<anforande>
<dok_hangar_id>2349243</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:99 Onsdagen den 3 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Invandrar- och flyktingpolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EE5BFDB6-941D-4CA1-8AED-D49654830E31</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>MAUD BJÖRNEMALM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Rose-Marie
Frebran menar när hon talar om den modell man har i
Kanada. Om jag är rätt informerad, och det tror jag att
jag är, är skillnaden mellan Kanada och Sverige att
Kanada tillåter invandring på ett sätt som Sverige inte
gör. I Sverige tar vi emot flyktingar men har ingen
invandring. Det är de invandrare som Kanada tar
emot som får denna hjälp.
Utskottet besökte Kanada under förra mandatperi-
oden. Vi fick då reda på att Kanadas flyktingkvot var
ungefär 13 000 flyktingar under ett år. Sedan har man
en invandring på omkring 100 000 personer, om jag
minns rätt. Det är bland de invandrarna som frivilli-
gorganisationerna tar ett mycket stort ansvar. De
ställer upp och hjälper till med språkundervisning och
hjälper invandrarna ut i yrkeslivet. Om det är detta
som Rose-Marie Frebran menar kan jag mycket väl
tänka mig att det skulle vara bra för det svenska sam-
hället om våra kyrkliga organisationer och andra
organisationer tog ett sådant ansvar.
</anforandetext>
<intressent_id>0708639889502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>241564</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0999/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
