<anforande>
<dok_hangar_id>2349040</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0911</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:11 Torsdagen den 19 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>11</dok_nummer>
<dok_datum>1995-10-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Muntliga frågor till regeringen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1C230DE6-5EAA-4A27-9FFC-D29C1525848D</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>Statsminister INGVAR CARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har redan svarat på frågan. Enligt
min uppfattning ger lagen möjligheter att handla på
ett sätt som står i överensstämmelse med barnkon-
ventionen. Men varken jag som statsminister eller
regeringen kan föreskriva hur nämnden skall besluta i
enskilda ärenden. Vi kan inte ens, vilket i och för sig
är ganska ovanligt, begära in ett ärende för beslut i
regeringen med den lag som nu gäller.

Skall man göra något radikalt åt det problem som
vi här diskuterar skall man ändra på den lagen.
</anforandetext>
<intressent_id>0906359551705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>223859</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0911/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
