<anforande>
<dok_hangar_id>2349138</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1996-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bordläggningsdebatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1E44CD65-9305-4EAB-B328-BF8D7E2B4606</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>BARBRO JOHANSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vårt grannland Finland inför nu en
försöksperiod med ned till 30 timmars arbetsvecka.
Man menar att det löser deras arbetslöshetsproblem.
18 % av människorna i Finland är ju arbetslösa. I
Tyskland har IG Metall infört arbetstidsförkortning.
Där har man kunnat se att arbetstidsförkortningen gett
en mängd nya arbeten. Produktiviteten har ökat. Anta-
let sjukskrivna minskar.

När det gäller en arbetstidsförkortning i Sverige
talas det bl.a. om utbildningssatsningen. Men det
faktum att en arbetstidsförkortning kan ge ett ökat
antal arbetstillfällen ger människor ett incitament att
utbilda sig. Man ser ju att det kan finnas jobb.

När det gäller detta med att alla skall kunna arbeta
och utbilda sig samt detta med den lokala arbetsmark-
naden handlar det om personer som inte har kunnat
klara detta och således inte kan tillgodogöra sig en
utbildning och som därför måste få en chans på den
lokala arbetsmarknaden.
</anforandetext>
<intressent_id>0553513261108</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>232774</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09109/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
