<anforande>
<dok_hangar_id>2349137</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:108 Måndagen den 10 juni</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>1996-06-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5A3301D9-1629-4F86-AEB8-2340B944F1DB</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Man brukar säga att mediefrågorna
uppmärksammas så mycket därför att medierna själva
är intresserade, vilket de av naturliga skäl är. Men
mediefrågorna är i hög grad intressanta för alla i Sve-
rige. Radio och TV når alla människor och är nog det
främsta instrumentet för kultur, demokrati och nyhets-
förmedling i hela landet. Många människor får den
enda kontakten med kulturutbudet genom radio och
TV. Det ställer naturligtvis stora krav på främst public
service-företagen.

För oss centerpartister är betydelsen av en stark
radio och TV i allmänhetens tjänst oerhört väsentlig.
Mot bakgrund av det stora ansvar som public service-
företagen har motsatte vi oss de snabba nedskärningar
som beslutades förra året. Men när beslutet nu är
fattat har vi att gilla läget så att säga.

Vi motsatte oss också den samverkan mellan de
två TV-kanalerna som genomfördes. Däremot är vi
glada över riksdagens beslut att bibehålla de två ny-
hetsredaktionerna.

Eftersom nästan 50 % av Sveriges befolkning bara
ser de tre marksända kanalerna kan inte public ser-
vice-företagen endast ägna sig åt en smal verksamhet,
hur angelägen den verksamheten än är, och överlåta
den breda publikdragande verksamheten åt de kom-
mersiella kanalerna. Vi delar inte moderaternas upp-
fattning i den frågan.

Centern deltog i arbetet med att få fram det nya
avtalet, som vi skall besluta om här i dag. Vi delar
slutsatserna som då kom fram, vilka ledde till den
proposition och det betänkande som vi nu behandlar.
Vi har därför inga reservationer.

Personligen tycker jag att det är synd att vi inte
kunde få majoritet för förslaget att förlägga en av
nyhetsredaktionerna utanför Stockholm. Jag tror att
det hade varit till fördel för mångfalden om en redak-
tion hade haft säte i t.ex. Göteborg. Det handlar inte
bara om en mer rättvis fördelning av antalet nyhetsin-
slag från olika delar av landet eller liknande, utan det
handlar om att en redaktion skall uppfyllas av det
tänkesätt och den kultur som finns i en annan del av
landet än Stockholmsområdet. Detta är ingenting som
kommer fram lätt och snabbt, utan det nås ju bara om
man permanent finns i ett område. Nu blev det en
kompromiss med ökat krav på decentralisering. Det är
viktigt att följa hur detta kommer att fungera.

Att andelen program, producerade utanför Stock-
holm, skall öka till 55 % tycker vi är bra. Det finns
också en rad andra förslag: främjande av kulturlivet,
ökat antal produktioner av personer eller företag utan-
för Sveriges Television och ökat samarbete med olika
kulturinstitutioner, vilket vi tycker är viktigt. Det
handlar också om skyddskrav gällande barn, t.ex.
förbud mot våldsskildringar och pornografi under tid
då barn ser på TV, vilket är självklart och bra. Vidare
handlar det om att stärka det svenska kulturlivet och
svenska språket, och det handlar mycket om barn och
ungdomar.

Jag skall upprepa det som har sagts här tidigare,
eftersom jag tycker att det är viktigt, om sammanfatt-
ningen i punkter för den s.k. svenska modellen för
radio och TV i allmänhetens tjänst. Det handlar om
rikstäckande sändningar, redaktionell självständighet,
opartiskhet och saklighet, demokratiska värden,
mångfald och decentralisering, hög kvalitet, kultu-
ransvar, minoritetsprogram, folkbildningsambitioner
och spegling av hela landet. Allt detta ställer vi upp
på. Naturligtvis är det stora krav. Samtidigt har ju
medielandskapet förändrats oerhört mycket under de
senaste tio åren, vilket ställer public service inför
stora utmaningar. Konkurrensen har hårdnat, både
genom de globala kommersiella aktörerna och även
genom nya aktörer i Sverige.

Den digitala tekniken gör också att förutsättning-
arna för medierna i framtiden kommer att revolutione-
ras. Det blir fler kanaler, bättre kvalitet, nya möjlighe-
ter att förskjuta programmen i tiden och större lokala
möjligheter. Detta ger möjligheter men ställer också
till en del problem, eftersom man inte riktigt vet hur
det skall se ut. Men vad som är nödvändigt är att
public service-verksamheten får möjlighet att utveck-
las i den nya digitala miljön.

I den utredning som vi tidigare talade om föreslås
en utbyggnad av ett digitalt marksänt system av en
majoritet bestående av centern, socialdemokraterna
och folkpartiet. Naturligtvis är förslaget förknippat
med en mängd osäkerhetsfaktorer, t.ex. om hur över-
gången skall gå till, behovet av parallella system
under en tid, hur alla skall nås, kostnader för utbygg-
naden och kostnader för mottagaren m.m. Därför är
det viktigt att den utredning som pågår i regerings-
kansliet ser över denna stora fråga ur alla aspekter.
Det är angeläget att det sker noggrant och även
skyndsamt. Precis som kulturministern nyss sade är
det viktigt att vi inte blir förbisprungna av utveckling-
en utan är med och har ett ord med i laget. Det är
viktigt att inte valmöjligheterna i praktiken omintet-
görs.

Denna debatt och de reservationer som finns till
betänkandet speglar ju egentligen en skiljelinje mellan
moderaterna och andra partier när det gäller public
service-företagens uppgifter. Vi ser det som en själv-
klarhet att dessa olika krav skall ställas på alla public
service-företag och att de inte bara skall erbjuda
smala program utan något som intresserar alla. Alla
människor skall ha möjlighet att nås av public service
och känna att det är något som man vill ta del av.

Reservationerna från Vänstern och Miljöpartiet
handlar mera om resurser och om hur olika gruppers
intressen skall tillgodoses. Det gäller t.ex. funktions-
hindrade, barn och ungdomar, flickor och de nya
svenskarna. Det är inget som är kontroversiellt. Vi
instämmer allihop, och det speglas också i betänkan-
det. Skillnaden består i hur mycket vi här i riksdagen
skall besluta om vilka metoder programföretagen
skall använda för att nå upp till de målen. Vi menar
att företagen själva skall kunna ta det ansvaret. Därför
sätter vi inte upp några begränsningar och vill inte
fatta beslut om sådana krav här.

Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till utskot-
tets hemställan i dess helhet.

</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>232662</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09108/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
