<anforande>
<dok_hangar_id>2349129</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ09100</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:100 Tisdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>100</dok_nummer>
<dok_datum>1996-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1995/96:208 om ut- försäljningar av allmännyttiga bostadsföretag</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>25FE800C-E37D-4DCF-91E2-B31E3422154C</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>CARINA MOBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! För att försöka förbättra bilden av hur
en affär av detta slag faktiskt har betydelse långt utan-
för en kommuns gränser vill jag göra en jämförelse
med ett annat kommunalt bostadsbolag i en kommun
som ligger nära Nacka, nämligen Botkyrka kommun.

I Botkyrka har man sålt ut en liten del av det
kommunala bostadsbolagets fastigheter, nämligen det
absolut bästa beståndet, för att bättre klara av det
kvarstående. Man anser att det är en mycket dålig
metod att sälja ut, men man var helt enkelt tvungen att
frånsäga sig den kanske vassaste delen av det instru-
ment som man har för att klara av att ta ett fortsatt
ansvar för den sociala bostadspolitiken. I Botkyrka
tycker den politiska majoriteten att detta är mycket
viktigt. Det orimliga ligger i att det som den ena
kommunen fattar beslut om att realisera i form av
tillgångar, att avveckla, väljer en annan att utveckla. I
denna jämförelse skulle Nackahem kunna anses vara
en tillgång och Botkyrkabyggen en skuld för respekti-
ve kommun. Samtidigt har båda kommunerna samma
ansvar för sina invånare genom en lång rad lagar. Det
ligger nära till hands att fråga sig om inte alla kom-
muner längre har samma ansvar, det ansvar som man
med bred politisk enighet tog på sig under de år som
man tog emot statliga subventioner för att kunna byg-
ga upp sitt bostadsbestånd.

I Botkyrka avvisar det kommunala bostadsbolaget
i dag nio av tio bostadssökande därför att man helt
enkelt inte rent ekonomiskt klarar av att ta emot fler
socialbidragsberoende personer, detta trots att 7,2 %
av lägenheterna står outhyrda.

För att klara integrationspolitiken - även det en
inrikespolitisk fråga - måste den sociala bostadspoli-
tiken fungera. Vi måste ha allmännyttiga bostadsbolag
eller kommunala bostadsstiftelser. Den privata mark-
naden klarar inte av detta. Det finns det alltför många
bevis på vad Fastighetsägareförbundet än säger. Vil-
ken effekt kommer utförsäljningen av det välskötta
bolaget i Nacka att få för kommuner som Botkyrka,
Huddinge och Södertälje? Vem har det slutgiltiga
ansvaret för allas rätt till en god bostad till en rimlig
kostnad? Dessa frågor måste beaktas i sammanhanget.
Det handlar om att bryta segregationen. Och i det
arbetet har vi alla ett mycket stort ansvar. Dessa ex-
empel är hämtade från min egen valkrets, men de
skulle lika gärna ha kunnat hämtats från exempelvis
Malmöregionen.

På andra håll i världen byggs s.k. socialbostäder. I
vårt land har vi satsat på ett integrerat boende och har
kanske världens högsta boendestandard. Att segrega-
tionen inte är ännu större än vad den är beror förmod-
ligen på de kommunala bostadsföretagen och den
tidigare förda politiken. Jag vill därför be bostadsmi-
nistern att med stor tyngd väga in dessa aspekter på
vilka konsekvenser en total utförsäljning av allmän-
nyttan i en kommun kan få för den övriga regionen.
Vi måste bli mer tydliga i vår politik, så tydliga att
även Inga Berggren och hennes partikamrater förstår
vad vi menar.
</anforandetext>
<intressent_id>0824721092613</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>231764</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09100/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
