<anforande>
<dok_hangar_id>2349138</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1996-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 5 §) Riktlinjer för den ekonomis- ka politiken, utgiftstak, ändrade anslag för bud-</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4F3B126C-12C0-403A-ADFC-46AE143FD44F</anforande_id>
<anforande_nummer>184</anforande_nummer>
<talare>KARIN ISRAELSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Den diskussion som i dag pågår och
som kommer att pågå i kammaren, är orsakad av de
stora besparingar som vi har ålagt oss för att klara den
svenska ekonomin. Man kan inte spara utan att det ger
effekter på ett eller annat område.

Inom socialförsäkringssystemen har vi varit vana
vid att kunna vara ganska spendersamma och lägga ut
stora summor. Vi har motionerat flitigt om små för-
ändringar under många års tid. Det har sedan gjort att
systemen också har blivit lappverk. Det som de från
början varit menade att ge har kanske gått förlorat.
Det är väldigt svårt att hålla styr på alla de här områ-
dena.

Vi kan också avläsa ett stort motstånd från många
håll när det gäller de besparingar som vi tar ställning
till i dag. Det har alltid funnits när vi har diskuterat
besparingar i transfereringssystemen. Man vill skydda
de svaga grupperna. Det har vi inte heller alltid lyck-
ats göra tidigare. Ett av de stora problemen när man
förändrar i socialförsäkrings- och transfereringssys-
temen är att det är stora pengar som finns, för dem
som har små omständigheter. Det är alltså stora be-
sparingar att göra vid små förändringar även där.

När det gäller tandvårdsförsäkringen har riksdagen
tagit emot ett antal propositioner från olika regeringar,
men inte kunnat acceptera något av förslagen. Också
inom det området krävs nu en förändring och en be-
sparing som jag tror kan ge effekter för dem som har
en dålig tandhälsa. De allra flesta som besöker tandlä-
karen betalar bara 700 kr eller därunder för sin tand-
vård. De som har kostnader därutöver har något större
behov. De utgör den största gruppen, och man har i
det här förslaget också lagt in den största subventio-
nen för den gruppen. Det tycker jag är alldeles riktigt
att man gör. De som betalar därutöver har stora kost-
nader. Det är helt riktigt. Men man skall inte vänta
med sin tandbehandling tills man hamnar i den grup-
pen. Det är viktigt att man sköter tandhälsan så att
kostnaden blir lägre.

Förslaget innebär också att kostnader för ädelme-
taller inte är bidragsgrundande. Det kommer att öka
besparingen. Även situationen när det gäller högkost-
nadsskyddet i tandvårdsförsäkringen kommer därmed
att förbättras.

Jag hoppas att den arbetsgrupp som nu tillsätts ges
handlingsfrihet och att det finns en parlamentarisk
förankring på ett eller annat sätt, så att man också kan
få en enighet för förslaget i riksdagen.

Jag har synpunkter på det som har aviserats i pro-
positionen, men jag avstår från att framföra de syn-
punkterna här. Jag hoppas på att kunna göra det i ett
senare skede i stället.

Reservation nr 54 i finansutskottets betänkande
stöds också av Centerpartiet. Den berör barn- och
ungdomstandvården. Det är bara en miss att det inte
finns med i reservationen.

Det fanns ett förslag om att högkostnadsskyddet i
läkemedels- och läkarförmånen skulle höjas till 2 500
kr. Anledningen var densamma - kostnaderna ökar,
pengarna minskar och man måste på något vis snabbt
se till att man får en balans. Visserligen är förslaget
från HSU 2000 framlagt, och tanken är att det också
skall sättas i sjön den 1 januari. Men det högkostnads-
skydd som nu införs innebär att kostnaderna också
kommer att begränsas. Vi har i utredningar och på
andra ställen sett att om man inför kostnadsbefrielse
för en förmån så ökar också konsumtionen. Det gäller
även läkemedelskonsumtionen. Förhoppningsvis skall
det här också begränsa överkonsumtionen av läkeme-
del.

Det finns en stor oro hos en del av debattörerna att
sjuklön innebär att egenföretagare inte kommer att
anställa människor. Men jag kan inte se att den över-
kompensation som varit under de år som gått sedan
sjuklönen infördes också har inneburit att man har
anställt fler människor. Jag tycker därför att det ar-
gumentet inte håller. Det har funnits en klar överkom-
pensation. Men i dagens proposition aviseras också en
sänkning av arbetsgivaravgifterna, och förhoppnings-
vis ger det ett incitament för att anställa fler männi-
skor.

Innan sjuklönen infördes fick ju de små arbetsgi-
varna betala de stora arbetsgivarnas kostnader för
sjukfrånvaro. Det var ett av skälen till att sjuklönen
infördes. Att perioden nu förlängs med 14 dagar lig-
ger helt i linje med försöket att komma ifrån de stora
system som inneburit att man inte haft kontroll över
sjukfrånvaron i företaget. Detta kan ge den möjlighe-
ten.

Centerpartiets förslag om ett grundtrygghetssys-
tem vinner enligt min mening alltmer terräng. Det är
en snårskog av olika transfereringssystem. Förslaget
innebär ett skydd för de svaga. Det är en samordning
av transfereringssystemen och det ger också en be-
sparing. Jag är helt övertygad om att vi snart kommer
att kunna ta ställning till ett enklare och överskådliga-
re transfereringssystem, som också innehåller en
grundtrygghetstanke för framtida behov.
</anforandetext>
<intressent_id>0263142725304</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>232927</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09109/#anf184</protokoll_url_www>
</anforande>
