<anforande>
<dok_hangar_id>2349040</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0911</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:11 Torsdagen den 19 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>11</dok_nummer>
<dok_datum>1995-10-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Muntliga frågor till regeringen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FB320DEF-1AC9-447C-888C-0FED03C6BF77</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! I vissa ärenden måste man erkänna att
andra regeringar inte kan göra särskilt mycket, t.ex.
när det gäller ett fall som har lagförts och där fängel-
sedomen verkställs i ett annat land.

Jag vet att många har protesterat. Jag kan inte
ärendet i detalj och kan därför inte säga att vi har
möjlighet att göra si eller så. Det måste vi i så fall
undersöka ytterligare. Jag tror inte att vi har särskilt
stora möjligheter att göra mycket.
</anforandetext>
<intressent_id>0439752610809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>223862</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0911/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
