<anforande>
<dok_hangar_id>2349131</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:102 Torsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Beskattningen av vissa förmåner, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0034451B-2F9B-45EE-A2A0-9569298E4AF6</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>CARL ERIK HEDLUND (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är ganska enastående att införa
ett system där man exkluderar en grupp personer av
omtanke om att de inte skall kunna misstänkas för
missbruk. Jag tycker att det är en helt ny definition av
både rättssäkerheten och uppfattningen om medborga-
re och individer.

I själva verket har man inom socialdemokratin en
mycket lång tradition av misstro mot småföretagare,
och det är den som har kommit till uttryck här. An-
ledningen till att jag kan vara så säker på den punkten
är att en statlig utredning har kommit med ett vettigt
förslag, nämligen att de personer som det gäller kunde
få samma förmån som alla andra, dock under två
förutsättningar. Den ena är att de har varit anställda
minst två år i företaget, och den andra är att de har
arbetat minst halvtid. Därmed skulle de likställas med
alla andra.

Min fråga är fortfarande: Varför skall småföreta-
gare och i småföretag anställda som har satsat egna
pengar i dessa företag diskrimineras i en i övrigt vet-
tig lagstiftning? Jag tycker att det framlagda förslaget
är signifikativt för hur regeringen och det regerande
partiet tänker.
</anforandetext>
<intressent_id>0354810740804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>231988</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09102/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
