<anforande>
<dok_hangar_id>2349243</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:99 Onsdagen den 3 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Invandrar- och flyktingpolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7CE39EAC-4FC1-46A9-8636-378DBF486342</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>MAUD BJÖRNEMALM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har aldrig nämnt Rinkeby när jag
pratade om barnen. Jag pratade om barnen i allmänhet
i de invandrartäta områdena. Det handlar om de 125
miljonerna. De kommuner som får del av projekt-
pengarna skall beakta barnens situation och framför
allt barnens språksituation, så att vi inte får ytterligare
en generation som står utanför det svenska samhället.
Ulla Hoffmann frågar vilka som skall få stanna i
Sverige. De som skall stanna i Sverige i dag är de som
får asyl, alltså de som har starka skyddsbehov. Men
Ulla Hoffmann vet lika väl som jag att det är ett stort
antal som söker asyl i Sverige som inte har asylskäl,
som inte har ett starkt behov av skydd. De hamnar
ändå i denna utredningsprocess. Det är den diskussio-
nen vi för i flyktingkommittén: Har vi möjlighet, eller
hur skall vi få möjlighet att låta människor som inte
får uppehållstillstånd av asylskäl bosätta sig i Sveri-
ge? Det är här de s.k. planeringsramarna kommer in.
</anforandetext>
<intressent_id>0708639889502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>241566</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0999/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
