<anforande>
<dok_hangar_id>2349130</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:101 Onsdagen den 29 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statlig garanti för anordnande av olympis- ka sommarspel i Sverige år 2004</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>36BE6635-52B2-41D8-8EE4-4818D911B168</anforande_id>
<anforande_nummer>170</anforande_nummer>
<talare>Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Lars Lilja redovisade de väldigt sam-
stämmiga invändningar som finns mot att klara ett
lotterinetto på i storleksordningen två och en halv
miljarder kronor. Man tror inte att det är realistiskt,
åtminstone inte om den undanträngning som nyss har
diskuterats skulle uppstå.

Mina frågor blir då: Varför inte göra förslaget
realistiskt, och anpassa det till de synpunkter som är
så samstämmiga? Varför inte utnyttja det som Folk-
partiet har föreslagit, nämligen att ordna en sådan
koppling till idrottsrörelsen att detta ger en verklig
merförsäljning? Man bör, som i vissa andra fall, kun-
na gå ut och säga: "Köp den här lotten, si och så
mycket av pengarna går direkt till svensk idrottsrörel-
se och till en OS-satsning".

Jag tycker att det är konstigt att man först accepte-
rar de sanningar som experterna, i det här fallet Tip-
stjänst och Riksidrottsförbundet, uttalar, för att sedan
låtsas som om de inte har någon betydelse och låta
förslaget ligga oförändrat.
</anforandetext>
<intressent_id>0593022437106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>231940</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09101/#anf170</protokoll_url_www>
</anforande>
