2349130 GJ09101 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:101 Onsdagen den 29 maj 1995/96 101 1996-05-29 00:00:00 Statlig garanti för anordnande av olympis- ka sommarspel i Sverige år 2004 4E9F7227-D7A0-455B-9B6A-E6B9535FAC9F 188 INGEMAR JOSEFSSON (s) s Herr talman! När jag har lyssnat på debatten har jag kommit att tänka på skillnaden mellan pessimisten och optimisten. Pessimisten säger: Nu kan det inte blir sämre. Optimisten säger: Jo, det kan bli mycket sämre. Det är ungefär så det är. De flesta är försiktiga, vågar inte och vill visa på problemen. I de länder som är våra konkurrentländer diskute- rar man möjligheterna, och vi tittar på var svårighe- terna finns. Till en viss del är det bra. På det sättet kan man få en möjlighet att analysera den situation man befinner sig i, för att göra en starkare ansökan. Men om man lyssnar på en del av talarna, inser man att de inte vill ha en starkare ansökan utan snarare vill säga att vi i Sverige inte duger till det här, att vi inte klarar av sådant här, att det här inte är vårt bord - det är Amerika, Ryssland och andra stora stater som skall hålla på med det här. Jag tror att det är fel. Jag tror dessutom inte att en olympiad bara gäller i 17 dagar, som man kan tro. Jag är inte så gammal, och jag var inte med 1912 när vi hade olympiad i Sverige. Men jag har ändå hört talas väldigt mycket om 1912. Det är alltså inte bara fråga om de 17 dagarna, utan det talas om det, och det lever vidare i en nation. Stadion i Stockholm kallas bara Stadion och har inget annat namn i övrigt, och det är en koppling till olym- piaden. Så är det i flera städer. I Helsingfors talar man om Olympiastadion, som kopplas direkt till den olympiad som var där. Lillehammer visste folk inte vad det var före olympiaden. Det får alltså oerhörda effekter, som går utöver de 17 dagarna. Jag har varit i Sydney och i Atlanta. Jag har pratat med dem som höll på med OS-satsningen i Atlanta, och jag har tittat på utställningen i Sydney för knappt ett år sedan och på vad som sker där. Det är satsning- ar som sker i de här samhällena. Vi skall inte göra likadant; det är inte våra satsningar. Men ingen kan säga att det inte betyder någonting för det samhälle där en olympiad skapas. Det görs satsningar som kommer samhället till del. De kan göras på ett klokt sätt, och de kan göras på ett dåligt sätt. Jag delar mycket av det som Elisabeth Fleetwood, Lars Lilja och Marianne Andersson har sagt, och jag skall inte kommentera det ytterligare. Marianne Andersson var inne på en del som jag tror är en orsak till att många människor blir oroliga för ett OS. Man tycker att detta är ett enormt evene- mang och säger: Vi som är så små, skall vi klara det här? Jag tror att den bästa jämförelsen för att visa hur stort arrangemanget är kan vara att beräkna hur många besökare som OS kommer att ha. Man räknar med att 250 000 kommer att röra sig i Stockholm under en OS-dag. Det ligger då 100 000 under antalet som besöker Vattenfestivalen. Detta är inte ett omöjligt arrangemang. Detta är ett arrangemang som vi vet hur vi skall handskas med. Jag tror att det är viktigt att säga det till alla. Detta är ingenting som är för stort för Sverige. Detta är ingen- ting som vi inte kan klara av. Visst är det ett stort evenemang, men vi har i Sve- rige gott anseende när det gäller att klara stora inter- nationella arrangemang. Vi har en folkrörelse som ställer upp på ett sätt som inte sker i andra länder. Arrangemanget kan också skapa arbetstillfällen, kanske tiotusentals arbeten under en sexårsperiod. Det kan heller inte vara fel. Det måste vara rätt att våga satsa. Vi kommer ut till ungefär 3 miljoner TV-tittare över hela världen, där vi kan marknadsföra Sverige, vårt sätt att vara och vad vi tycker. Det är en unik möjlighet att profilera Sverige utomlands. När jag hör Ewa Larsson är jag rätt bergis på att om vi fick en sponsor som tog hela evenemanget så skulle Ewa Larsson ändå inte satsa på OS. Det är själva OS hon är emot. De andra sakerna är svepskäl. RRV har dömt ut det här evenemanget, sade Ewa Larsson. Det har RRV faktiskt inte gjort. Man har visat på vad man upplever som brister. Jag vill påstå att alla de remissinstanser som kommit in med påpe- kanden har gjort en insats. Det innebär faktiskt att vi kan göra en ansökan bättre och se till att eventuella misstag som skulle kunnat begås kan undvikas. Det är bra med kritik. På det stadium som vi nu befinner oss på har vi gott om tid för att analysera den kritik som har kommit och för att rätta minus till plus. Egentligen har ingen remissinstans sagt nej till det här projektet, och det är väl värt att notera. Riksdagen har tidigare haft möjligheter att fatta beslut om den här typen av garantier. Jag vill nämna att vi har haft sådana både till VM i Göteborg och till vinter-OS i Falun, Östersund, Åre, Ragunda. Detta är inget unikt. Den här garantin är faktiskt mindre än vad garantin har varit till en del av de mindre spelen. Riksdagens åtaganden är alltså inte större än de man har gjort tidigare. Det är inget unikt som riksdagen nu håller på att göra när man ställer sig bakom den här delen. Men jag vill också säga att detta är en satsning inte bara för en del av Sverige utan för hela Sverige. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut- skottets hemställan. 0489591175704 N 2010-01-01 00:00:00 231958 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09101/#anf188