne pessimisten som säger: Det här året var litet sämre än det föregående, men å andra sidan är det bättre än det kommande! Man väntar på ständiga sparpaket från regeringen. Skall vi få en offensiv och en framtidsanda måste man sluta att ständigt tala om sparpaket och budgetsane- ring. Om hushållen skall dra ner på sitt sparande be- hövs detta. Om efterfrågan skall öka behövs en aktiv fördelningspolitik. Om Sverige skall klara en uthållig tillväxt krävs miljöomställning och förnyelse. Vi behöver verkliga visioner som tar fasta på att Sverige är ett rikt land, och också ett idérikt land. Ett land med en god utbildningsnivå och en utvecklad in- frastruktur. Det är ett budskap som säger att vi har möjlighet att åter nå full sysselsättning. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 6. (Applåder) 0792716417210 N 2010-01-01 00:00:00 233075 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09115/#anf3