2349243 GI0999 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:99 Onsdagen den 3 maj 1994/95 99 1995-05-03 00:00:00 Bostadsförsörjningen 2A7CC747-3064-4430-9C13-F53A793F911B 57 STIG GRAUERS (m) m Fru talman! Vi skall nu behandla bostadsutskottets betänkande nr 13. Till detta har fogats 24 reservatio- ner, varav vi moderater står för 15 stycken. I dessa för vi fram vår politik inom denna viktiga sektor. Inget område har väl reglerats så starkt och styrts så ensidigt mot ett offentligt ägande som bostadspoli- tiken och, fru talman, inget politiskt område har väl varit föremål för så stora besvikelser - inte minst efter det glada 80-talet - som detta område. Subsidier i alla tänkbara former förstärkte den lag- reglering som gynnade offentligt drivna företag. Av- sikten var att bygga - som det hette på 50-talet - billigare och bättre bostäder i kommunal regi. Bidragsfloran utformades så att den inte i första hand hjälpte människor ur en förödande trångboddhet, utan i stället så att den medverkade till en överkon- sumtion. Miljonprogrammets kvantitativa mål blev mer dominerande än rimliga kvalitativa mål. De blev mer dominerande än bostadskonsumenternas egna önske- mål och prioriteringar och mer dominerande än boen- demiljön och det fria valet av bostadsplats och boen- deform. Efterkrigstidens socialdemokratiska bostadspolitik har lämnat spår som förskräcker. De många allmännyttiga bostadsföretagen som står - eller av och till har stått - inför ekonomisk ruin vittnar om detta. Alla räddningsaktioner med olika former av kom- munala subsidier - utöver de statliga - vittnar om detta. Finansiella konstruktioner, såsom ökning av aktie- kapitalet och tillförande av apportegendom eller ak- tieägartillskott, vittnar om detta. Idén med räntelån som ytterligare en väg att över- brygga finansiella problem vittnar också om detta. Fru talman! I våra 15 reservationer anvisar vi and- ra vägar att utforma svensk bostadsförsörjning på. Om man kan karakterisera den gamla socialdemo- kratiska inriktningen som ett försök med politisk planekonomisk tyngdpunkt, skall våra förslag karak- teriseras av att ha tyngdpunkten på den enskilde bo- stadskonsumenten och dennes vilja och förmåga att fritt välja och utforma sin boendeform efter de skif- tande behov, familjeförhållanden, arbete, fritid, m.m. i olika skeden framkallar. I reservation nr 1 tar vi moderater upp grundläg- gande frågor för denna bostadspolitiska inriktning. Vi säger att den enskildes rätt att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt eget boende måste garanteras. Det förutsätter att förutsättningar skall skapas för ett rikt utbud av småhus, bostadsrätter, hyreslägenheter och ägarlägenheter med olika plan- lösningar, olika rumsalternativ och olika standard. Våra utgångspunkter är att bostadsmarknaden skall formas efter människornas behov. Politisk styr- ning - det visar historien alldeles entydigt - är inte möjlig när den enskilde bäst vet vad som i varje skede i livet passar denne. Innebörden av denna insikt är att vi förordar att fyrpartiregeringens bostadspolitik skall fullföljas genom att subventionsavvecklingen fortsättes, genom att alla upplåtelseformer likabehandlas, genom att offentligt ägda s.k. allmännyttiga bostadsföretag av- yttras, genom att äganderätten förstärks och genom att avregleringen fortgår. Fru talman! Jag yrkar bifall till denna reservation. I reservation nr 2 tar vi avstånd från utskottets skrivning angående regeringens sätt att inom sitt kansli handlägga de bostadspolitiska frågorna. Det är inte en fråga för utskottet. I reservation nr 3, som rör bostadsbyggnadsbeho- vet, vänder vi oss mot majoritetens skrivning som vi menar är en direkt fortsättning på den gamla politi- kerstyrda eran som visat sig så omöjlig i praktiken. Utgångspunkten skall vara att hushållens önskemål i möjligaste mån skall styra. Vidare skall det finnas alternativ. Sköter inte en fastighetsägare sin fastighet genom att efter hand reparera, bygga om eller tillföra erfor- derliga tillbyggnader så får denne finna sig i att de boende flyttar. Förbättrar han inte inomhusklimatet då så erfordras får han stå sitt eget kast när de boende väljer en bättre bostad. Enligt vår mening är det inte staten som genom subventioner skall styra sådana förbättringar utan det är konkurrens och valfrihet som skall vara styrande. I reservation nr 4 tar vi upp kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen. Jag har i detta anförande redan berört synpunkter på denna fråga. Utöver de synpunkter som jag har lämnat vill jag i samband med denna reservation ta upp frågan om den kommunala borgen till egna bostadsbolag. Genom en borgen tillerkändes de kommunala bo- stadsbolagen en lägre kreditkostnad och kunde såle- des konkurrera ut privata alternativ. Detta var osunt och motverkade den mångfald som de boende enligt alla undersökningar efterfrågar. Detta var också osunt därför att borgensansvaret ersatte det riskkapitalenga- gemang som kreditgivarna i annat fall skulle ha krävt av bolagen. Till sist gav ju kommunal borgen guld- kant åt institutets engagemang i kommunala bolag. Engagemangen blev helt riskfria för kreditgivarna och prövningen således mindre god. Haningeexemplet visar bl.a. på detta. I reservation nr 5 berörs boendesegregationen. Jag vet att det ligger ett stort antal krafter bakom segrega- tionen, och det går inte att finna en bostadspolitisk lösning för alla dessa. Men att den ideologiskt beting- ade satsningen på kommunägda hyresfastigheter bi- dragit till segregationen kan det knappast råda tvivel om. Inte minst den ensidighet i utbudet som vi mode- rater så ofta har varit kritiska emot, liksom den fysis- ka utformningen av boendemiljön, har bidragit till att öka segregationen. Bostadsområden med en blandning av boendefor- mer och hustyper, med större eller mindre inslag av t.ex. egnahem eller bostadsrättslägenheter, har enligt vår mening visat betydligt lägre tendens till boende- segregation. Ungdomars boende behandlas i reservation nr 6, där vi också talar för ett fritt utbud och ökade möjlig- heter för fritt val av bostad för unga människor. I reservationerna nr 8 och 9 pekar vi på två bo- stadsfinansiella frågor. Bosparandet gör den enskilde stark vid val av bostad. Men bosparandet skulle också betydligt ha minskat de senaste årens kris, om det hade funnits i större omfattning än det hittills gjort. Vi moderater kräver därför att de erforderliga politiska besluten för ett bosparsystem snarast fattas. Bostadssubventionssystemen har under lång tid bidragit till fördyringar och till snedvridning av kon- kurrensen. Fyrpartiregeringen bytte ut det äldre rän- tebidragssystemet mot ett nytt som helt skulle slopa bostadssubventionerna för tillkommande hus fram till år 2000. I vår motion Bo231 föreslår vi förändringar i räntevillkoren även för de äldre subventionssystemen som innebär att avvecklingen också av dessa påskyn- das. Fru talman! Jag har berört huvuddragen i vår poli- tik vad gäller bostadsförsörjningen. Vi moderater ser det som mycket angeläget att man nu överger den politikerstyrda och planekonomiskt styrda politiken till förmån för en politik som ger den enskilde med- borgaren större frihet att välja. Som en tilläggseffekt uppnår vi det mest effektiva sättet att utnyttja det kapital som det civila samhället satsar på boendet. Med andra ord sparar vi i statsbud- geten genom att låta den enskilde välja bostad. Jag yrkar bifall till reservation nr 1. 0373939465804 N 2010-01-01 00:00:00 241592 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0999/#anf57