2349138 GJ09109 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni 1995/96 109 1996-06-11 00:00:00 (forts. från 5 §) Riktlinjer för den ekonomis- ka politiken, utgiftstak, ändrade anslag för bud- 6141537F-ACEC-474E-8DD3-61C61F702621 152 VIOLA FURUBJELKE (s) s Herr talman! I september 1992 var utrikesutskottet på resa i Latinamerika. Vi besökte några av våra vik- tigaste programländer. Vi var i Chile när vi nåddes av ett fax tidigt på morgonen hemifrån om att det var valutakris i Sverige, att kronan hade attackerats och att kronans värde var allvarligt hotat. Så småningom släpptes kronan fri, och dess värde sjönk omgående med 30 %. I Nicaragua och El Salvador talade vi mycket om detta med biståndsmottagare och med ambassaderna. De var mycket oroliga för vad som skulle hända om Sveriges ekonomi rasade utför och för den väldigt kraftiga urholkningen av biståndet som de kunde se framför sig. Karl-Göran Biörsmark var med på denna resa, och jag tror att han kommer ihåg precis när detta inträffade. Detta kronfall innebar som jag sade en minskning av biståndet med ungefär en tredjedel på grund av att biståndet vanligen utbetalas i dollar. I den dåvarande borgerliga regeringen besatte Folkpartiet finansministerstolen och kds biståndsmi- nisterstolen. Någon kompensation för detta stora bort- fall i biståndet var det inte tal om. Den situationen vill vi definitivt inte ha tillbaka. Lyckligtvis har det blivit oerhört mycket bättre. Det senaste året har kronan stärkts och har nu nästan sitt fulla värde igen. Det innebär att biståndet är oer- hört mycket mer värt nu, varje krona ger mycket mer i dag än den gjorde då. Regeringens proposition om riktlinjer för den eko- nomiska politiken syftar ytterst till att stärka Sveriges ekonomi, bl.a. för att vi skall kunna återgå till en hög biståndsnivå om 1 % och för att biståndets värde skall vara beständigt. För att hjälpa till med att uppnå detta har utrikesutskottet ställt sig bakom de besparingar på biståndsbudgeten som regeringen har föreslagit. Jag är den första att erkänna att det görs med mycket tungt hjärta och att det verkligen inte är någon glädje att skära i biståndet. Men samtidigt innebär det inte de oerhört dramatiska effekter som man ibland vill låta påskina. Biståndet är konstruerat med en budgetteknik som ger väldigt stora reservationer. Det brukar vi normalt sett tycka mycket illa om. Men i det här samman- hanget är det faktiskt bra. Om vi tar dessa reservatio- ner i anspråk kan vi planera denna neddragning för den här perioden på ett sådant sätt att vi kan skydda fattigdomsbekämpningen. Vi kan ge rimliga över- gångstider och se till att projekt inte behöver brytas och att programlandsbiståndet så långt det bara är möjligt kommer att kunna fortgå. Enskilda organisa- tioner hålls nästan helt skadeslösa. Ingrid Näslund citerade från en biståndsdebatt i april 1992. Där skulle nuvarande biståndsministern Pierre Schori ha sagt att det behövs en vändning av det resursflöde som går från utvecklingsländerna till den rika världen. Jag tror säkert att Pierre Schori skulle kunna säga det i dag också. Det är nämligen vår alldeles fundamentala uppfattning att det är vad som måste ske. Men eftersom den borgerliga regeringen med Alf Svensson som biståndsminister hade ytterli- gare två år på sig att regera tycks den inte ha delat den uppfattningen, eftersom inga stora och viktiga förslag för att vända denna trend lades fram under den tiden. Ingrid Näslund frågade också vart den internatio- nella solidariteten har tagit vägen. Man kan fråga våra biståndsmottagare i programländerna ute i världen. Jag vet i alla fall att jag som socialdemokrat kan vara oerhört stolt över det som vi har uträttat och det re- nommé som vi har ute i världen. Jag upplever egentli- gen inte att det har mattats. Däremot finns det en oerhört stor oro över att Sveriges ekonomi och Sveri- ges finanser skall komma i ett sådant skick att vi inte kan upprätthålla en god biståndsnivå. Det är i det sammanhanget som den här propositionen skall ses. Fru talman! Utgiftstaket för 1998 och 1999 i slutet av denna period måste med all nödvändighet vara mycket preliminärt. Trots att det finns en möjlighet att justera längre fram under perioden, vill jag ändå påta- la att vi i utrikesutskottet har skrivit om utgiftstaket för 1999 och där påtalat att det inte finns något ut- rymme för det nödvändiga östsamarbetet, i alla fall inte om man skall fastställa det nominella belopp som regeringen har föreslagit och samtidigt behålla ett bistånd som utgör minst 0,7 % av BNI. Vi hade öns- kat att finansutskottet hade vidarebefordrat det till- kännagivandet till regeringen. Men när det nu är sagt i denna talarstol får vi det i alla fall med i protokollet. Jag har inte på något sätt anledning att vara orolig för att Östersjösamarbetet, eller östsamarbetet, skulle minska. Tvärtom har statsministerns starka engage- mang och vilja i dessa frågor kommit till uttryck ock- så i dag i sysselsättningspropositionen. Men inte minst mot den bakgrunden tycker jag att det är viktigt att redan nu och på ett tidigt stadium påtala att man måste planera in en fortsättning av samarbetet med Öst- och Centraleuropa också efter 1998. 0567603564903 N 2010-01-01 00:00:00 232895 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09109/#anf152