2349138 GJ09109 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni 1995/96 109 1996-06-11 00:00:00 (forts. från 5 §) Riktlinjer för den ekonomis- ka politiken, utgiftstak, ändrade anslag för bud- 7B2B9A5B-6FDF-4958-93F4-083AADB4196E 151 INGRID NÄSLUND (kds) kds Herr talman! I dag lever en miljard människor un- der existensminimum. De lever i yttersta fattigdom utan garanterad tillgång till mat, tillfredsställande hälsovård, utbildning eller arbete. Den fattigaste delen av jordens befolkning förbrukar bara 1,4 % av värl- dens produktion av varor och tjänster under det att den miljard som är allra rikast, dit Sverige hör, kon- sumerar hela 80 % av världens samlade BNP. Den oerhörda klyftan mellan världens fattiga och rika fortsätter att vidgas, dels beroende på de rika ländernas bristande intresse för kraftfulla biståndsin- satser, dels på grund av att de vägrar att upphäva orättfärdiga handelsrestriktioner. På så sätt försvåras u-ländernas möjligheter till export, vilket leder till lägre inkomster och till sämre konkurrensförmåga. Därmed får de sämre förutsättningar för en stabil ekonomisk tillväxt. Det finns också många andra skäl att lyfta fram för ett bistånd på en hög nivå. Solidaritetstanken tar sin utgångspunkt i vår människosyn, i att alla männi- skor har ett unikt och lika värde, och att vi därför också skall ta ansvar för vår omvärld. Jag vill också peka på starka säkerhetspolitiska skäl. Ju mer vi främjar en demokratisk, socialt och ekonomiskt håll- bar utveckling, desto mindre blir risken för väpnade konflikter. Om biståndet minskar växer den säker- hetspolitiska hotbilden. Ett annat skäl till ett kraftfullt bistånd är att Sveri- ge genom att ratificera barnkonventionen har för- bundit sig att verka för barnens rätt till en dräglig tillvaro oavsett hemort. Behovet av bistånd är oveder- sägligt när 30-40 000 barn varje dag fortfarande dör en för tidig död på grund av brist på mat, hälsovård och rent vatten. Det är faktiskt också så att biståndet har stor bety- delse för näringslivet och ekonomin i Sverige. Ca 40 % av det svenska biståndet går tillbaka till Sverige i form av beställningar av varor och tjänster. Nu skulle jag vilja citera ur en debatt som hölls i riksdagen i april 1992: "Det globala samarbetet kommer att behöva un- derbyggas med alltmer resurser. Den situation som vi har haft under lång tid - att resurser t.o.m. gått från världens fattigare länder till de rikare - är fullständigt ohållbar. När 80-talet inleddes gick 50 miljarder dol- lar per år till u-länderna. Nu flödar 50 miljarder dollar ut ur u-världen varje år. Nu behövs betydligt mer resurser." Så räknas de olika behov som vi så väl känner till upp: internationellt miljösamarbete, återuppbyggnad av krigshärjade områden, nöden bland världens flyk- tingar och behoven bland världens allra fattigaste - som inte har minskat. Jag citerar igen: "Tvärtom har behoven, och också möjligheterna, att göra insatser bara ökat." Den jag har citerat är biståndsminister Pierre Schori, som då befann sig i opposition. Han hade för övrigt just inga reella klagomål att framföra till den dåvarande biståndsminstern Alf Svensson. Pierre Schori fortsätter: "I årets budgetproposition upprätthålls enpro- centsmålet. Det är bra, och det betyder att Moderater- na inte har vågat göra verklighet av de nedskärnings- krav som man under alla år rest i riksdagen." I förra årets budget gjorde Socialdemokraterna gemensam sak med just Moderaterna för att frysa biståndet på ca 13 miljarder kronor. Inget annat parti ville då ställa sig bakom detta. Nu när Centern, som då ivrigt pläderade för enprocentsmålet, lämpat alla betänkligheter över bord behövs inte längre Modera- terna för att successivt sänka biståndets andel av BNI för att 1999 hamna på 0,7 %. Vi kristdemokrater hade Moderaterna att motivera för en anständig biståndsni- vå. Det lyckades vi trots allt ganska bra med så länge inte Socialdemokraterna blandade sig i. 1992 nådde biståndet t.o.m. rekordhöga 1,03 % i utbetalt bistånd. Den enda gången som nivån tidigare nått över 1 % var också under en borgerlig regering, nämligen 1982 då det blev 1,02 %. Den värsta attacken mot biståndet under den förra regeringen kom i och med krisuppgö- relsen, då socialdemokrater och moderater som en man och som första post kastade sig över biståndet. Detta lyckades dock den dåvarande biståndsministern Alf Svensson räta upp då han 1994 åstadkom en höj- ning av biståndsramen med 400 miljoner kronor. Pierre Schori har inte haft Moderaterna att tampas med utan bara sina egna. Jag måste konstatera att biståndet nu är den post som fått stryka på foten mer än något annat. På inget annat område görs så kraftiga besparingar som på biståndsanslaget. Detta är häp- nadsväckande. Utan några hållbara motiveringar sänks anslaget till de allra fattigaste med miljarder. Pierre Schori har inte förmått att stå emot attackerna från sina egna partikamrater. Jag vill ställa en fråga till Viola Furubjelke. Vart har det moraliska engagemanget tagit vägen? Var finns den upplysta insikten om de globala sambanden? Var finns den internationella solidariteten och det gemensamma ansvarstagandet? 1992 kallade Socialdemokraterna, med anledning av 30-årsjubileet av den första stora biståndsproposi- tionen, sin biståndsmotion för De fattigas rätt. Nu är det tydligen dags för Socialdemokraterna att gå i spetsen för att beskära denna rätt. 0841779272604 N 2010-01-01 00:00:00 232894 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09109/#anf151