2349129 GJ09100 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:100 Tisdagen den 28 maj 1995/96 100 1996-05-28 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:208 om ut- försäljningar av allmännyttiga bostadsföretag interpellationsdebatt 3129A6D6-6E90-4D5A-B13A-7DEC1B7585C5 25 OWE HELLBERG (v) v Fru talman! Först vill jag tacka Carina Moberg för hennes redovisning av sin ideologiska inställning i den här frågan. Jag hade hoppats att den inställningen omfattar alla socialdemokrater, men jag är inte helt övertygad om det. Jag har vid några tillfällen frågat Jörgen Anders- son vilken roll kommunerna skall spela när det gäller att föra en social bostadspolitik. Svaren har varit undvikande, och hänvisningar till den bostadspolitiska utredningen har varit vanliga. Det mesta av lagstiftningen om kommunernas rät- tigheter och skyldigheter togs bort av den borgerliga regeringen under socialdemokratiska protester. Man behöver inte upprätta bostadsförsörjningsprogram och inte ha någon uppfattning om bostadsefterfrågan. Bostadsförmedlingen avvecklas mer eller mindre, och hyresgästernas inflytande har reducerats på flera punkter. Det återstår att förlita sig på att den sociala bostadspolitiken utövas av de kommunala bostadsfö- retagen. Numera jämställs de med de privata bostads- företagen, vars uppgift i första hand är att förvalta ägarnas kapital och inte att föra en social bostadspoli- tik. I flera kommuner finns det långt framskridna pla- ner på att sälja ut stora delar av de kommunala bo- stadsföretagen, t.ex. i Uppsala, Gävle och Linköping. Nackahem är alltså långt ifrån ensamt. I Gävle och Linköping är planerna tills vidare avvärjda på grund av omfattande protester. I Linköping ställs dock om- fattande krav på ökad vinst i företaget, för att den skall kunna delas ut till ägaren, Linköpings kommun. Frågan till inrikesministern måste än en gång bli: Vilken uppgift skall kommunerna ha? Vilken möjlig- het har de i dag att föra en social bostadspolitik? Skall de ha kvar sina bostadsföretag? På vilket sätt tänker staten medverka till att den sociala bostadspolitiken kan behållas? Utan kommunala bostadsföretag faller ju faktiskt även bruksvärdesprincipen. Staten inrättade en gång olika former av bidrags- system för att ge alla möjlighet att efterfråga en god bostad till ett rimligt pris. De kommunala bostadsföre- tagen är en del av det kapital som många kommuner nu är beredda att sälja ut till privata intressen. Politiken på 80-talet och 90-talet har bäddat för den här situationen. Det gäller inte minst skatterefor- men som innebar att lägre inkomstskatt för dem som tjänar bra byttes mot högre boendekostnader för alla. Ändrade villkor för de kommunala bostadsföretagen när det gäller räntesubventioner och moms har gjort det svårt för många företag. I Sverige gäller faktiskt Europas högsta boendekostnader just nu. Allt fler måste byta lägenhet till mindre eller billi- gare. Enligt Boverket har ca 250 000 hushåll hittills gjort det, och över 500 000 hushåll tror att de måste byta under de närmaste åren. I den bostadspolitiska utredningen pågår ingen de- batt om någon social bostadspolitik. Tvärtom talas det där om de kommunala bostadsföretagens behov av att öka sin soliditet genom ökade rörelsevinster eller kapitaltillskott från ägarna, dvs. kommunerna. Jag förstår att många kommuner då känner sig frestade att sälja ut sina bostadsföretag för att slippa ansvaret. Men vart tar då den sociala bostadspolitiken vägen? Vad är ministerns inställning i frågan? Någon åsikt måste han väl ha utan att alltid hänvisa till den bo- stadspolitiska utredningen och dess uppdrag. 0111536149811 N 2010-01-01 00:00:00 231762 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ09100/#anf25