2349240 GI0996 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:96 Torsdagen den 27 april 1994/95 96 1995-04-27 00:00:00 Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbe- lopp för atomskador F190FAC8-DDAD-4DAE-A160-B450814AD2FB 88 ANITA PERSSON (s) s Fru talman! Vi har att nu behandla regeringens proposition om en höjning av anläggningsinnehavar- nas ansvarsbelopp när det gäller atomskador. Försla- get innebär att ansvarsbeloppet höjs från 1, 2 miljar- der kronor till 175 miljoner SDR, s.k. särskilda drag- ningsrätter. Det motsvarar ca 1 925 miljarder svenska kronor. Anledningen till att man går över till SDR är att man skall slippa bl. a. valutajusteringar. Sverige är tillsammans med 13 andra västeurope- iska stater anslutet till den s.k. Pariskonventionen och dess tilläggsprotokoll. Det innebär att innehavaren av en atomanläggning är ansvarig för skador som upp- kommer i samband med driften av anläggningen obe- roende av vem som vållat skadan. Ansvaret skall enligt konventionen vara begränsat till ett visst belopp för varje olycka och vara täckt av en försäkring eller annan ekonomisk garanti. Sverige har tillsammans med elva av Pariskon- ventionens stater undertecknat den s.k. Brysselkon- ventionen, vilket medför en civilrättslig reglering av ersättningen från statsmedel vid stora olyckor. Detta ersättningssystem verkar i flera led. Det första steget utgörs av anläggningsinnehavarens an- svar. Det andra steget innebär att den stat där inneha- varens anläggning är belägen skall bidra till att täcka skadorna upp till ett visst belopp. I det tredje steget skall de stater som är anslutna till tilläggskonventio- nen, de s.k. Brysselstaterna, därutöver gemensamt betala efter en särskilt angiven beräkningsgrund. Därutöver har i atomansvarighetslagen förts in ett fjärde steg, som innebär ett civilrättsligt ansvar för svenska staten och som ekonomiskt uppgår till 3 mil- jarder kronor per olycka. Om detta inte skulle räcka till för att kunna ersätta uppkomna skador kan ytterli- gare gottgörelse utgå från staten. Men då måste man ta upp det i riksdagen för att få en särskild lagstift- ning. Något belopp är inte fastställt. Förutom Pariskonventionen finns även en Wien- konvention. Denna har Sverige inte tillträtt. Det beror på att det skulle medföra rättstekniska problem. 1988 tillkom då ett protokoll som länkar samman de båda konventionerna. Detta protokoll har undertecknats av ett 20-tal stater, däribland de nordiska länderna. Det innebär att ansvaret enligt den ena konventionen gäl- ler också till förmån för de skadelidande i stater som är anslutna till det andra konventionssystemet. Frågan om omfattningen och utformningen av statsansvaret för atomskador är redan uppmärksam- mad inom IAEA, det internationella atomenergiorga- net. Det finns bl.a. en rekommendation om att IAEA under första halvåret 1996 skall anordna en konferens för en revision av Wienkonventionen. Då resultatet av detta arbete kan få betydelse för svensk del anser regeringen och även utskottet att det finns skäl att vänta med att ta ställning till om det behövs ändringar av det särskilda statsansvaret. 1990 föreslog OECD:s särskilda atomenergiorgan NEA att de belopp som anläggningsinnehavaren skall ansvara för skall höjas till minst 150 miljoner SDR, ca 1,2 miljarder svenska kronor. I propositionen föreslår regeringen att ansvarsbe- loppet för anläggningsinnehavarna höjs till ett belopp motsvarande 175 miljoner SDR. Denna höjning inne- bär att den ökade kapacitet som finns på försäkrings- marknaden nu tas i anspråk för en höjning av de an- svarsbelopp som åvilar en atomanläggningsinnehava- re. Med anledning av propositionen har det inlämnats ett flertal motioner som lett till reservationer till be- tänkandet. Förhållandet är för närvarande sådant att Sverige är, som jag sagt tidigare i mitt inlägg, anslutet till Pariskonventionen med tilläggsprotokoll. Detta inne- bär att den som drabbas av en olycka inom kärn- kraftsindustrin får full ersättning för sina skador. Svenska staten och anläggningsinnehavaren svarar gemensamt för skadeståndsanspråk på totalt 3 miljar- der kronor och svenska staten gemensamt med övriga Brysselstater upp till 3,3 miljarder. Därutöver medger atomansvarighetslagen att skadestånd dessutom kan utgå med belopp som överstiger de i lagen angivna gränserna i särskilda fall. Energikommissionen, som arbetar med att komma med förslag till lösning av hur vi skall komma till rätta med Sveriges energibehov, har även till uppgift att uppmärksamma förutsättningarna för en utveckling av ersättningsansvaret i ett internationellt samman- hang. Som jag sade tidigare kan arbetet inom IAEA få betydelse även för svensk del. Herr talman! Utskottet instämmer i regeringens bedömning, att man skall avvakta innan några änd- ringar övervägs beträffande statsanslaget, men anser att det är angeläget att regeringen tar initiativ till änd- ring i atomansvarighetslagen så snart det finns ett tillfredsställande beslutsunderlag. När det gäller den centrala frågan om skade- ståndsansvaret vidhåller utskottet sin grundinställning, att ansvaret för atomskador i första hand skall bäras av kärnkraftsindustrin. Utskottet ser med tillfredsställelse på att regering- en nu har lagt fram förslag om en höjning av belopps- gränsen för anläggningsinnehavarens ansvar. Höj- ningen innebär att ett större ekonomiskt ansvar nu lyfts över på kärnkraftsindustrin och ligger därmed i linje med tankegångarna i motionerna. Att helt lägga över ansvaret på anläggningsinnehavarna är inte för- enligt med Pariskonventionen, som Sverige är anslutet till. Därför måste en begränsning av ansvarighetsbe- loppet bibehållas. Utskottet anser emellertid att det är angeläget att regeringen arbetar för att på det internationella planet ta till vara de möjligheter som finns till förbättringar av ansvarssystemet vid atomskador. Utskottet understryker nu liksom i tidigare betän- kanden vikten av att regeringen noga följer utveck- lingen på området och så snart förhållandena medger återkommer med förslag om ett ökat skadestånds- ansvar för anläggningsinnehavarna. Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reserva- tioner. 0532121969806 N 2010-01-01 00:00:00 241375 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0996/#anf88