<anforande>
<dok_hangar_id>2349243</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:99 Onsdagen den 3 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Invandrar- och flyktingpolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EB8754C9-7C96-430E-8510-0177F615B17F</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>ROSE-MARIE FREBRAN (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>replik
Fru talman! I natt kunde man ta del av följande
rapportering: Panik utbröt i Zagreb när raketerna slog
ned och vållade död och förödelse. Bilar stod i lågor.
Fönster blåstes ut, och det låg glödande människor på
gatan. Skolor och daghem stängdes för två dygn.
Myndigheter uppmanade befolkningen att stanna
inomhus och vädjade om blodgivning. Den ameri-
kanska ambassaden skickade hem anställda och upp-
manade alla amerikaner att av säkerhetsskäl omedel-
bart lämna Kroatien.
Är det möjligen en isolerad företeelse?
På andra håll, i västra Slavonien, var de kroatiska
militärerna i farten samtidigt som detta hände i Zag-
reb. Det var andra dagen. I dag har vi tredje dagen.
Är det en isolerad företeelse som får hela den
amerikanska ambassaden att skälva och uppmana alla
amerikaner att åka hem? Är det en isolerad företeel-
se?
Jag tycker att det är en ganska märklig bedöm-
ning. Statsrådet talar om en respit på två tre veckor.
Samma osäkerhet som har rått hittills skall fortsätta
att råda i ett ännu mer ångestfyllt och laddat läge än
tidigare. Jag beklagar detta.
</anforandetext>
<intressent_id>0699354970600</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>241574</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0999/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
