<anforande>
<dok_hangar_id>2349243</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:99 Onsdagen den 3 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Invandrar- och flyktingpolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C098D814-D5FF-47C9-9D05-9B3F54949C9B</anforande_id>
<anforande_nummer>45</anforande_nummer>
<talare>LENNART ROHDIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi diskuterar i dag ett utskottsbetän-
kande som bl.a. behandlar ett stort antal motioner om
svensk och internationell flyktingpolitik, och det är
därför naturligt att vi tar upp den i dag mest brännan-
de frågan av alla, nämligen den som gäller bosnien-
kroaterna i Sverige. De besked som vi har fått av
invandrarministern innan han hastade vidare är långt
ifrån tillfredsställande.
I går slog, som flera talare har påpekat, ett stort
antal raketer ned i Zagrebs centrum. Det var inte
oförutsett av dem som har kunnat bedöma utveckling-
en under en längre tid av året, men ändå skakade det
världen. Efter de besked som vi i dag har fått kan man
fortfarande fråga sig om det skakar Invandrarverket,
Utlänningsnämnden och framför allt invandrarminis-
tern.
I den senaste debatten, den 29 mars, hängde in-
vandrarministern med stöd av Rune Backlund och
Gustaf von Essen upp sig på beskedet att om läget
skulle förändras, skulle man se på frågan. Jag frågar
mig hur mycket läget skall förändras för att den un-
danflykten inte längre skall vara tillämplig.
Man hängde också upp sig på löften från och avtal
med den kroatiska regeringen, en regering som förvis-
so lämnar mycket övrigt att önska när det gäller de-
mokrati och MR-frågor. Det gäller en regim som
enligt många bedömare bär ett medansvar för krigs-
förbrytelser som har begåtts i Bosnien under de gång-
na tre åren. I en artikel i Dagens Nyheter i går visades
mycket klart hur denna regim behandlar grundläggan-
de rätts- och MR-frågor i sitt eget land.
Detta hängde man upp sig på. Nu har vi besked.
Invandrarministerns besked i dag är ynkligt. Han sade
att det inte blir någon omprövning, eftersom regering-
en inte kan göra någon sådan. Men sedan regeringen
fattade sina praxisbeslut i de här ärendena har invand-
rarministern vid ett stort antal tillfällen haft presskon-
ferenser och skrivit tidningsartiklar där han mycket
klart har givit uttryck för sin uppfattning om hur den
här frågan skall skötas. Då kan invandrarministern ge
besked men inte i Sveriges riksdag. Jag skall inte säga
att man gömmer sig bakom myndigheterna, men det
är en ren undanflykt att hänvisa till Sveriges konstitu-
tion. Den gäller uppenbarligen inte på presskonferen-
ser och i våra media.
Invandrarministern säger att han inte vågar ha nå-
gon uppfattning - situationen är oklar, och det kan ha
varit en isolerad incident. Invandrarverket uppskjuter
nu de närmaste veckorna - av praktiska skäl, sade
invandrarministern - återförvisningen av bosnienkroa-
terna.
Isolerad incident! Man undrar om regeringen över
huvud taget har någon politisk uppfattning om vad
som sker i det forna Jugoslavien. Frågan har kunnat
ställas i flera andra debatter här i riksdagen.
Isolerad incident! Inget enskilt angrepp på Zagreb
under det halvår då det var ett regelrätt krig mellan
Serbien och Kroatien 1991 hade en sådan omfattning
som gårdagens.
Det pågår, som har sagts här, flygbombningar från
kroatisk sida i västra Slavonien. 5 000 serber är på
flykt. Flera viktiga städer har intagits av de kroatiska
styrkorna. Krajinaserberna flygbombar över gränsen
inne i Bihacområdet i Bosnien. Krajinaserberna bom-
bar Karlovac.
Regeringen vågar inte ha en uppfattning i frågan
om det här är en isolerad incident. Jag frågar mig om
invandrarministern lika sällan har möjlighet att få
höra vad utrikesministern och biträdande utrikesmi-
nistern har för uppfattning om läget på Balkan som vi
har haft här i riksdagen.
Fru talman! Förra året och även i år har jag motio-
nerat om en förändring och uppdelning av Invandrar-
verket. Jag hade på 80-talet som tjänsteman på In-
vandrarverket en stor del i de förändringar av Invand-
rarverkets organisation som genomfördes när Invand-
rarverket blev en stor och omfattande flyktingmot-
tagning. Märk väl att det redan då fanns bedömare
som varnade för vad detta mastodontverk skulle kun-
na innebära. Jag tyckte liksom många andra inte att
den utvecklingen var nödvändig.
Redan som statssekreterare för invandrar- och
flyktingfrågor för ett par år sedan var jag tvungen att
erkänna att farhågorna har bekräftats. Även förra året
motionerade Vänsterpartiet i samma riktning. I år har
Moderaterna med två motioner undertecknade av vice
ordföranden i utskottet och även Kristdemokraterna
motionerat i samma riktning. Utskottet hänvisar nu
liksom tidigare till pågående utredningar, men det
finns i direktiven till de utredningar som tar upp frå-
gan om hur Invandrarverkets organisation skall hante-
ras framöver inte ett ord om detta.
Man hänvisar till att Invandrarverket har en intern
organisationsutredning. Skall vi i riksdagen, som skall
fatta de politiska besluten om invandrar- och flykting-
politikens utformning, vänta på vilka beslut Invand-
rarverkets interna organisationsutredningar förelår oss
att fatta?
Invandrarverkets generaldirektör Björn Weibo har
nu uttalat sig i samma riktning, och invandrarminis-
tern hälsar genom sin pressekreterare att han inte har
något emot att frågan diskuteras. Men då vore det väl
rätt rimligt att Invandrarpolitiska utredningen och
Flyktingspolitiska utredningen fick i uppdrag att stu-
dera även detta i enlighet med de motioner som
väckts och reservation nr 8 från Vänsterpartiet med
angivande av tilläggsdirektiv.
För att spara kammarens tid yrkar jag bifall till
Vänsterpartiets reservation nr 8. Jag tycker att både
Moderaterna och Kristdemokraterna, som har likaly-
dande motioner, borde kunna sluta upp bakom detta.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag kommentera
inte den föregående utan den förste talaren i dagens
debatt. Denne är flyktingpolitisk talesman för riksda-
gens största oppositionsparti, och det bör rimligtvis ge
honom en viss tyngd. Hans inlägg här bestod av en
lång rad av svepande generaliseringar, misstänkliggö-
randen och förenklingar av den typ som de flesta av
oss efter höstens riksdagsval trodde inte längre skulle
förekomma från riksdagens talarstol.
Gustaf von Essen sade: Vi kan inte ge alla flyk-
tingar i världen fristad i Sverige. Vi kan inte ta ansvar
för alla regionala flyktingsituationer i världen.
Jag vill ställa en fråga Gustaf von Essen. UNHCR
har uppskattat att vi har haft 15 - 25 miljoner flyk-
tingar runt om i världen under de senaste 15 åren. För
vilka regionala flyktingkonflikter har Sverige tagit
huvudansvaret under dessa 15 år? Vilka regionala
flyktingkonflikter borde Sverige inte ha tagit ett hu-
vudansvar för, Gustaf von Essen?
Om man från riksdagens talarstol slänger ur sig en
sådan typ av svepande formuleringar är man också
skyldig ett svar på dessa frågor, Gustaf von Essen.
</anforandetext>
<intressent_id>0789744347006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>241580</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0999/#anf45</protokoll_url_www>
</anforande>
