<anforande>
<dok_hangar_id>2349138</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1996-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om det brotts- förebyggande arbetet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>9B3D33D9-F3E6-46D3-B10E-3A6DC615D086</anforande_id>
<anforande_nummer>126</anforande_nummer>
<talare>Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag kan konstatera att Gun Hellsvik
som vanligt har en mycket inskränkt syn på både
tillvaron och människor, och också på organisationers
sätt att arbeta. Vi pekar i programmet på föräldrarnas
mycket viktiga roll när det gäller barns möjligheter att
utvecklas till goda samhällsmedborgare. Hela pro-
grammet genomsyras sedan av åtgärder och aktivite-
ter och den roll som olika individer och organisationer
spelar. De måste i sitt arbete beakta just föräldrarna.

Det finns inte en socialnämnd, inte en polis och
inte en skola som inte är medveten om att man i sitt
arbete måste hitta samverkansformer och få kontakt
med just föräldrarna. Jag önskar att Gun Hellsvik
någon gång ville lyssna på vad jag säger och inte bara
upprepa sina egna teser utan vilja att förstå de breda
sammanhangen och det utrymme som måste finnas i
samhället för att man verkligen skall kunna stödja
barn och ungdomar när det gäller deras uppväxtförhål-
landen.
</anforandetext>
<intressent_id>023712446506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>232869</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09109/#anf126</protokoll_url_www>
</anforande>
