2349138 GJ09109 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni 1995/96 109 1996-06-11 00:00:00 (forts. från 5 §) Riktlinjer för den ekonomis- ka politiken, utgiftstak, ändrade anslag för bud- 8143FAFD-7B29-43ED-940B-D63E152CB5AC 149 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) fp Herr talman! Just nu, medan vi diskuterar Sveriges ekonomi, pågår en stor FN-konferens i Istanbul. Det är FN:s sista stora konferens under detta sekel, Habi- tat II. Där skall världens länder i veckan anta en glo- bal handlingsplan vad gäller mål, principer och för- pliktelser för boende- och bebyggelsefrågor. En kon- troversiell fråga som diskuteras är om man i det do- kument som skall antas skall ha med följande mening: "De allmänna nedskärningarna av det offentliga bi- ståndet utgör ett allvarligt bekymmer." EU:s representanter önskar stryka formuleringen ur dokumentet under det att G 77-gruppens talesmän, som representerar utvecklingsländerna, argumenterar hårt för att meningen skall finnas med i slutdokumen- tet. Tyvärr är det inte bara Sverige som skär kraftigt i biståndet i dag. Land efter land, med några få undan- tag som exempelvis Danmark, minskar kraftigt på biståndet. Detta är förvisso ett allvarligt bekymmer. Orättvisorna i världen är enorma. Detta förhållan- de kan illustreras och exemplifieras på många olika sätt. Låt mig ge några exempel. Bruttonationalprodukten per capita bland oss som lever i världens rika i-länder ligger på ca 175 000 kr per år. I fattiga utvecklingsländer som Etiopien, Mo- çambique och Tanzania är motsvarande siffra ca 650 kr. Det betyder att den som råkat födas i ett i-land får ta del av en bruttonationalprodukt per person och dag på över 480 kr. Motsvarande summa för den som lever i nämnda u-länder är ca 2 kr, alltså endast 1/240. Medellivslängden i ett i-land såsom Sverige är ca 78 år. I ett fattigt u-land är medellivslängden ca 48 år - en skillnad på 30 år. Läskunnigheten i i-länderna är nästan hundrapro- centig. I fattiga länder ligger siffran mellan 10 och 30 %. Så här kan man fortsätta och exemplifiera de stora orättvisorna i världen. Det finns många talande exem- pel på sådana orättvisor. Frågan som man ställer sig är om vi har något med detta att göra. Har vi i Sverige något ansvar för detta? Har vi inte nog med våra egna ekonomiska bekymmer? Skall vi också behöva bry oss om andra som bor långt bort, utanför våra grän- ser? Svaren på dessa frågor var för bara några år sedan ett obetingat ja. Vi har ansvar och vi skall bry oss. Detta var också förhållandet när enprocentsmålet en gång beslutades om och genomfördes av Sveriges riksdag. Tanken bakom enprocentsmålet är just att den orättvisa fördelningen av jordens tillgångar mellan världens rika och världens fattiga är något som berör oss och som vi måste göra något åt. Alla vi som haft turen att födas och få växa upp i ett rikt industriland har ett ansvar gentemot alla dem som lever under helt andra förhållanden. Herr talman! Utan ett globalt rättviseperspektiv blir naturligtvis enprocentsmålet svårförståeligt - ja, obegripligt. Man måste ha ett globalt rättviseperspek- tiv för att förstå det. Vad som nu sker i Sverige är att insikten om de globala sambanden drastiskt håller på att minska och försvagas, och detta med god draghjälp av den social- demokratiska regeringen. I varje sparpaket som regeringarna Carlsson och Persson har lagt fram har man dragit ned kraftigt på biståndet. Inget annat område har fått vidkännas så kraftiga nedskärningar som biståndet. Även ärkebis- kop Desmond Tutu i Sydafrika har uttalat att han oroar sig över Sveriges väg när det gäller internatio- nell solidaritet. Gamla argument från Ny demokratis tid här i riks- dagen har dammats av och används numera flitigt av socialdemokratiska statsråd. I dag kan man få höra påståenden som: "Spar vi inte på biståndet så får vi inte förståelse för andra nedskärningar i budgeten" eller "vi måste spara på allt, inklusive biståndet, för att klara den svenska ekonomin". Om detta kan man säga bl.a. följande. 1. Socialdemokraterna har gett upp försvaret av enprocentsmålet och deltar därmed inte längre aktivt för att försvara och öka förståelsen för globalt soli- daritetsarbete. 2. Det går att klara saneringen av Sveriges eko- nomi utan att dra ned på biståndet. Kan Danmark, kan vi. Det är fråga om värderingar, insikt och vilja. 3. Det är inte det svenska biståndet till världens allra fattigaste som har undergrävt Sveriges ekonomi. Det har vi klarat av alldeles utmärkt själva genom att kosta på oss en alldeles för hög levnadsstandard här hemma i förhållande till våra tillgångar. 4. Det är näst intill ofattbart att få uppleva hur Socialdemokraterna tillsammans med Centern - två partier som just i denna kammare vältaligt och väl- formulerat under åratal har försvarat biståndets ställ- ning i budgetsammanhang - nu gett upp denna stånd- punkt. I stället dammar dessa två partier av gamla nattståndna ny demokrati-argument, gör dem till sina och skapar en majoritet här i riksdagen så att de kan genomföras - otroligt, men sant. Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till Folkpartiets reservation nr 30. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 232892 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09109/#anf149