2349134 GJ09105 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:105 Tisdagen den 4 juni 1995/96 105 1996-06-04 00:00:00 Skattebrott 171CEBF6-E5C2-4DFF-ACD8-17F1397D0DE7 1 ÅKE SUNDQVIST (m) m Herr talman! I propositionen föreslår regeringen ett flertal lagändringar med avsikt att få till stånd en mer enhetlig och sammanhållen skattebrottslagstift- ning. Från moderat håll ser vi positivt på flera av de i propositionen föreslagna lagändringarna. På en avgö- rande punkt har vi dock en annan uppfattning än re- geringen, och det gäller förslaget om att konstruera om nuvarande skattebedrägeribrott i 2 § skatte- brottslagen från effektbrott till farebrott. I motion Ju26 yrkas att propositionen avslås och att riksdagen uppdrar åt regeringen att återkomma med ett nytt förslag när farebrottets konsekvenser har analyserats. Motionärerna pekar på att farerekvisitet är beroende av hur skattekontrollen är utformad, nå- got som dessutom ligger utom den skattskyldiges kontroll. Det kan därför bli svårt att tillämpa rekvisi- tet. Motionärerna vänder sig också mot att regeringen i propositionen ger farerekvisitet en vidare tolkning än vad som framgår av Skattebrottsutredningens betän- kande utan att föreslå någon motsvarande ändring av utredningens förslag till lagtext i denna del. Lagstift- ningens syfte skall enligt motionärerna framgå av tydliga bestämmelser och inte genom att regeringen vid sidan av lagen uttalar sig om hur den bör tilläm- pas. Den övergripande författningen på skattebrottsom- rådet är skattebrottslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1972. Skattebrottslagen upptar ett antal olika brottsformer. Det centrala skattebrottet är skattebedrägeri, som förekommer i tre olika varianter: aktivt brott, passivt brott och skattebedrägeri vid förenklad självdeklara- tion. Herr talman! För s.k. aktivt skattebedrägeri döms enligt 2 § första stycket skattebrottslagen den som till ledning för myndighetens beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att skatt eller avgift inte påförs, påförs med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp. För att ansvar skall kunna inträda vid lämnande av oriktig uppgift krävs att uppgiftslämnaren haft till uppsåt att skatt skall undandras. S.k. eventuellt uppsåt är tillräckligt för ansvar. Detta innebär att det t.ex. inte är nödvändigt att uppgiftslämnaren med säkerhet vet att uppgiften är oriktig. Det räcker inte att han inser att detta är möjligt och att full visshet om upp- giftens oriktighet inte skulle ha avhållit honom från att lämna den. Den andra formen av skattebedrägeri, s.k. passivt skattebedrägeri, regleras i 2 § andra stycket. Till skillnad från det aktiva skattebedrägeriet ford- ras för ansvar för passivt skattebedrägeri att den skatt- skyldige underlåtit att deklarera med avsikt att undan- dra skatt, s.k. direkt uppsåt. Den tredje formen av skattebedrägeri begås av den som med avsikt att skatt eller avgift inte skall påföras eller skall påföras med för lågt belopp överenskom- mer med sin arbetsgivare eller annan som är skyldig att utan föreläggande lämna kontrolluppgift, att denne skall underlåta att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, och därigenom föranleder att skatt på grundval av förenk- lad självdeklaration inte påförs eller påförs honom med för lågt belopp. I propositionen på s. 88 föreslår regeringen att skattebedrägeribrottet får en ny brottsbeteckning och i fortsättningen benämns skattebrott. Brottet föreslås omfatta också förfaranden som i dag bedöms som uppbördsbrott. Skattebrottet konstrueras enligt förslaget som ett farebrott. Ett skattebrott fullbordas när en oriktig uppgift uppsåtligen lämnas till myndighet eller när en föreskriven uppgiftsskyldighet uppsåtligen åsidosätts, om detta ger upphov till fara för att skatt eller avgift skall undandras det allmänna. Sammanfattningsvis anser regeringen att övervä- gande skäl talar för att skattebrottet omkonstrueras till ett farebrott. Herr talman! Regeringens förslag om att införa fa- rebrott innebär en återgång till den gamla konstruk- tionen som gällde före 1971 års skattebrottsreform, då effektbrottet infördes. Det nuvarande skattebedrägeri- brottet föreslås dels få en ny brottsbeteckning - skat- tebrott - dels konstrueras om till ett farebrott. Som regeringen framhåller i propositionen har den nuva- rande konstruktionen av skattebedrägeri som effekt- brott tidigare ifrågasatts och kritiserats vid flera tillfäl- len. Kritiken har innehållit krav på övergång till fare- brott. Ett tungt argument som framförts i dessa sam- manhang har varit att brottsmålen skulle kunna avgö- ras snabbare, då domstolarna med en sådan utform- ning av brottet inte skulle behöva invänta laga- kraftägande avgöranden från skattedomstolarna. Regeringen ifrågasätter dock, av skäl som närmare utvecklas i propositionen på s. 91, om en ändring av brottskonstruktionen till farebrott verkligen skulle medföra några större fördelar för de allmänna domsto- larna. Däremot fäster regeringen betydligt större vikt vid argumentet att farebrottskonstruktionen kommer att underlätta fastställelsen av tidpunkten för när brottet skall anses fullbordat. Ytterligare ett argument för en omkonstruktion är enligt regeringen de konsek- venser som formerna för skattekontrollen kan få med den nu gällande ordningen. En effekt som kan uppstå är att oriktighet i en självdeklaration som upptäcks under taxeringsåret bedöms som ett försöksbrott, medan en oriktig uppgift som upptäcks först senare bedöms som ett fullbordat brott. Liksom regeringen anser vi att det från rättssäkerhetssynpunkt kan vara svårt att motivera att brott bedöms olika beroende på när den oriktiga uppgiften avslöjas. Med anledning härav anser regeringen att det föreligger beaktansvär- da skäl för en omkonstruktion från effektbrott till farebrott. Vi anser emellertid inte att dessa skäl i dagsläget framstår som tillräckliga. Vi måste här starkt ifrågasätta om det är lämpligt att - som i regeringens förslag - hålla fast vid ett synsätt som i grunden bygger på hur skattekontroll bedrevs för 25 år sedan. Som regeringen själv fram- håller i propositionen har formerna för skattekontrol- len avsevärt förändrats sedan skattebrottslagens till- komst. Den största skillnaden består i att den rutin- mässiga skattekontrollen numera är datoriserad och att någon manuell kontroll av hela deklarationsmate- rialet således inte längre förekommer. Med regering- ens förslag kommer kontrollsystemets utformning att få avgörande betydelse för bedömningen av om en straffbar handling föreligger, samtidigt som de om- ständigheter det är fråga om ligger helt utanför för den skattskyldiges kontroll. Enligt vår bedömning kan farerekvisitet som det utformats i förslaget komma att medföra betydande tillämpningssvårigheter. Mot denna bakgrund är det enligt vår uppfattning nödvändigt att förslaget blir föremål för en närmare analys i syfte att klargöra vilka effekter som kan komma att uppstå med försla- gets nuvarande utformning. Dessförinnan är vi inte beredda att ta slutlig ställning till förslaget. Herr talman! Därmed har jag inte mer att tillägga, utan hänvisar till hemställan i vår motion Ju26. 0596987397601 N 2010-01-01 00:00:00 232437 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09105/#anf1