<anforande>
<dok_hangar_id>2349131</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:102 Torsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Beskattningen av vissa förmåner, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>ECC11BAA-B97E-4D83-8602-003A738B0B01</anforande_id>
<anforande_nummer>12</anforande_nummer>
<talare>HOLGER GUSTAFSSON (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>plik

Herr talman! Jag fick inte svar på min fråga om
varför man gör åtskillnad. Vid ett visst tillfälle har
den lilla företagaren förtroendet att så att säga dispo-
nera skattemedel enligt lagens paragraf. Men i en
situation då företagaren är väldigt pressad och inte har
några möjligheter att fortsätta sitt arbete men vill
skapa förutsättningar för detta också för sina anhöriga
och anställda - då har företagaren inte förtroendet.

Jag vill ställa ytterligare en fråga. Jag hoppas att
jag får svar på den. Är det inte viktigt att man har en
god attityd till företagande och ett bibehållet förtro-
ende för just de små företagen? Ni talar ju så ofta om
att de skall skapa sysselsättning. Tror majoriteten i
utskottet att detta ger en miljö som gör att man vill
satsa igen och som gör att man känner att man har
samhällets stöd, när lagstiftningen inte är konsekvent?
Är det inte viktigt med attityder? Jag vill foga den
frågan till de frågor jag ställde tidigare.
</anforandetext>
<intressent_id>0782713019602</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>231992</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09102/#anf12</protokoll_url_www>
</anforande>
