2349131 GJ09102 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:102 Torsdagen den 30 maj 1995/96 102 1996-05-30 00:00:00 Beskattningen av vissa förmåner, m.m. 555C5C37-F8EB-4197-BA04-64EA309AF64C 1 CARL ERIK HEDLUND (m) m Herr talman! De ärenden som vi skall diskutera och besluta om i dag tillhör förvisso inte de stora ekonomiska frågorna. I propositionen har också an- givits att de ekonomiska effekterna för den offentliga sektorn vad avser värderingen av förmånen av resor, slopande av skattefriheten för trohetsrabatter inom flygbranschen samt åtgärden att inte beskatta förmå- nen av utbildning och liknande inför omstrukturering- ar av företag endast är mycket marginella. Men just det faktum att de är mycket marginella gör de här förslagen speciellt intressanta. Här läggs alltså fram förslag inom beskattningsrät- ten som inte har sitt ursprung i att förstärka den of- fentliga sektorns ekonomi. Förslagen måste då rim- ligtvis ha en stark ideologisk koppling. Varför skulle regeringen och riksdag annars behandla frågorna, speciellt i en tid när arbetet här i riksdagen och i re- geringskansliet borde fokuseras på de verkligt stora frågorna? Hur skall vi få till stånd en ekonomisk till- växt och en sjunkande arbetslöshet? På dessa områ- den har riksdagsmajoriteten inte kunnat komma med några konstruktiva idéer. Vi i moderaterna anklagar majoriteten för att blunda för verkligheten. Vi har i olika förslag utformat en alternativ strategi. Riksdagsmajoriteten har byggt sina ställningsta- ganden på en i grunden förlegad ideologi och en skev uppfattning av vad som skapar välstånd. Men vad har nu detta med dagens ärenden att göra. Jo, i all sin enkelhet blottar de majoritetens inställning till med- borgarna, och framför allt visar de hur man egentligen betraktar företagare. Låt oss först granska förslaget om att skattebefria förmånen av utbildning och liknande åtgärder i sam- band med omstruktureringar. Det kunde ha varit ett bra förslag - konstruktivt och offensivt. Men man har gjort ett stort undantag, och det är här som majorite- tens egentliga inställning till småföretagen avslöjas. Man kan skriva vackra ord i regeringsförklaringar och göra tjusiga appeller om småföretagarna som dagens hjältar, men verkligheten i dag visar sanningen. Och sanningen är att man nu, såsom tidigare, misstror företagarna, och då främst de 300 000 fåmansföreta- gen i landet. Om man är anställd i ett fåmansföretag och dess- utom äger en aktie i bolaget kommer man att få skatta för den utbildning som arbetsgivaren kan bekosta i samband med att man blir uppsagd från arbetet och måste söka sig till nya områden. Alla andra anställda i det bolaget slipper beskattning och naturligtvis alla anställda i andra typer av företag. Det är alltså frågan om en ren diskriminering. Det rimmar mycket dåligt med de stolta deklarationer som lämnats från den här talarstolen av företrädare för regeringen och de olika riksdagspartierna. Det är ju inom småföretagen som tillväxten skall komma, hävdar alla. Men när vi skall genomföra en så marginell förbättring av skattelagarna som den aktuel- la då kommer bockfoten fram. Tänk om småföreta- garna skulle missbruka den föreslagna regeln! Majori- teten tycks inte ha något större förtroende för dem som arbetar i fåmansföretag och som dessutom valt att ta en personlig risk och köpt en eller annan aktie i bolaget. Det som annars anses vara så bra är egentli- gen någonting misstänkt och skumt, tycks det. På något annat sätt kan man inte tolka utskottsmajorite- tens förslag. Nu är det ännu värre. I den utredning som legat till grund för förslaget, SOU 1995:94, var man klokare. Där föreslogs att skattefrihet skulle gälla generellt. Dock krävdes för företagsledare, delägare eller när- stående i fåmansföretag eller i fåmansägt handelsbo- lag att den skattskyldige arbetat minst halvtid och under minst två för att inkluderas i dessa regler. De allra flesta remissinstanserna hade ingen erinran mot förslaget. Regeringen däremot tycker att bestämmel- serna kan missbrukas och därför följs inte utredning- ens förslag. Skattelagarna skall stå i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen. Hittills har faktiskt förmånen av fri utbildning varit skattepliktig, men ingen har egentligen uppfattat det så. Skattemyndighe- terna har varit påfallande passiva. Det kunde alltså ha varit ett riktigt bra förslag, som jag sade tidigare, men nu har vi fått den här diskriminerande inskränkningen. Då ställer jag frågan: Hur tror man att det skall gå att skapa ett positivt företagsklimat när man gång på gång visar hur man i grunden misstror företagarna? Herr talman! Jag yrkar därför avslag på hemställan i SkU25 vad gäller mom. 1 och hemställer om bifall till reservation 1. En annan för det allmänna mycket marginell in- komstökning ger förslaget att ändra skattebestämmel- serna för värderingen av förmåner av resor för an- ställda i flygbolag. Detta är en gammal fråga. Den styrs inte heller av några statsfinansiella skäl utan är ett uttryck för en avundsjuka som många känner inför flygbolagsanställdas möjligheter att kunna resa ut till ett relativt lågt pris. Vad många då inte tänker på är de mycket rigorö- sa begränsningar som denna förmån är försedd med. Under mina år i näringslivet har jag träffat många förtvivlade strandsatta flygbolagsanställda som helt enkelt inte har kunnat komma hem på avsedd tid där- för att alla plan är fullbokade. Jag rekommenderar alla som är avundsjuka att tillbringa en söndagseftermid- dag eller söndagskväll på Kastrup. Då får ni kanske en något annan inställning. Att vara stand-by och inte veta om man kommer med ett plan inskränker alla möjligheter att kunna planera t.ex. sin semester riktigt bra. Man vet inte om man kommer fram i tid. Därför kan man inte boka hotell om man inte är villig att betala för logit även om man inte utnyttjar det osv. Det går kanske an att åka på det sättet för ensamma, men för familjer är det sannerligen ingen sinekur. Flygbolagsanställda borde väl som alla andra kun- na få erhålla personalrabatter, vilket som bekant är skattefritt om de håller sig inom rimliga gränser. Men i propositionen har man slagit fast att man inte kan betrakta reseförmånen som en personalrabatt. Motivet är att stand-by resor inte ingår i flygbolagets ordinarie sortiment. Ergo så är det ingen personalrabatt. Detta är hårklyveri. En flygresa är en färskvara. När planet lyft är möjligheten att kunna sälja ytterligare platser borta. Om man strax innan avgång kan konstatera att det faktiskt finns några tomma platser kvar har dessa inget marknadsvärde. Man kan inte gärna annonsera ut dem. Flygbolaget får alltså inga extra kostnader och den anställde får en möjlighet att komma utom- lands till ett lågt pris, men med stora begränsningar och utan garanti för hemresa. Ett annat skäl till att vi inte bör fatta något beslut i dag är att en relativt stor andel av de SAS-anställda använder sina ID-resor - det är så de kallas i bran- schen - för resor mellan bostadsorten och statione- ringen. Personalen förflyttas under en kortare eller längre tid och utför sitt arbete på annan ort. I en inter- nationaliserad värld, och i ett skandinaviskt företag är denna rörlighet naturlig. Denna typ av resor skall vara undantagna från beskattning. Men de kommer enligt detta förslag att ingå i beräkningsunderlaget för schablonberäkningen. Vem skall åläggas att hålla reda på om det är fråga om enskilda resor, eller resor som sammanhänger med placeringsorten? Herr talman! Vi har i dag ett schablonvärde för de flygbolagsanställdas reseförmåner. Vi kan gott ha kvar det till dess att regeringen kan presentera ett rimligare förslag. Det bör vara mindre byråkratiskt, och det bör innebära mycket mindre av administrativt arbete. Detta berör speciellt de mindre flygbolagen, som kommer att få mycket stora problem om den nu föreslagna åtgärden blir lag. Med det nuvarande för- slaget kommer det att bli svårt eller omöjligt att dek- larera förmånerna på ett korrekt sätt eftersom den skattskyldige självt inte kan vare sig beräkna underla- get eller kontrollera beräkningarna. Detta är ett tung- rott administrativt system för att uppnå - ja, vad vill man egentligen uppnå med den föreslagna reformen? Herr talman! Även nästa förslag är ett utslag av missriktad nit. I en allt hårdare konkurrens mellan de internationella flygbolagen har olika typer av trohets- rabatter introducerats. Det var till en början de ameri- kanska bolagen som erbjöd sina kunder bonuspoäng som sedan kunde omvandlas till resor. SAS tvingades följa efter, efter det att American Airlines genom att erbjuda bonus konkurrerat ut SAS på linjen till Chi- cago. Regeringen och utskottsmajoriteten anser att det rätteligen är arbetsgivaren som har fått trohetsbonu- sen, och att det är arbetsgivaren som skall lämna kontrolluppgift när någon utnyttjar bonusen för privat bruk. Det blir alltså arbetsgivaren som drabbas av ökade kostnader för att hålla reda på hur trohetsbo- nussystemet, som är ett avtal mellan flygbolaget och resenären, tillämpas. Lagrådet har ansett att dessa mycket komplicerade förhållanden måste studeras betydligt mer ingående innan kontrolluppgiftsskyldigheten regleras. Vi mode- rater anser att det är helt oacceptabelt att arbetsgivar- na under straffansvar blir ålagda ansvar för såväl kontrolluppgifter som arbetsgivaruppgifter om förmå- ner som arbetsgivaren dels inte har utgivit, dels inte på något sätt kan kontrollera. Detta är oacceptabelt i en rättsstat. Herr talman! Regeringen vill också ge skatte- myndigheterna ytterligare en månad, november må- nad, på sig för att under taxeringsåret kunna fatta beslut till den skattskyldiges nackdel. Detta innebär att skattemyndigheterna får ytterligare tid till sitt för- fogande, utan att den skattskyldige fått motsvarande tid för att förbereda sig. Vi moderater tycker därför att det vore rimligt att också den som lämnar särskild självdeklaration skulle få ytterligare en månad på sig. Som det är i dag är det lätt hänt att någon uppgift blir felaktig eller bortglömd på grund av tidspressen. Följderna för den enskilde blir som bekant mycket hårda. Det vore därför rimligt att fastställa den 2 maj som en gemensam dag för alla typer av deklarationer. Samtidigt bör skattemyndighe- terna få den begärda extra månaden för granskning. Vårt förslag överensstämmer för övrigt med ett för- slag från Riksskatteverket. Det är så enkelt att det inte behöver utredas ytterligare. Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga de reservationer som Moderaterna har avgett, men vill för tids vinnande endast yrka bifall till reservationerna 1 och 4. 0354810740804 N 2010-01-01 00:00:00 231981 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09102/#anf1