2349138 GJ09109 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni 1995/96 109 1996-06-11 00:00:00 (forts. från 5 §) Riktlinjer för den ekonomis- ka politiken, utgiftstak, ändrade anslag för bud- E39C8BBE-5B42-4DF3-B999-4A2F0B099056 170 BÖRJE NILSSON (s) s Herr talman! Jag har några kommentarer i anled- ning av de senaste inläggen när det gäller förslagen i betänkandet inom socialförsäkringssektorn. Socialför- säkringsutskottet har närmast yttrat sig över utgiftstak samt ändrade anslag innevarande budgetår, dvs. det som finns under rubriken tilläggsbudget. Övriga be- sparingar som regeringen har pekat på bereds fortfa- rande och presenteras för riksdagen i höst. Därför har utskottet inte nu behandlat detta, utan det kommer alltså senare. Frågan om utgiftstak och budgetförstärkande åt- gärder måste ju självfallet sättas in i ett ekonomiskt sammanhang. Vi vet ju alla hur statsfinanserna såg ut på hösten 1994. I det läget gällde det att snabbt kom- ma till rätta med budgetunderskottet och få stopp på ökningen av statsskulden. Därför kom de sanerings- program som vi har lagt fram. Att göra besparingar i socialförsäkringssektorn är inget mål i sig för oss socialdemokrater. Det hänger helt ihop med det statsfinansiella läget. Vi klarar inte socialförsäkringarna och den gemensamma sektorn om vi inte har en stabil och säker ekonomi. Det är sanningen. Det är därför vi tvingas göra detta. Oppositionen talar med mycket stor indignation om besparingarna. Jag tror att ni skall vara något försiktiga där. En stor del av oppositionen hade ju ansvaret under perioden 1991-1994 då vi fick ett sammanbrott i ekonomin. Jag tror att ni också skall vara försiktiga eftersom ni också tvingas göra in- dragningar som får mycket stora konsekvenser för enskilda människor därför att ni inte har något större ekonomiskt utrymme. Vi kan konstatera att oppositionen saknar en sam- syn i socialförsäkringarna. De olika partiernas förslag spretar åt olika håll. Längst från verkligheten befinner sig Moderaterna vars utgiftstak understiger Socialde- mokraternas med hela 94 miljarder. Det ger natur- ligtvis mindre resurser för välfärd och utbildning. Som jag ser det skiljer Moderaterna därmed ut sig i väsentlig grad när det gäller synen på samhället. Anmärkningsvärt i den här debatten och i den här frågan är att Moderaterna i dagens kärva ekonomiska läge kräver omfattande skattesänkningar med hela 60 miljarder. Därutöver drar man bort 15 miljarder från den kommunala sektorn. Vem tror på fullt allvar att en sådan politik gynnar vårt land och skapar välfärd för folkflertalet? I det läge vi befinner oss i är det naturligtvis vik- tigt att åstadkomma någorlunda rättvisa i det politiska handlandet. De som har de största ekonomiska margi- nalerna får bidra mest. Det är riktigt och rättvist. Fördelningspolitiskt finns det därför skäl att komplet- tera neddragningar med skattehöjningar, och det sker ju också. Så ser alltså den fördelningspolitiska profi- len ut. Det finns ändå anledning att noga följa fördel- ningseffekterna, inte bara av saneringsprogrammet utan också av hur arbetslösheten, den ekonomiska krisen och förändringarna i den kommunala verksam- heten har drabbat enskilda människor. Där har social- försäkringsutskottet begärt att regeringen i samband med kommande förslag utförligt skall redovisa kon- sekvenserna. Regeringen har också utlovat detta. Oppositionen försöker att göra en stor politisk grej av detta. Låt mig då säga att det måste finnas en skyldighet för alla som lägger förslag, inte bara för regeringen, att redovisa vilka konsekvenser de får. Det gäller speciellt om man tar i så våldsamt som flera talare gör här. Jag kräver att ni själva redovisar vilka konsekvenser det ena och det andra får. Ni tvingas ju också att göra kraftiga besparingar, speci- ellt Moderaterna som begär mycket kraftiga skatte- sänkningar. Jag menar att hela den här debatten slår tillbaka på er själva. Ni måste själva redovisa var ni står i de här frågorna. Låt mig till sist säga att för att få ordning på eko- nomin har vi under ett antal år tvingats göra vissa besparingar. Men det sker med största omsorg om välfärden och socialförsäkringarna. Jag vill slå fast att vi anser att Sverige även i framtiden skall vara ett välfärdsland med väl utbyggda trygghetssystem som omfattar alla och har en gemensam finansiering. En viktig förutsättning är att vi har en stabil och stark ekonomi. Det måste vi uppnå. 0430187508607 N 2010-01-01 00:00:00 232913 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09109/#anf170