2349144 GJ09115 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:115 Fredagen den 12 juli 1995/96 115 1996-07-12 00:00:00 En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, m.m. D987C78D-88B0-417F-B091-3211DB95C3DD 237 BENGT HURTIG (v) v Herr talman! Jag kommer från ett län, Norrbotten, där arbetslösheten på tre månader ökat med drygt 5 000 personer. Antalet öppet arbetslösa i vårt län är nu ungefär 18 000 människor, och ungefär lika många befinner sig i olika typer av åtgärder - detta på en befolkning på bara 260 000 människor. Det är verk- ligheten bakom den debatt vi för i dag, verkligheten i ett län under en regering vars politiker vunnit ett val just på att den lovat en politik mot just arbetslösheten. I ett län med många beroende av a-kassa kommer det beslut om bortre parentes och sämre möjligheter att ta sig in i systemet som vi snart skall besluta om att slå särskilt hårt. Dessa försämringar måste avvisas, och jag ansluter mig till de argument som anförts av flera vänsterpartister i dagens debatt. För drygt ett år sedan beslutade riksdagen att vi fram till 1998 skall satsa 4 miljarder kronor på ett samarbetsprogram för Öst- och Centraleuropa. I den senaste statsbudgeten lades samordningsansvaret för östbiståndet i Jordbruksdepartementet. Det finns hos oss en viss oro för att statsministerns nya Östersjöråd medför dubbelkommando på östbiståndets område. Jag noterar att utrikesutskottet tycks dela denna oro. En annan oro som finns är att den lovvärda sats- ningen på Östersjösamarbete medför att Barentsregi- onen fortfarande kommer att hamna i skugga. Jag noterar att även den liberala gruppen i EU- parlamentet har givit uttryck för en sådan oro. Barentsområdet är inget öde område. Där bor un- gefär 4,6 miljoner människor. Det är alltså ungefär lika många som i Finland. Det är visserligen mindre än de 50 miljoner som bor runt Östersjön, men mil- jöproblem, arbetslöshet och kommunikationsproblem är betydligt större om vi räknar per invånare. Ett ra- dioaktivt utsläpp från någon av de många kärnkrafts- reaktorerna eller avfallslagren på Kolahalvön kan åstadkomma omfattande skador och också drabba Östersjöområdet. Vissa experter talar om att risken för en allvarlig kärnkraftsolycka är ungefär 25 %, sett över en tioårsperiod. Det är skrämmande siffror. En omfattande exploatering av råvarutillgångar som olja och gas i Murmansk, Arkhangelsk eller Karelenområdet kan också få konsekvenser för miljön i vårt närområde, i såväl Barentsområdet som Öster- sjöregionen. Under en sexmånadersperiod - från oktober 1995 till mars 1996 har norska staten satsat inte mindre än 79 miljoner kronor i Barentssamarbetet. Under sam- ma period har Sverige satsat bara 16 miljoner. På bara miljöområdet har norrmännen gått in med 52 miljo- ner. Jag tror inte att det i längden är bra för det nor- diska samarbetet med den här obalansen i insatser mellan grannländerna. Nu säger utrikesutskottet att pengarna i den nya Östersjöfonden också kan användas i Barentsregio- nen. Det är givetvis positivt, men det vore bättre att slippa ta pengar ur Östersjöfonden och använda dem i ett annat område. Därför har Vänsterpartiet föreslagit en särskild fond för Barentssamarbetet på 100 miljo- ner under en femårsperiod. Vi har givetvis kvar denna idé, men får väl återkomma i den frågan till hösten. Jag instämmer för övrigt i de yrkandena om bifall till v:s reservationer som tidigare har ställts. 0936271144504 N 2010-01-01 00:00:00 233308 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09115/#anf237