2349134 GJ09105 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:105 Tisdagen den 4 juni 1995/96 105 1996-06-04 00:00:00 Informationsteknikens användning A9B38F5B-CC83-4130-9AEA-D96EB36AE596 59 MONICA GREEN (s) s Herr talman! Ärade kammarledamöter! Det är bå- de spännande och roligt att vara med när ett nytt kommunikationsmedel införs. Men vi är alltså bara i början av denna omvälvningsprocess, så självfallet måste vi återkomma i fråga om beslut, debatter och när det gäller att konkretisera oss på många olika områden som berör IT:s framväxt i Sverige. Alla partier är angelägna att visa att just de är in- satta i det nya mediet, och alla vill framhäva sig som ett IT-parti. Det har också uppstått ett slags prestige- debatt om vem som var först, vem som är störst, vem som är mest entusiastisk och vilket parti som är bäst på att göra informationstekniken tillgänglig för hela befolkningen. Det är många fina ord, men rent konkret ser jag inte några stora skiljelinjer. En del hävdar visserligen att IT är lösningen på allt. IT fixar jobben, mil- jöproblemen, regionalpolitiken, jämlikheten osv. Men en något mer nyanserad bild är kanske bra att ha nu när vi skall använda det ytterligare redskap som IT- möjligheten innebär. Precis som när vi drog räls för att tågen skulle kunna gå för hundra år sedan, är detta ytterligare att sätt att kommunicera med varandra. Tidigare kunde man med tåget lättare förflytta sig mellan olika plat- ser. Nu kan jag t.ex. förflytta mig från Skultorp till Malaysia - inte rent fysiskt men i tanke och bild. Det kan tänkas att det blir färre resor, men i så fall ändras nog resemönstret. Det kan bli färre dagliga resor men kanske längre resor. Det öppnar också dörrarna för ett globalt samhälle, där vi oberoende av geografiskt avstånd, kan få information, skapa nya kontakter och sprida idéer. Det finns också många sammanhållna databasnät- verk som man kan koppla upp sig mot, så att man kan sitta med datorn både på jobbet och hemma. Den som har information att förmedla kan koppla en databas till nätet. Man kan också vilja starta en diskussion i någon speciell fråga. Nya vägar för hur tekniken kan användas öppnas hela tiden. Ändå är det egentligen inte tekniken som är det mest intressanta utan vem som använder den och vad den används till. Det är alltså användarnas behov och nyttan som skall styra utvecklingen och inte tekniken i sig. Vi måste ställa krav på tekniken och forma den efter våra behov. Alltför ofta förs diskussionen om det kommande informationssamhället på ett ohejdat entusiastiskt sätt. Man lovar att allt blir bra om alla får en dator och tillgång till Internet. Men ett samhälle som till stor del bygger på kunskap och förmåga att hantera detta riskerar också att få växande klyftor mellan olika grupper. De välutbildade och engagerade - än så länge de yngre männen - blir IT-användare utan att det krävs några politiska åtgärder från samhällets sida. Andra grupper, som inte kan eller vill delta, riskerar att hamna utanför. För att informationssamhället inte skall utvecklas till ett klassamhälle, med ökade klyftor mellan dem som har kunskap och möjlighet att an- vända informationstekniken och dem som ställs åt sidan, måste vi göra vad vi kan rent politiskt. Vi måste se till så att skolan och hela utbildningssystemet kan överbrygga klyftorna. Som i de flesta fall när det kommer något nytt är barnen och ungdomarna duktiga på att ta för sig. Många barn och ungdomar kommer i allt lägre åldrar i kontakt med datorer. Man kan leka med datorer, använda dem på olika sätt som väcker intresse och gå vidare och lära sig mer. Här vill jag tillägga att vi har stor anledning att ut- föra ett opinionsarbete för att få etiska regler inom IT- området, just för att barn inte genom en knapptryck- ning skall få del av bombrecept och annat som kan komma upp på skärmen. Men inte alla barn och ungdomar får den här möj- ligheten, och det måste vi ändra på. Det kan vi göra genom att skolan lyckas bygga ett samhälle utan klyftor mellan män och kvinnor, mellan barn till rika föräldrar som har råd att köpa bra datorer och andra som inte har råd eller mellan skolor i rika områden som har råd att hålla sig med de senaste datorerna hela tiden och skolor som inte har råd med det. Men för att skolan skall lyckas överbrygga klyf- torna räcker det inte med att bara köpa datorer. Lärar- na behöver också utbildas, och pedagogiken behöver anpassas så att man kan inhämta kunskap Herr talman! För oss socialdemokrater är det självklart att se möjligheterna i den nya tekniken. Jag nämnde förut hur industrialismen tog fart. På samma sätt vill vi nu kunna utnyttja informationstekniken för att ta ytterligare steg för att kunna öka tillväxten i Sverige, skapa arbetstillfällen och utveckla välfärden. Detta betänkande handlar om hur vi skall kunna bred- da och utveckla användningen av informationstekni- ken, och jag yrkar härmed bifall till hemställan i be- tänkandet. Hittills har det varit för få som har kunnat använda detta. Därför måste vi återkomma med konkreta mål. Det måste vi göra både när det gäller telelagen och hur vi skall använda detta i näringslivet och i skolan. Kvinnor och män har olika sätt att närma sig IT. Män är ofta intresserade av själva tekniken, medan kvinnor funderar över vad man har för nytta av den. Man lär sig att använda tekniken på olika sätt. Därför måste vi också se till att den kommunala vuxenut- bildningen, studieförbunden, folkhögskolorna och arbetsmarknadsutbildningen tar ett särskilt ansvar för att vi vuxna, och kanske speciellt kvinnor som inte ännu har tagit till sig detta, inte hamnar på efterkäl- ken. Utbildningen och forskningen vid Sveriges uni- versitet och högskolor har stor betydelse för hur in- formationstekniken utvecklas och hur informations- samhället kommer att se ut. De bör alltså jobba med jämställdhet och jämlikhet som självklara mål. Vi har tidigare i debatten hört att det är viktigt att fokusera och att det är viktigt med spjutspetsar m.m. Det är många vackra ord. Det låter ju bra. Men jag kan inte dra mig till minnes att det var någon debatt här i kammaren om hur vi skulle genomföra IT i Sve- rige när vi hade en borgerlig regering. Detta är ju något nytt. Det är därför som vi måste ta detta steg för steg. Detta är bara början. Sedan får vi återkomma på alla områden. Vi ser både möjligheter och faror för den lilla människan i arbetslivet. Teknikens snabba utveckling öppnar ju möjligheter att flytta jobben till människan i stället för att människan skall flytta till arbetstillfälle- na. Möjligheten till distansarbete kan komma att minska biltrafiken till och från arbetsplatserna. Däri- genom kan även miljöförstöringen minskas. Men som jag sade tidigare blir det kanske så att vi gör andra resor i stället, eftersom vi då har skaffat kunskap från hela världen. Om vi har en väl utnyttjad informations- teknik kan landsbygden och små orter utvecklas. I stället för dagens utveckling där alltfler jobb samlas i de större städerna kan vi få en levande landsbygd. Tekniken har också skapat möjligheter för handi- kappade. Hörselskadade kan t.ex. med elektronisk post och via datorer och telefonledning på ett snabbt och naturligt sätt kommunicera med varandra. Även på alla andra handikappområden finns det nu större möjligheter att göra sig hörda inom näringslivet. Vi vill alltså ha en utbyggnad över hela landet och göra det möjligt för hela Sverige att utnyttja detta. Därför är det viktigt även med det regionala perspektivet. Men distansarbete innebär ju även faror. Som an- ställd kan man riskera att isoleras från den gemenskap som arbetskamraterna ger, och man kan ställas vid sidan av både arbetstidslagar och arbetsmiljölagar. Arbetsrätten måste alltså anpassas så att arbetena även kan utföras i hemmet. Vi menar att det finns ett övergripande ansvar för att Sverige har ett fungerande kommunikationssys- tem. Då ingår att kommunikationsnätens utnyttjande blir så samhällsekonomiskt effektivt att alla medbor- gare får tillgång till detta på likvärdiga villkor. Staten har också ett ansvar för att utforma en infrastruktur som ger hög tillgänglighet och som är tillväxtbefräm- jande. Det är nödvändigt att se till att landets alla delar har tillgång till en god teleservice. Däremot är det inte vårt ansvar att ta ställning till vilka specifika överföringstekniker vi skall använda oss av. Visst skall den fortsatta tekniska utvecklingen vara rikstäckande, men vi skall inte ta ställning till att det är just ISDN som är det allena saliggörande. När det gäller samhällets grunddatabaser är det viktigt att vi kan sprida information och öka deltagan- det i den demokratiska processen. Dessa bör också göras tillgängliga för alla. Vi anser också att det är angeläget att ta bort avgifter på dessa databaser. Rix- lex bör därför bli avgiftsfri. Därigenom blir också de motioner som har skrivits om det tillgodosedda och besvarade. Det är också av yttersta vikt att informationstekni- ken är både säker och osårbar. Därför behövs ett mer samlat och samordnat IT-säkerhetsgrepp. Där bör regeringen återkomma. Det skall regeringen faktiskt göra årligen med sina program och förslag. Avslutningsvis. Vi har visioner om det här samhäl- let och det IT-samhälle som vi går in i. Vi måste ha en nationell IT-strategi där vi kan se hur IT:s möjligheter på ett attraktivt sätt bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och stärker Sveriges konkurrenskraft. Vi måste se till att vi värnar allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa. Vi skall se till att utnyttja såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT- utvecklingen. Vi skall utnyttja IT för att utveckla välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet. Vi skall använda IT för att stödja grupper med sär- skilda behov och skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och kunskapsutveckling. Vi skall bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en alltmer gränslös värld. Vi skall använda IT för att öka effektiviteten och kvaliteten i offentlig verksam- het och förbättra servicen till medborgare och företag. Jag yrkar alltså bifall till hemställan i utskottets betänkande och därmed också avslag på motionerna. 0975579292417 N 2010-01-01 00:00:00 232495 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09105/#anf59