2349243 GI0999 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:99 Onsdagen den 3 maj 1994/95 99 1995-05-03 00:00:00 Invandrar- och flyktingpolitiken D23FD776-AC51-4D22-B00C-155E3280B17A 8 ULLA HOFFMANN (v) v Fru talman! Det övergripande målet för svensk in- vandrarpolitik kan sammanfattas i begreppen: jämlik- het, valfrihet och samverkan. Målet innebär att rättig- heter och skyldigheter skall gälla för invandrare i samma utsträckning som för den övriga befolkningen. Det samhälle vi nu ser växa fram präglas av motsätt- ningar, klasskillnader och segregering. På viktiga områden som hälsa, bostad och arbets- marknad har de invandrades situation kraftigt försäm- rats under 1990-talet. Antalet invandrare som är bero- ende av bidrag ökar. Det mångkulturella och jämlika samhälle som en majoritet av befolkningen strävar efter har ersatts av ett segregerat samhälle där klyftan mellan de invandrade och majoritetsbefolkningen ökar. Vänsterpartiet välkomnar mot denna bakgrund att regeringen och riksdagen uppmärksammat frågan, dels genom att tillsätta en invandrarpolitisk kommitté, dels genom socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om invandrartäta bostadsområden. Det är bra att det ägnas särskild uppmärksamhet åt de inva- drades situation på arbetsmarknaden och betydelsen av svenskkunskaper som viktiga förutsättningar för en framgångsrik integrationsprocess. Fru talman! Undervisningen i grundskolan skall präglas av öppenhet och internationalism, säger man. Tillgången till flera språk och kulturer är en rikedom som skall tas till vara. Men undervisningen av invand- rade elever i grundskolan har allvarliga brister. Över 20 % av eleverna med invandrarbakgrund slutar grundskolan utan fullständiga betyg jämfört med 5 % av samtliga elever. Vänsterpartiet har sedan länge krävt att kvaliteten på undervisningen i svenska som främmande språk skall höjas. Alla barn skall kunna fullfölja sin grundutbildning, och det är kommunernas ansvar att se till att så sker. Det får också i dag anses som bevisat att förut- sättningen för tvåspråkighet, dvs. för att lära sig svenska som andra språk, är modermålsträning och hemspråksundervisning. Hemspråksundervisningen ger också barnen möjlighet att sammanföra sina båda identiteter, den egna och den svenska, till en. Det finns därför inga som helst pedagogiska eller andra godtagbara skäl till att rätten till hemspråksun- dervisningen skall vara begränsad till sju år. Ingenting talar för att invandrarelever uppnår aktiv tvåspråkig- het på just sju år. Vi kan ju jämföra med svenska ungdomar som läser svenska i nio år och engelska i sex till nio år. De flesta svenska ungdomars eng- elskkunskaper efter avslutad grundskola utsträcker sig till slang, svordomar och könsord och ett tydligt kroppsspråk där fingerfärdigheten är stor. Många av flyktingbarnen har dessutom traumatis- ka upplevelser bakom sig, vilket leder till bristande koncentration, ångest och försenade reaktioner. Att man får tala om dessa upplevelser på sitt hemspråk är viktigt. Det är viktigt att man snabbt kommer i gång med sina svenskstudier i kommunen, men många tvingas vänta alltför länge. Antalet undervisningstimmar måste öka och kvaliteten på SFI-undervisningen hö- jas. I vissa kommuner är målet med svenskundervis- ningen att eleven efter avslutad kurs skall klara sitt dagliga liv och kunna söka enklare arbeten. Ett sådant mål innebär en utbildning till underordning och för- tryck. Målet måste vara att man efter avslutade SFI- studier skall ha sådana kunskaper i svenska språket att man kan fungera på arbetsmarknaden i det yrke man är utbildad för eller studera vidare. Det är därför hög tid att inrätta det särskilda metodutvecklingscentrum för undervisning i SFI som riksdagen beslutade om i våras. Fru talman! I mitten av 60-talet hade Sverige en högkonjunktur. Industrin formligen skrek efter ar- betskraft. Arbetskraftsbehovet möttes på två sätt: dels genom att kvinnan frigavs villkorligt, dels genom att vi importerade - i många fall var det faktiskt fråga om ren import - arbetskraft. De första av våra arbets- kraftsinvandrade kamrater kan vittna om förödmju- kande behandling - det klämdes på muskler och man tittade dem i munnen för att konstatera om de var arbetsdugliga eller inte. På samma sätt går man till väga när man köper en häst på Kiviks marknad. Denna invandrade arbetskraft var ekonomiskt lön- sam för det svenska samhället, eftersom de invandra- de tog de jobb som svenskarna inte ville ha. De hade fått sin skolgång och yrkesutbildning i respektive hemland. Sverige importerade med andra ord en fär- digutbildad arbetskraft. Många av dem som invandra- de under 60- och 70-talen hade dessutom flera jobb för att dels klara sig i Sverige, dels kunna skicka pengar till familjen i hemlandet. Eftersom de betalade skatt och arbetsgivaravgifter har dessa invandrade kvinnor och män bidragit till Sveriges uppbyggnad och tillväxt med sina skatter och avgifter, samtidigt som de varit med om att bygga upp vårt välstånd i en tid då det saknades arbetskraft. Merparten av invandrade kvinnor har hamnat i de mest monotona, de tyngsta och de intellektuellt mest utarmade jobben, och där har de funnits kvar under alla år. Många av dem är nu utslagna till följd av arbetsskador. Det finns ett klart vetenskapligt bevisat samband mellan arbetsmiljö, arbetsvillkor och utslagning. Trots detta försöker etablissemanget att skjuta över skulden på de enskilda kvinnorna och männen och bortse från deras arbetssituation. I stället för att se problemen i arbetssituationen ser man de invandrade kvinnorna och männen som ett problem. I stället för att erkänna att den invandrade befolkningen är i ett strukturellt underläge försöker man att individualisera problemen och ge dem kollektiva förtecken. Risken finns att stora invandrade grupper slussas in i en underklass som permanentas. AMS måste därför redan nu omprioritera en del av sina åtgärder så att en större andel kommer att riktas till invandrare. Då måste också invandrade kvinnors situation uppmärksammas särskilt. AMS måste kunna erbjuda kurser i ekonomi, skatter och hälsoskydds- lagstiftning likaväl som det borde underlättas för invandrade akademiker att komplettera sina utbild- ningar. Vänsterpartiet anser därför att de medel som regeringen avsatt till särskilda insatser i invandrartäta områden inte är tillräckliga, och vi vill därför anvisa ytterligare 125 miljoner. Fru talman! Vid FN:s sociala toppmöte i Köpen- hamn i våras förband sig medlemsländerna i com- mittment 4 att: Vi skall formulera eller vidta åtgärder för att stärka respekten för och skyddet av de mänsk- liga rättigheterna för invandrare för att eliminera den ökande rasismen och främlingsfobin. I tider av lågkonjunktur höjs ofta främlingsfientli- ga röster. Hög arbetslöshet gör det lättare att hävda att vi inte har råd att ta emot människor från andra län- der. Det finns krafter i samhället som underblåser främlingsfientlighet och sprider fördomar genom lögner och propaganda. Genom olika uttalanden ställs svaga grupper mot varandra. Skall vi i Sverige låta 5 000 bosnier med kroatiska pass få skydd här? Jag citerar direkt ur snabbprotokollet från riksdagsdebat- ten den 29 mars: "Det är 600 000 människor (i Sveri- ge) som inte har något jobb. Dess värre är det också så att många människor inte har bostad. Det kan man inte alltid garantera, inte ens i Sverige." Därigenom ställs även nu i riksdagen två svaga grupper mot var- andra, något som Ny demokrati var specialist på un- der den förra mandatperioden. Jag vill i det här sammanhanget påminna riksda- gens ledamöter om EU-parlamentets mötesdokument om respekt för de mänskliga rättigheterna i den euro- peiska unionen. I punkt 93 kritiserar parlamentet starkt många medlemsstaters praxis att blott bevilja asylsökande uppehållstillstånd av humanitära skäl i stället för flyktingstatus, eftersom de därigenom från- tas rättigheter som är knutna till flyktingstatus likaväl som rätten till familjeanknytning. Det kanske är något för Gustaf von Essen att tänka på. Det får här räcka med att peka på att av asylsö- kande från Bosnien har Sverige gett flyktingstatus till endast mellan 2 och 3 % medan Frankrike har gett flyktingstatus till ca 60 % och Nederländerna till mellan 80 och 90 %. Bland asylsökande som i Sverige fått status som humanitära fall finns många som våld- tagits eller torterats på annat sätt av polis eller militär i hemlandet. Det förefaller osannolikt att alla bosnier som har flyktingskäl flyr till Frankrike eller Neder- länderna medan resterande flytt till Sverige. Även här har EU-parlamentet synpunkter. Man uppmanar i punkt 95 av ovan nämnda dokument medlemsstaterna att inte bidra till främlingsfientlighet mot asylsökande genom att inför allmänheten förklara att de människor som inte har rätt till flyktingstatus ofta är människor som inte blir utsatta för förföljelse och därför inte har något skyddsbehov. Fru talman! I SfU:s betänkande 13 behandlas ock- så den internationella samverkan. Enligt min och Vänsterpartiets mening är FN:s flyktingkonvention otillräcklig. Regeringen bör därför i FN verka för en kompletterande flyktingkonvention efter mönster av OAU-konventionen och Cartagenadeklarationen. Vi anser också att regeringen i EU med kraft måste mot- verka att fler EU-stater försöker vältra över bördorna av flyktingmottagandet på bl.a. de bräckliga demo- kratierna i Östeuropa. Utskottet har valt att hänvisa till den sittande invandrings- och flyktingpolitiska kommittén i stället för att uttala sig. Vi har därför valt att bifoga ett särskilt yttrande i denna fråga. Vänsterpartiet har länge ansett att Invandrarverket i dess nuvarande form bör avvecklas och en mindre myndighet upprättas som ansvarar för flyktingslussar- na, utslussningen av de asylsökande till kommunerna, m.m. Ansvaret för olika invandrarpolitiska sakfrågor bör överföras till de departement eller myndigheter dit de olika frågorna hör. Nu stödjer även Invandrarver- kets generaldirektör oss. Vi anser också att det är omöjligt att spara 800 miljoner på flyktingmottagan- det utan att rättssäkerheten åsidosätts, även med ett fast volymantagande. Fru talman! När Vänsterpartiet skulle anta sin in- vandrarpolitiska plattform ansåg jag att invandrare och flyktingar enbart framställs som problem för det svenska samhället och för svenskarna. Jag känner likadant under den här debatten. Vi diskuterar enbart problemen och glömmer allt det positiva med ett mångkulturellt samhälle. T.ex. har ca 4 500 svenskar i Sverige arbete som är direkt relaterat till flyktingar. Till detta skall läggas alla tolkar inom t.ex. sjukvår- den och frivilligorganisationerna. I dagens Sverige lever människor med vitt skiftande bakgrund sida vid sida. I många kommuner upplevs människor från andra kulturer som en tillgång, och vid mötena upp- står ljuv musik. Ibland säger det bara klick som det gjorde mellan kungen och drottningen och som det gjort för många av medlemmarna i Återföreningen. Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer, men jag har förstått att jag på grund av tidsbristen bara kan yrka bifall till en av dem. Jag har då valt att yrka bifall till reservation nr 7. 0166402877505 N 2010-01-01 00:00:00 241543 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0999/#anf8